Del 2
Varför rökning är så populärt
TROTS hälsovarningar och antirökningskampanjer är rökningen fortfarande mycket populär. Ja, många människor röker faktiskt mer än vad de gjorde tidigare.
År 1978 rökte man nästan 90.000.000.000 fler cigarretter i Förenta staterna än år 1965, men antalet rökare förändrades inte nämnvärt. Varför höjer de som röker sin konsumtion av cigarretter?
Nikotin- och tjärhalten
Den sänkta halten av nikotin och tjära i cigarretterna är uppenbarligen en orsak. Nikotin — en viktig beståndsdel i tobaksröken — är en giftig drog som används i insektsbekämpningsmedel. Tjäran, som också kallas ”den klibbiga återstoden av tobaksröken”, är det ämne som ger cigarrettröken dess speciella smak. På grund av att nikotin och tjära är ämnen som är skadliga för hälsan, har tobaksbolagen minskat halten av nikotin och tjära i sina cigarretter. Med vilka resultat?
Ett av resultaten är att rökarna är benägna att röka fler cigarretter. ”I inledande experiment”, rapporterades det i Medical World News, ”rökte sju storrökare i genomsnitt 25 procent fler cigarretter om dagen, när de gick över till ett märke med låg nikotinhalt.” Doktor Stanley Schachter, som ledde experimenten, drar därför slutsatsen att ”kampanjen för cigarretter med låg nikotinhalt är missriktad”.
Men varför är en rökare benägen att konsumera fler cigarretter, när nikotin- och tjärhalten är lägre? I synnerhet beror det på att rökaren vill tillfredsställa sitt begär efter nikotin — han vill ha den mängd han är van vid. Nikotinet når hjärnan bara några sekunder efter det att rökaren andats in röken. Varje bloss, förklarar dr Michael A. H. Russell, representerar alltså en enhetsdos av nikotin. Det är, säger han i Drug Metabolism Reviews (1978), som att få en injektion av heroin.
Det kan gå många timmar innan en heroinist på nytt får begär efter en injektion. Sedan man rökt en cigarrett, tar det mellan 20 och 30 minuter för nikotinet att försvinna från hjärnan till andra organ. Det är ungefär en storrökares tidsintervall mellan cigarretterna — sedan behöver han en ny ”injektion” av nikotin.
Men är det rätt att jämföra begäret efter en cigarrett med begäret efter heroin? Är nikotin verkligen beroendeframkallande?
Framkallar rökning ett beroende?
Vanligtvis säger människor att de röker därför att det hjälper dem att koppla av, lindrar stress och gör att de känner sig lugna. Men experiment visar att det i själva verket är så att rökningen helt enkelt gör det möjligt för rökaren att hålla tillbaka obehagliga avvänjningssymptom snarare än att den verkar lugnande.
Det här förhållandet avslöjades när både icke-rökare och rökare utsattes för stressfyllda situationer. Rökare som rökte cigarretter med hög nikotinhalt mådde bättre i sådana situationer än när de rökte cigarretter med låg nikotinhalt eller när de inte rökte alls. Men de mådde varken bättre eller sämre än icke-rökare i samma situationer. Slutsats: ”Rökningen gör inte rökaren mindre lättirriterad eller mindre känslig för obehag”, sade dr Schachter. Men, tillade han, ”om rökaren får en otillräcklig mängd nikotin eller inget nikotin alls, blir han mera lättirriterad”.
Precis som en heroinist behöver heroin för att hålla tillbaka lättretlighet och andra sådana symptom, så behöver en rökare nikotin av samma skäl.
Sakkunniga anser nu att cigarrettrökning framkallar ett beroende. Enligt rapporten Smoking or Health (Rökning eller hälsa) från Kungliga läkarsällskapet i Storbritannien är rökning ”en form av drogberoende, som visserligen är annorlunda men inte svagare än beroendet av andra vanebildande droger”. I rapporten hette det avslutningsvis: ”Många rökare fortsätter att hänge sig åt vanan på grund av att de är beroende av nikotin.”
