Låt oss odla en praktfull krysantemum
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Japan
DE FLESTA blommor blommar på våren eller sommaren, men i den tempererade zonen finns det en som väntar tills den inte har någon konkurrens. Det är krysantemum!
Här i Japan har man ett ovanligt sätt att odla krysantemum, och vi vill gärna berätta hur man bär sig åt. Man odlar vad vi kallar för en ”jättekrysantemum” — på japanska ōgiku.
Från september till och med november ser man krysantemum i många japanska hem. För många, framför allt för män, är det en hobby att odla ogiku. Det är därför inte ovanligt att se hus där det finns från tre till så många som 20 krukor med underbara ogiku uppställda vid ingången. Vanligtvis har dessa drivits upp och tuktats till att bilda tre stjälkar som är upp till 90 centimeter höga, och varje stjälk kröns med en jättestor blomma. Ibland kan man få se en kruka med sju stjälkar, och varje stjälk har en underbar 10 centimeters bolliknande blomma i svagt lila eller någon annan färg. Det finns många olika färger och former.
I min ungdom tillbringade jag många sommarlov med att arbeta vid plantskolor i Ohio, och en av dessa specialiserade sig på krysantemum. Men det var en härdig utomhussort som används i kantrabatter och till att försköna runt husen. Den är rätt lätt att odla. På våren gräver man upp fjolårets plantor, och för att få en ny skörd planterar man de nya skott som man tagit från dem. Enligt Encyclopædia Britannica finns det över 3.000 namngivna varieteter av krysantemum, och man får hela tiden fram nya sorter.
Hur man odlar en ogiku
En bekant till oss, herr Asano, odlar varje år ogiku, så vi bad honom förklara hur man odlar denna vackra jättekrysantemum. Vi hade som present fått en kruka med en praktfull gul ogiku, och vi frågade vår vän:
”Asano-San [herr Asano], vad skall vi göra för att få fram samma jättekrysantemum nästa år? Kommer plantan helt enkelt att skjuta nya skott och komma med en blomma som liknar dem vi hade i år?”
Herr Asano svarade leende: ”Det är inte fullt så enkelt. Ni förstår, ogikun kommer att börja återgå till sitt enklare stadium, om man lämnar den åt sig själv. Det vill säga, den skulle få många fler blommor, men de skulle vara mycket mindre än de tre stora bolliknande blommor ni fick i år.”
”Vad skall vi då göra för att få tillbaka jätteblommorna?” frågade vi.
De åtgärder man måste vidta
”När växten har slutat blomma, skär ni ner den alldeles nedanför den nedersta grenen. Plantera den sedan utomhus över vintern och täck över den med halm för att skydda den mot frost. I mars, när ni ser att det kommer upp nya skott runt den döda stjälken, skall plantan grävas upp. Avskilj de nya skotten och plantera dessa i en bädd av fin sand och låt dem växa i den varma vårluften. I mitten av maj bör de här plantorna vara omkring 20 centimeter höga. Nu skall ni ta sticklingar från dem. De här sticklingarna bör vara omkring 7 centimeter långa. Om ni tänker ha tre stjälkar, bör ni förvissa er om att sticklingen har tre ögon, som sticker upp ovanför den fuktiga sanden i vilken ni nu planterar den. (Ni måste styra stjälkarnas sätt att växa med hjälp av käppar och snören; men se till att ge rum för blommorna.) När sticklingarna väl är planterade, bör de stå i skuggan, och de bör vattnas morgon och kväll. Försumma inte vattningen. Den är viktig för att göra ogiku. Inom två veckor skall det ha bildats rötter.”
”Sedan planterar vi den i vår kruka, och vi kommer att få en ny ogiku till hösten, eller hur, Asano-San?” frågade vi ivrigt.
”O nej! Det är inte fullt så enkelt!” sade Asano-San skrattande. ”Ja, det är sant att den nu bör planteras om från sanden till en kruka med jord, men detta är bara den första av tre omplanteringar.”
Det är nödvändigt med omplanteringar
”Tre omplanteringar?” frågade vi överraskat.
”Ja, eftersom vi vill att växten skall bli omkring 90 centimeter hög, vill vi bromsa dess utveckling. Därför tjänar omplanteringarna som en chock och håller plantan tillbaka. Vid den slutliga omplanteringen till en större kruka går således all kraften till blomman”, svarade Asano-San.
”Så man tar alltså en större kruka vid varje omplantering?”
”Det är riktigt”, bekräftade Asano-San. ”Men här är det vissa saker som man måste tänka på. Om ni odlar en enda stjälk, det vill säga en enda ogikublomma, måste ni plocka bort sidoknoppar från stjälken så fort dessa visar sig. Så om ni tänker er en trestjälksogiku, får ni alltså tre gånger så mycket att göra med att plocka bort sidoknoppar. Det är de här knopparna man finner alldeles ovanför det ställe där bladen och stjälken förenas. Det är bra att ha för vana att göra det varannan dag och att då använda ett spetsigt, saxliknande redskap. Men akta er för att skada bladen. Bladen är till för att framställa näring genom att omvandla energin från ljuset, så om det inte finns några blad, blir det inte heller någon blomma!
Under den här tiden måste ni se upp för insektsangrepp, till exempel bladlöss. Genom en blomsteraffär kan ni skaffa någon lämplig sprej att använda. Här i Japan infaller den regniga årstiden från mitten av juni till mitten av juli, så man måste förvissa sig om att plantan är torr när man sprejar den, annars kan den skadas.”
Tiden för omplanteringarna
”Vid vilken tid skall man göra dessa omplanteringar?”
”Det finns inget bestämt datum, men eftersom ni sätter plantan i en kruka första gången i juni och den skall blomma i oktober, så rör det sig om i runt tal 100 dagar. Den andra omplanteringen bör därför ske under den senare delen av juli och den sista omplanteringen under den senare delen av augusti eller första delen av september. Jag kanske också skall säga att ogikun kräver en fibrig, sandblandad lerjord. Och i stället för gödsel eller konstgödsel rekommenderas kompost.”
”Tack skall ni ha, Asano-San, vi uppskattar er förklaring. Jag tror jag gärna skulle vilja pröva på det här.”
Skulle du tycka om att ”pröva på det”? Det krävs lite tid och ansträngning, men det bara ökar den tillfredsställelse du känner, när du ser hur Gud får det att växa.