De uppskattade vår gästfrihet
En rapport om en storbrand berättad av en tillsyningsman vid Sällskapet Vakttornets Betelhem i Brooklyn, New York
UNDER de senaste månaderna har vi med intresse följt en långsam förvandling. En av våra grannar tvärs över gatan har gjort en omfattande ombyggnad. Det gällde Hotel Margaret som låg på vår gata.
Sällskapet Vakttornet har haft sina personalbostäder eller sitt Betelhem här i Brooklyn Heights ända sedan år 1909. På den tiden hade Hotel Margaret redan varit ett första klassens lyxhotell i omkring 20 år. Men på sista tiden hade det stått obebott, eftersom det hade genomgått en renovering — enligt uppgift för 7.000.000 dollar — som var nästan färdig.
Många av oss som bor här på Betel väcktes morgonen den 1 februari 1980, strax före klockan fyra på morgonen, av brandbilarnas sirener. Vi blev bestörta, när vi tittade ut genom fönstren och såg elden rasa i de övre våningarna på det 12 våningar höga Hotel Margaret.
En av våra byggnader, den vid 107 Columbia Heights, ligger tvärs över gatan till det här hotellet. Man menade att det vore förståndigt att evakuera vår byggnad, dels på grund av den intensiva hettan och framför allt därför att det blåste kraftigt mot den här byggnaden.
Fastän omkring 500 medlemmar av vår Betelfamilj bor i den här byggnaden, så tömdes den inom bara några minuter. De flesta lämnade byggnaden i sina nattdräkter, och några var till och med barfota, fastän det var —11 grader Celsius utomhus. Många gick till hallen vid huvudentrén i vårt Betelhem för att avvakta utvecklingen. Andra blev inbjudna till sina vänners rum i andra byggnader. Brandmännen kom snart och bad oss att utrymma ”107:an”, men de blev förvånade, när de upptäckte att det redan var gjort.
Brandmännen ställdes inför en oerhörd uppgift. Den invändiga konstruktionen var nämligen helt och hållet av trä, som var klätt med tegel. Allteftersom elden spred sig, rasade trägolven och de bärande bjälkarna ner till våningen inunder, och det var därför omöjligt att bekämpa elden inifrån byggnaden. Vi förundrade oss över de 150 brandmännens fina lagarbete och effektivitet. Vid brandens höjdpunkt föll en av de övre väggarna ner på gatan och fördärvade två brandbilar och flera andra bilar, som stod parkerade nedanför.
Många i grannskapet upplät vänligt sina hem för de familjer som tillfälligt blivit hemlösa.
När elden spred sig allt längre ner i våningarna, blev man orolig för att de yttre tegelväggarna kanske skulle rasa samman. Man kallade dit byggnadsingenjörer och kommunaltjänstemän för att rådgöra med dem.
På fredag eftermiddag beslöt man att tillfälligt stänga av den närliggande motorvägen — Brooklyn-Queens Expressway — på grund av faran för de passerande bilarna. Man skaffade dit en lyftkran för att ta ner en del av väggen. Ingen av familjen kunde återvända till sina rum i ”107:an”, förrän detta var färdigt på måndagen. Därför ordnade de flesta av de här 500 medlemmarna av Betelfamiljen så att de kunde stanna under veckoslutet hos sina vänner, som bodde i andra av Sällskapets byggnader.
Branden rasade för fullt i tre dagar, och därefter fortsatte den att pyra i flera dagar. Under den här tiden använde många polismän, brandmän, kommunaltjänstemän och rivningsarbetare Betels entréhall som ett centrum för sin verksamhet. Detta gav oss tillfälle att personligen lära känna de här männen och deras arbete.
De blir gästfritt bemötta
Brandmännen blev mycket imponerade av den gästfrihet som visades dem av människor i grannskapet. De hundratals män som gick ut och in i Betels entréhall försågs till exempel hela tiden med varmt kaffe, smörgåsar och annat. Flera morgnar fick de en komplett frukost.