På grundval av avsevärd forskning framhöll dr M. A. H. Russell rakt på sak: ”Om det inte vore för nikotinet i tobaksröken, skulle människor inte vara mer benägna att röka cigarretter än att blåsa såpbubblor eller tända tomtebloss.” Även om andra faktorer också kan vara inbegripna i att göra vanan så inrotad, är det uppenbart att många rökare är fysiskt beroende. Detta bevisas av de kval de känner när de måste vara utan cigarretter. I tidskriften Harper’s beskriver Budd Whitebook sin avvänjning:
”Min kropp var sjukare än vad jag trodde att den kunde vara. Lederna i mina armar och skuldror och musklerna i mitt bröst och mina vader värkte så fruktansvärt den första natten att jag gömde mig i mörkret och skrek. Den smärtan varade bara en dag, men under åtminstone en vecka hade jag alltid ont någonstans. Min mun, näsa, strupe, mage och varje tand var berövade rök och nikotin, och deras reaktioner varade mycket längre. Jag gapade med munnen som om jag justerade billiga löständer. Min strupe var öm som om jag hade rökt för mycket, kanske på grund av att jag blossade alltför hårt på en cigarrett som inte fanns. Jag snöt mig i onödan. Det är förbluffande hur många delar av mig — ben, organ, membran och hår — som ville röka, var och en på sitt eget onda sätt. I två hela veckor var jag illamående.”
”Är det inte brottsligt”, kan du fråga, ”att främja en vana som är så beroendeframkallande och så skadlig för hälsan?” Varför görs då detta?
De gör vad som helst för pengar
Det är känt att också människor som anses vara vänliga och respektabla kan göra praktiskt taget vad som helst för pengar. Ja, de kan till och med döda. Vid en del tillfällen går länder ut i krig för att själviskt skydda sina ekonomiska intressen, vilket medför att många liv offras. Kan det finnas en motsvarighet till detta i främjandet av cigarrettrökningen?
I Medical Tribune heter det: ”Cigarretter är en av de största dödsorsakerna i Förenta staterna. Likväl har de flesta regeringsorganen upprepade gånger visat ovillighet att skydda allmänheten. Ja, det är ännu värre: Genom att ge bidrag till tobaksodlare förvärrar de en ogynnsam situation.”
I New York Daily News hette det: ”Regeringens inställning till tobak är en studie i skrymtaktighet. ... Den har subventionerat tobakspriserna sedan år 1938, och beloppet har stadigt ökat till den nuvarande summan på drygt 250 millioner kronor, inkluderande en andel på omkring 100 millioner kronor i lån för transport av tobak till fattiga länder enligt biståndsprogrammet Food for Peace (Mat för fred).”
Förenta staternas regering får årligen in milliarder dollar genom skatten på cigarretter. Men tusentals medborgare tjänar också på tobaken. Enbart i Förenta staterna ger tobaksbruket livsuppehälle åt omkring 450.000 tobaksodlares familjer och omkring 70.000 arbetare inom tobaksindustrin. ”Om vi avskaffade tobaken”, förklarade en odlare, ”skulle vi alla leva på understöd och matkuponger. Småbrukarna kan inte förtjäna sitt uppehälle på spannmål och sojabönor.”
Likväl är förändringar genomförbara, och människor kan förtjäna sitt uppehälle på andra sätt. För några år sedan tog alla Jehovas vittnen som på något sätt var förbundna med tobaksbranschen fullständigt avstånd från den. De insåg hur inkonsekvent det var för en kristen att tillhandahålla en produkt som enligt medicinska bevis ”varje år är ansvarig för ett större antal dödsfall än det sammanlagda antalet amerikanska dödsoffer i striderna under andra världskriget, i Korea och i Vietnam”.
Men en del människor kan mena: ”En rökare skadar ju bara sig själv. Varför förbjuda en produkt som en del människor anser kan skänka dem välbehag?”
[Bild på sidan 8]
Precis som en heroinist behöver heroin för att hålla tillbaka lättretlighet ... ... så behöver en rökare nikotin av samma skäl