Tegel — ett gammalt byggnadsmaterial till den moderna människans tjänst

FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT I PORTUGAL

VAD är ditt hus byggt av? Trä? Sten? Eller kanske av strå?

Här i Portugal används tegel som det främsta byggnadsmaterialet i praktiskt taget alla hus. Det finns i hela landet omkring 600 fabriker som tillverkar tegel, och de framställer mer än två hundra millioner stenar varje år. Men användning av tegel är ingenting nytt.

Från tidiga år

Visste du att man använde tegel i sådana gamla världsvälden som Assyrien, Babylon och Egypten? (2 Mos. 5:6—18) När man först började bygga städer efter floden, använde man enkla former av tegel.

Under det tredje årtusendet före vår vanliga tideräkning beslöt man i Sinears land att bygga en stad med ett mycket stort monument, som skulle vara så imponerande att det skulle gå till historien. ”Och de började säga, var och en till den andre: ’Kom! Låt oss göra tegelstenar och baka dem genom en bränningsprocess.’ Så tjänade tegel som sten åt dem, men asfalt tjänade som murbruk åt dem.” — 1 Mos. 11:3, 4, NW.

Utgrävningar i Ur i Kaldeen visar att man i Mesopotamien uteslutande använde tegel i byggnadsverken. Orsaken till detta var att de inte hade några områden med sten eller skog där. Slätten, som var rik på slambildningar från floderna Eufrat och Tigris, gav det naturliga material som behövdes.

Om du hade bott i Babylon på Nebukadnessars tid, skulle du ha känt dig mycket hemtam med de tegelväggar som fanns på båda sidor om huvudgatan, processionsgatan. Längs denna gata stod en lång rad med morrande lejon — alla utförda i glaserat tegel i starka färger. I slutet av processionsgatan fanns Isjtarporten. Den stod strax intill Nebukadnessars tegelpalats. På porten fanns det reliefer av tjurar, och dessa var skulpterade i glaserat tegel.

Tillverkning

Längre tillbaka i tiden var framställningen av tegel mycket primitiv. Lera lades i en handgjord gjutform av trä och fick sedan torka i solen. Man blandade ofta i strå i leran för att teglet skulle bli starkare. Sådant soltorkat tegel används fortfarande i vissa länder, där man har ett torrare klimat. Längre fram började man dessutom använda en annan process, en där man torkar teglet i ugn, vilket ger tegelstenarna större beständighet.

I den moderna tegeltillverkningen ingår följande grundläggande moment. Rå eller bränd lera och vatten blandas med andra mineral, exempelvis sand, kalksten, dolomit och ämnen som innehåller en blandning av järn och andra metaller. I tillverkningen med mjuk lera formas varje enskild tegelsten till sin särskilda form och storlek. I den moderna tillverkningen med hård lera formas leran till sin särskilda form genom att under tryck pressas ut genom ett munstycke, och på så sätt formas den till en lång lersträng. Därefter skär en ståltråd av den i önskade längder. Våra tegelstenar är nu redo för de två slutliga processerna — torkning och bränning.

Den första processen — torkningen — kan ske på naturlig väg eller på konstgjord. Den andra — bränningen eller bakningen — kräver att man använder stora ring- eller tunnelugnar. Här i Portugal använder de mindre företagen ofta den s. k. ”bikupe”-ugnen. Man staplar stenarna för hand, bränner dem och låter dem svalna under fem till sju dagar. Många av de större fabrikerna använder ringugnar av Hoffmantyp — en lång smal ugn, i vilken man staplar tegelstenarna. Bränningen sker undan för undan från den ena änden till den andra.

I ett mera modernt system använder man tunnelugnar. I denna metod staplas råteglet, när det skurits till i rätt storlek, på sättvagnar och förs därefter långsamt genom den långa, uppvärmda tunneln, och efter 8 till 72 timmar (beroende av vilket slags tegel det är fråga om) är det torkat. Nu förs det långsamt genom en lång brännugn, där det hettas upp och kyls ner i mellan 36 timmar och fyra dagar. Tiden är också i detta fall beroende av vilket slags tegel det är fråga om. En av Portugals största tegelfabriker, som ligger utanför Lissabon, har en modern tunnelugn som är 180 meter lång!

Standardisering

Då tegel framställdes på manuell väg, varierade dess form och dimensioner högst väsentligt från region till region, eftersom det anpassades efter det lokala behovet. Men redan assyrierna insåg att man behövde standardisera dimensionerna på det då mest använda teglet.

I Portugal gjorde ett statligt ingenjörslaboratorium en undersökning som omfattade de främsta fabrikerna angående vilka former och dimensioner på tegel som tillverkades. De 44 fabrikanter som tillfrågades i undersökningen sade att de framställde 330 olika modeller!

Denna stora skiljaktighet i tegelstenarnas utformning orsakade många problem för både fabrikanter och konsumenter. Eftersom tegel spelar en mycket betydelsefull roll inom byggnadsbranschen här i Portugal, insåg man att det skulle vara mycket bra om det blev en standardisering, inte bara när det gäller kvaliteten, utan även när det gäller dimensioner och material. Med denna undersökning som grundval var det nu nödvändigt att besluta hur man skulle begränsa de olika existerande typerna av tegel. Nittionio olika fabrikanter och 36 större konsumenter gjorde tillsammans en utredning i denna fråga.

Resultatet av undersökningen presenterades vid ett seminarium angående produktiviteten inom den keramiska industrin. Det gavs olika skäl till att man gett de olika förslagen, och diskussionen stod öppen för frågor och iakttagelser för att man eventuellt skulle upptäcka andra faktorer som skulle kunna förändra förslaget. Man kom till slut fram till ett resultat, och detta presenterades för deltagarna jämte skälen till det beslutet.

Året därpå godkändes beslutet, och handlingarna publicerades. Enligt dessa bestämdes det att antalet olika typer av tegelstenar skulle begränsas till sju. Handlingarna publicerades vida omkring, och både fabrikanter och byggare insåg fördelarna med det. De började därför begränsa sin verksamhet till de nya normerna. Sedan publicerades handlingarna för offentligheten, och de tjänade som en norm för hela Portugal. Även om övergången tog tid, uppskattas den nu av nästan alla.

Tegel — ett gammalt byggnadsmaterial — har fortfarande ett mycket vidsträckt användningsområde trots alla de framsteg man gjort inom byggnadsbranschen, när det gäller metall och armerad betong. Även om ditt hus inte är byggt i tegel, så är kanske skorstenen, den öppna spisen eller utomhusgrillen det. Här i Portugal, liksom i många andra länder runt om i världen, fortsätter tegel att anspråkslöst tjäna den moderna människan på grund av att det har egenskaper som visat sig bestå i alla de prov det satts på under tidens gång.