Engelska kanalen plågas av trafikproblem
FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN
I DEN tidiga morgondimman kryper den långa raden av bilar långsamt fram längs den breda kajen som leder fram till terminalen för bilfärjorna i Dover. Man gör sig redo för att med båt ta sig över Strait of Dover i Engelska kanalen till Frankrike.
Det är ljuvligt att stå på däck och se de vita klipporna sakta försvinna bort i fjärran. Det förekommer havsdimma här och var, men havet verkar lugnt och fritt från båtar. Plötsligt dyker en supertanker fram ur ett dimmoln som knappast verkar vara tillräckligt stort för att dölja den! Vårt fartyg är tydligtvis inte det enda här ute, men tack vare spaningen med hjälp av radar har vår kapten redan kunnat vidta åtgärder för att undvika en kollision.
Risk för trafikstockningar
Varje dag trafikeras denna 35 kilometer breda flaskhals i den ostligaste delen av Engelska kanalen av i medeltal 300 fartyg. Supertankers, lastfartyg och krigsfartyg utgör den tunga trafiken, och färjor, fiskebåtar och fritidsbåtar skär ständigt deras färdväg.
För några år sedan samlade ett brittiskt televisionsbolag ihop radarbilder som visade hur fartygen rörde sig under en enda dag i Strait of Dover. Den film, som man gjorde av dessa i tidsföljd ordnade bilder, visade hela detta trafikflöde på mindre än en minut. Resultatet såg ut som en ilsken bisvärm som jagade runt i panik utan att ha några bestämda trafikleder att följa. Men man måste medge att förhållandena har förbättrats sedan dess. Den södergående trafiken av tankfartyg går nu på den engelska sidan och den norrgående på den franska. Men så länge som det finns en farled mitt i kanalen, där man kör som man vill, och det råder en ständig trafik tvärs över kanalen, så finns risken för olyckor fortfarande kvar.
Allvarliga fartygsolyckor fortsätter att inträffa i kanalen. Med dessa följer stora oljeutsläpp, och dessa har på ett tragiskt sätt förorenat stränderna och skadat livet i havet. Titt och tätt händer det att det nästan sker kollisioner, men de avvärjs ofta tack vare att fartygens besättningar är så skickliga och vaksamma.
Men i februari 1979 inträffade en olycka som gav en föraning om vad som kan hända, om det sker en stor olycka med förlust av många människoliv. En färja kolliderade med ett stort lastfartyg. Antalet olycksdrabbade ansågs vara litet. Men människor kan inte släppa tanken på vad som skulle kunna hända, om nästa kollision kom att inbegripa kanske ett tusental människoliv på en fullpackad färja.
Det bör emellertid medges att det finns ett relativt säkert alternativ — flyget, som går över kanalen. Och dess säkerhet är statistiskt sett utomordentligt god. Men det är inte alla som har råd att betala det höga biljettpriset, och dessutom finns det många som inte skulle vilja flyga även om resan var fri.
Tunnelprojektet
År 1964 beslöt de brittiska och franska regeringarna, efter en längre tids förhandlingar, att de med gemensamma krafter skulle bygga en tunnel. År 1973 var det första skedet fullbordat till en kostnad av omkring 45 millioner kronor. Men med skede nummer två blev det svårigheter. År 1974 lades förslaget om tunnelbygget åt sidan på grund av ett allmänt val, och året därpå lades projektet ner helt.
Sedan hände ingenting mer förrän år 1978, då den brittiska järnvägen kom med ett alternativt förslag. De föreslog att man skulle fullborda tunnelbygget med hjälp av understöd från privata intressenter och sedan bygga en enkelspårig järnväg genom tunneln som förbindelselänk mellan London, Paris och Bryssel. Regeringen gillade förslaget och godtog det i princip. Pengar till det planerade bygget skulle komma från privata institutioner i EG-länderna.
En bro över kanalen?
Ingenjören Ronald Taylor föreslog att en 40 kilometer lång bro av stålrörskonstruktion skulle byggas och att den skulle gå från Hythe, som ligger i Kent, till Cap-Gris-Nez i Frankrike. Bron skulle gå 75 meter över farleden, så att även de största tankfartygen med god marginal skulle kunna gå under de 24 brospannen. Den skulle ha körbanor för biltrafik, järnvägsspår och till och med en gångbana. Den skulle också ha trevliga rastplatser med jämna mellanrum.
Men myndigheterna ställer sig ändå tveksamma inför de olika projekten. De frågar sig: Kommer en tunnel att vara absolut riskfri när det gäller brandfaran, eftersom en eldsvåda skulle kunna omvandla tunneln till en 50 kilometer lång likkista? Eller om man väljer en bro — kommer trafiken att kunna gå fullständigt säker när det gäller de förrädiska stormar som plötsligt sveper in från båda håll i Strait of Dover? Kommer bron dessutom att vara tillräckligt kraftigt byggd för att kunna tåla att en supertanker kör rakt in i en av bropelarna i tät dimma?
Det kan hända att någon en dag tar med den kalkylerade risken i beräkningen och sätter i gång med något av projekten. Fram till dess måste man iaktta stor försiktighet i världens hårdast trafikerade farled.