Hur jag fick lära mig vad kärlek verkligen är

Berättat av en familjefar i Japan

JAG växte upp under omständigheter som gjorde att jag aldrig kunde utveckla innerlig kärlek till andra människor. Min far dog när jag var bara två månader gammal. Min mor flyttade hem till en annan man och levde i samvetsäktenskap med honom men lämnade bort mig att uppfostras av andra. Som tioåring lämnades jag tillbaka till min mor, men jag fick aldrig uppleva ett varmt och kärleksfullt familjeliv. Mamma var hemfallen åt hasardspel, och hon tog med mig till spelhålorna.

När jag vid 25 års ålder gifte mig, hade även jag blivit hasardspelare. Varje dag följde samma mönster. Under dagen ägnade jag mig åt affärsverksamhet, vilket gav mig tillfälle att gå på hästkapplöpningar och racerbåtstävlingar. Nätterna ägnades åt mah-jong (ett slags spel), och jag brukade komma hem omkring midnatt. Mitt spelande ledde till allvarliga svårigheter, kostade mig mitt arbete och lade tunga ekonomiska bördor både på min familj och min hustru.

Gång på gång försökte jag sluta men misslyckades. Jag trodde det var ödet eller något jag ärvt från min mor. Jag blev livrädd att jag aldrig i mitt liv skulle kunna sluta spela. Deprimerad över framtiden beslöt jag mig för att begå självmord. Men när jag klättrade upp på taket till en byggnad, for bilden av mina två söners ansikten som en blixt genom mitt huvud, och jag kunde inte hoppa.

Fastän jag var gift, visste jag inte att kärlek är det som binder en familj samman, att den gör den till en ömsesidigt sund och glädjefylld anordning. Eftersom jag aldrig fått röna sådan kärlek från min far och mor, visste jag egentligen inte vad det innebar. På grund av min uppfostran kunde jag inte förstå min hustrus medkänsla — hennes önskan att skapa en varm familj tillsammans med mig och hennes uthärdande trots att jag hela tiden svek hennes förtroende. Med tiden kom jag emellertid att uppskatta inte bara min hustrus kärlek, utan också en långt större kärlek.

Min hustru, som insåg faran i att jag arbetade utanför hemmet, bad mig enträget att jag skulle börja driva någon affärsrörelse i vårt hem. Jag lånade därför snabbt pengar och byggde om vårt hus för att öppna en lokal för spel med mah-jong. Jag tyckte om mah-jong och lade ner mycket arbete på rörelsen. Den blomstrade, och jag kunde göra regelbundna avbetalningar på lånet. Men min hustru var mycket olycklig på grund av familjeproblem. Till råga på alltsammans hade min stundtals hysteriska hustru en känsla av att hon måste vakta mig, så att jag inte skulle falla tillbaka till mina gamla vanor. Genom att leva under sådana omständigheter blev jag helt slutkörd, både fysiskt och psykiskt.

Mitt under dessa spända familjeförhållanden tog min hustru en dag på måfå ut en bok ur bokhyllan med titeln Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? Jag hade skaffat mig den av ett Jehovas vittne omkring sex år tidigare. Min hustru lutade nu snarast åt en materialistisk, marxist-leninistisk livsåskådning och var inbiten ateist. Men allteftersom hon läste boken, veknade hennes hjärta. Hon förstod att det inte finns någon grund att förneka existensen av en allsmäktig och vis skapare. Hon kände en obestämd fruktan. Som genom Guds försyn kom ett Jehovas vittne till vårt hem kort därefter, och ett regelbundet bibelstudium sattes i gång. De använde boken Sanningen som leder till evigt liv och började med kapitlet ”Hur familjelivet kan bli lyckligt”. När min hustru delgav mig sina intryck, beslöt jag att jag också ville börja studera.

Ju mer jag läste i bibeln, desto djupare blev min övertygelse att detta var sanningen. Fastän jag var så försoffad, tog jag intryck av orden i Hebréerna 4:12: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd.” Detta fick till följd att jag ansträngde mig att inte ljuga, inte ens i små ting. Jag tog ödmjukt emot rådet: ”Avlägg inte alls någon ed. ... Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matt. 5:34, 37) Jag återvann snart min hustrus förtroende, och hon underordnade sig mig med glädje. Två månader efter det att jag börjat studera bibeln slutade jag att röka och spela hasard. Jag bröt fullständigt med mitt tidigare liv. Det var inte längre nödvändigt att någon vaktade på mig. Jehova hörde mina ivriga böner och gav mig styrka att fortsätta.

Nu vet min hustru, våra två söner och jag vad kärlek är, och vi är en lycklig familj. Vi har lärt känna den oförlikneliga kärlek som Jehova Gud och Jesus Kristus visar, och vi är övertygade om att verklig lycka kommer av att ge gensvar till den.