Samvetslösa profitörer

”Ert guld och silver har rostat bort, och deras rost skall vara till ett vittnesbörd mot er.” — Jakob 5:3.

”Onödiga dödsfall”

”MÅNGA marknadsförare av cigarretter har inriktat sin försäljning på tredje världen, där de sällan behöver trycka några varningar om hälsorisker på cigarrettpaketen, något som de måste göra i andra delar av världen. De kan dumpa livsfarlig, undermålig tobak till intet ont anande uppköpare, eftersom den lokala pressen, som är ivrig att få tobaksannonser, inte är särskilt uppmärksam på vad som rör sig i världen. De cigarretter som säljs i tredje världen innehåller dubbelt så mycket cancerframkallande tjära som de som är av exakt samma märke och säljs på andra håll i världen.” — World Press Review för april 1980.

Tobaksindustrin började betrakta länderna i tredje världen som en stor outnyttjad marknad, då försäljningen inte längre gick så bra i Nordamerika och i Europa. Man gjorde en våldsam reklamsatsning i syfte att skapa stor efterfrågan på tobak i dessa länder. Denna reklamkampanj har visat sig vara tragiskt effektiv. Mellan åren 1970 och 1980 ökade konsumtionen per person med 4 procent i Förenta staterna, medan den ökade med 33 procent i Afrika och 24 procent i Latinamerika. Varje år under åren 1971 till och med 1974 exporterade Förenta staterna tobak till ett värde av i medeltal 3 milliarder kronor. År 1979 var siffran uppe i 10 milliarder kronor.

Skattedollar går till sådant som vållar onödiga dödsfall

En del av amerikanernas skatt har gått till att öka exporten och konsumtionen av tobak. År 1979 satsades mer än 1,5 milliarder kronor av skattemedlen på att stimulera landets tobaksproduktion. Regeringen använde inte skattemedlen bara för att subventionera tobaksodlingen, utan den använde också dessa medel för att köpa upp något av överskottet. Milliontals ton tobak har skeppats ut till olika utvecklingsländer som ett bidrag till det fredsprogram som går ut på att man skall sända mat till sådana länder. Mat i fredens namn? Skall tobak betraktas som ett livsmedel som skall vara till hjälp för svältande millioner? Vilket nonsens!

Så sent som år 1977 exporterade Förenta staterna mer än 13 millioner ton tobak till ett värde av uppskattningsvis 250 millioner kronor. Förenta staterna understöder Världsbanken och Förenta nationernas utvecklingsprogram med sina skattemedel, och dessa institutioner finansierar i sin tur projekt som går ut på att utöka tobaksodlingen i främmande länder.

I Förenta staterna kräver myndigheterna att cigarrettpaketen skall förses med en text som varnar och säger att cigarretter är farliga för hälsan, men samtidigt uppmuntrar och finansierar de cigarrettkonsumtionen i länderna i tredje världen. I tidningen New York Times för 13 april 1980 framhölls det vad följden kan bli: ”Vi har nu kommit in i det skede, då vi kan förvänta en ny epidemi av sjukdomar orsakade av rökning i utvecklingsländerna.”

Och i inledningen av en artikel som stod att läsa i World Press Review sades det: ”Vid ett möte i Stockholm som WHO [Världshälsoorganisationen] anordnat framhöll Joseph Califano, tidigare hälso-, undervisnings- och socialminister i Förenta staterna: ’Den inbjudan som lyder: ”Kom dit där dofterna och romantiken finns” och som riktar sig till unga människor är en biljett till en sjukhusavdelning för cancersjuka.’ WHO:s expertkommitté för frågor angående rökning var litet mer reserverad i sitt uttalande: ’Den internationella tobaksindustrins samvetslösa handlingssätt orsakar [direkt] ett verkligt stort antal onödiga dödsfall.’”

”Dödsdalen”

I EN stad i Brasilien tar föroreningarna livet av människor redan innan de föds. Som en följd härav har den blivit kallad ”Dödsdalen”. Genom staden Cubatão går fyra floder, men alla dessa har blivit döda floder. Hela staden ligger i giftig dimma. Dagligen utspys 473 ton koloxid, 182 ton svaveldioxid, 148 ton stoft, 41 ton kväveoxid och 31 ton kolväten i det 130 kvadratkilometer stora området. I ett slumområde, där tre av stadens 24 industrier ligger, gick år 1977 en maskin som mätte luftföroreningarna sönder på grund av den intensiva föroreningen.

I en av Cubatãos livlösa floder väller skummet av tvättmedel fram. En annan av dem kokar som en följd av alla kemikalier som släppts ut i den. I en tredje flod är vattnet så hett att man längs hela floden ser hur ångan stiger upp ur den. Fiskar som fångats i havet strax utanför flodernas utlopp har visat sig vara blinda och vanställda på grund av allt kvicksilver de fått i sig. Det finns inga fåglar, inga fjärilar och inga insekter av något slag. När det regnar, känner man hur det bränner i skinnet av det sura regnet.

Av 1.000 nyfödda barn är 40 döda vid födelsen, och ytterligare 40 dör inom en vecka. De flesta av dessa offer är vanställda. Antalet dödfödda och vanskapta barn har ökat dramatiskt. Den genomsnittliga födelsevikten för ett normalt barn har sjunkit markant. Av 40.000 medicinska akutfall gällde 10.000 tuberkulos, lunginflammation, luftrörskatarr, emfysem, astma och andra näs- och halsåkommor.

De som kan pendlar

Borgmästaren i denna stad på 80.000 invånare vägrar att bo där. En grupp statligt anställda flyttade, när de nekades de gasmasker de hade begärt. Av de 55.000 som arbetar i den staden är det bara en tredjedel som bor där — de som inte har råd att flytta därifrån. Trots att industrierna har åstadkommit att staden fått den högsta medelinkomsten per person jämfört med alla andra städer i Brasilien, är förtjänsten inte fördelad lika för alla. Trettiofem procent av arbetarna bor i slumkvarter, där det inte finns någon social service. Typiskt för arbetarkvarteren är att det finns många små förfallna stugor med en enkel tältsäng i som kallas ”het säng”. På dagen sover en som arbetat på natten i den och på natten sover en som arbetat på dagen.

Den verkställande direktören för ett av stålverken i Cubatão konstaterade att de fackligt anslutna arbetarna i de så kallade industriländerna inte längre accepterar att industrierna spyr ut en massa föroreningar. ”Med tanke på detta”, sade han, ”är järnhantering en verksamhet som bättre lämpar sig för länder i tredje världen.”

Det är tydligt att man för denna politik: Förorena där det är lönsamt och tillåtet och sälj cigarretter varhelst du kan, oavsett hur många som dör helt i onödan på grund av dem.

”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting.” — 1 Timoteus 6:10.