En brandman sade: ”Jag har aldrig tidigare, under mina 15 år i det här yrket, blivit så gästfritt bemött.” En annan sade: ”Vem är den ansvarige här, så att vi kan skriva ett brev och tacka honom för den gästfrihet, som har visats oss?”
Många av de här männen hade egentligen aldrig fått en chans att lära känna Jehovas vittnen. De kommenterade sådant som den vänlighet och villighet de möttes av och att det var så rent och snyggt överallt. Det gavs också många tillfällen att tala om bibeln.
En polis sade: ”Jag har arbetat inom det här området i sju år, och jag kan inte erinra mig att jag någonsin har haft problem med de människor som bor här. Om alla i området vore som de, så skulle vi inte behöva vara här.” De uppskattade vår gästfrihet, och vi uppskattade verkligen att de utförde ett farligt jobb med sådan effektivitet och sådant mod.
Under veckorna efter branden fick vi brev från många brandkårer, som hade bekämpat elden. På nästa sida finns faksimiler av tre av de här breven.
Det var verkligen tråkigt att den här nyligen ombyggda historiska byggnaden förstördes. Men vi är tacksamma över att ingen — tack vare brandmännens och de andra tjänstemännens skickliga arbete — vare sig skadades allvarligt eller dödades.
Många av oss tänkte på de materiella tingens obeständighet, när vi såg hur snabbt de kan gå upp i rök. Och vi var mycket glada över att vi kunde tala med dem vi kom i kontakt med vid det här tillfället om vårt levande hopp om Guds kommande nya ordning.
[Ruta på sidan 28]
The City of New York
FIRE DEPARTMENT
Engine Company 224
274 Hicks Street
Brooklyn, New York 11201
February 10, 1980
Mr. George Couch
World Wide Headquarters
Jehovah’s Witnesses Administrative Offices
124 Columbia Heights
Brooklyn, New York 11201
Min bäste herre!
Jag vill passa på tillfället att för brandbefälen och brandmännen i brandkår 224 tacka er och de många medlemmarna av Jehovas vittnens familj för den uppriktiga vänlighet och generositet ni visade oss under och efter branden vid Margaret Hotel.
Det är en underbar känsla att veta att det finns goda, vänliga människor, som bryr sig om sina brandsoldater, här i själva Heightsområdet.
Med vänlig hälsning
Richard J. Sullivan
Captain, Eng. Co. 224
The City of New York
FIRE DEPARTMENT
Engine Company 205
74 Middagh Street
Brooklyn, N.Y. 11201
February 12,
Watchtower Bible and Tract Society
124 Columbia Heights
Brooklyn, N.Y. 11201
Kära vänner!
Jag vet inte hur jag skall börja för att tacka er för all den tid ni använde för att visa mig och mina kamrater gästfrihet. I våra dagars samhälle finns det en tendens att se åt annat håll, när någon är i behov av hjälp, men ni valde att inte ignorera vårt behov av att få komma in i värmen och av att få varmt kaffe och mat.
Den här vänliga handlingen kommer inte att glömmas i första taget av de hundratals männen ur New Yorks brandkårer som tjänstgjorde vid storbranden vid Hotel Margaret den 1 februari 1980 och sju dagar därefter. Jag tror också att männen rördes andligen, därför att det ni gjorde var möjligt endast på grund av er kärlek till Gud.
Mitt ödmjuka tack
Joseph R. Doyle
Lieutenant, Engine Co. 205
The City of New York
FIRE DEPARTMENT
HEADQUARTERS 10th DIVISION
February 18, 1980
George Couch
Director of Operations
Bäste herr Couch!
Bara några rader för att uttrycka min uppriktiga uppskattning för den vänlighet och omsorg som er personal visade vid storbranden vid Hotel Margaret.
Jag tackar er å mina egna och alla de medlemmars vid N. Y. C. F. D. vägnar, som tjänstgjorde vid den här farliga branden i många graders kyla.
Vi kommer aldrig att glömma den omsorg ni visade oss genom att låta oss få komma in i värmen och genom att ge oss mat och dryck.
Gud välsigne er!
Joseph A. Ippolito
Deputy Chief, Division 10