Om bladlöss, myror och ”lejon”
FRÅGA en lantbrukare vad han tycker om bladlöss, så kan du få det hett om öronen. Dessa små insekter suger saften ur de späda bladen och stjälkarna i hans gröda och kan åstadkomma en hel del skada.
Biodlare i Tyskland, å andra sidan, sätter stort värde på bladlöss. I Schwarzwald finns det en bladlusart som avsöndrar ett ämne som kallas ”honungsdagg”, som bin älskar. Biodlare från när och fjärran reser dit med sina bisamhällen. När bina får honungsdagg från bladlössen, kan de framställa den dyrbara, berömda bladhonungen åt sina ägare.
Bland andra insekter råder det delade känslor för bladlusen, precis som bland människor. Vissa arter bland myrorna är så förtjusta i bladlöss (på grund av honungsdaggen!) att de beskyddar sina små vänner mot deras fiender och till och med gömmer dem under jorden.
Faktum är att bladlusen är mycket väl rustad för att överleva, också utan hjälp från de vänliga myrorna. De har till exempel ett mycket märkligt fortplantningssystem, som på ett praktiskt sätt möjliggör en mycket snabb förökning. Många generationer bladlöss behöver inte ens befruktas för att få avkomma! Redan då bladlössen kommer till världen har de ägg till nya bladlöss i sig. Dessa ägg kläcks, och så föds levande bladlöss med ytterligare ägg i sig!
Hos andra arter växer det inte ut vingar på bladlössen, om det finns god tillgång på föda på platsen, men om födan tryter, börjar vingarna att växa ut! Snart flyger de i väg för att leta efter mer föda. Som en källa uttryckte det: ”Här stämmer det bokstavligen att hungern ger vingar.”
Om det inte vore för deras naturliga fiender skulle jorden översvämmas av bladlöss. Men vad händer då bladlössen skyddas mot sina fiender av sina vänner, myrorna?
”Bladluslejonet” (florsländans larv) är en liten varelse som har en glupande aptit på bladlöss. Den är stor, grå och hårig, medan de bladlöss den tycker om att äta är små, vita och täckta av ett dunigt, vaxliknande sekret. Så snart bladluslejonet dyker upp till sitt middagsmål, kommer de uppmärksamma myrorna och jagar bort honom.
Vad gör då bladluslejonet? En del bladluslejon smyger sig på bladlössen och nappar åt sig stycken av det duniga vaxet på deras rygg och använder detta till att förkläda sig, så att de till sist ser ut som förvuxna bladlöss. Sedan smyger dessa ”lejon i bladluskläder” in i ”hjorden”, utan att myrornas ”herdar” märker något. Om en myra blir misstänksam, döljer det förklädda bladluslejonet sina stora käkar genom att böja ned huvudet och stå alldeles stilla. Vanligtvis synas han och lämnas sedan i fred. Så snart vakthavande myra har gått sin väg — då är det synd om närmaste bladlus!
För de flesta människor är bladlöss ingenting annat än små prickar på ett blad, på sin höjd ett otyg. En närmare granskning avslöjar emellertid Skaparens häpnadsväckande och ibland humoristiska verk.