Levande konstverk

MIN dotter var tretton år när hon för första gången kom hem från biblioteket med en bok som handlade om bonsai. När hon visade mig fotografierna i boken och vi båda förstummade tittade på de förunderliga stammarna och de konstfullt asymmetriska formerna, blev mitt intresse genast väckt. Vi slukade alla upplysningar, och det dröjde inte länge förrän vi var nere vid ortens handelsträdgård för att köpa några lämpliga bonsaiplantor. Tillsammans beskar vi rötter, tuktade grenar, band upp, lindade runt och planterade om. Men ganska snart efter det att vi flyttat ut våra träd i trädgården märktes det tydligt att de höll på att dö.

Många år senare flyttade vi till en trakt där det fanns små vilda träd som man kunde gräva upp och använda för bonsaiodling, så jag gjorde ett nytt försök att odla dem, denna gång med litet större framgång. Min dotter, som under tiden vuxit upp, bodde nu inte längre hemma. Men nyligen var vi på en resa tillsammans till staden Washington, där vi besökte National Arboretum, en botanisk trädgård för träd och buskar. Vi hade knappast ögon för något annat än bonsaisamlingen. De 53 träd som ingår i denna samling har skänkts av Nippon Bonsai Association i Japan. Där fanns bland annat en praktfull, 180 år gammal japansk tall från det kejserliga hovet. Träden hade vårdats av flera generationer experter. Även en person som inte tidigare varit intresserad av ”krukodling” (vilket är vad ”bonsai” ordagrant betyder) borde bli förtjust i dessa levande konstverk. Man känner sig nästan som en Gulliver som står och betraktar landskapet i Lilliput, när man ser på dessa dvärgträd.

Vad är bonsai?

Somliga kan tycka att denna hobby bara är ett försök att pina träd genom att böja dem i groteska former. För japanerna, som uppfunnit denna konstart, är den emellertid ett sätt att få ha ett stycke natur inom räckhåll, fastän man bor i en myllrande storstad. Att betrakta ett träd som planterats i en låg kruka tillsammans med en stor, skrovlig sten som är övervuxen med mossa, väcker minnen av scenerier som man en gång upplevt i full skala.

Kanske du någon gång haft en lycklig stund tillsammans med familjen eller några vänner, när ni ätit er matsäck i en skogsdunge. Du skulle kunna ta ett fotografi av detta som ett minne, eller också skulle du kunna plantera några små trädplantor i en saikei, en låg kruka, och ha detta som en levande kopia av verkligheten.

För den som älskar träd av alla de slag, men inte har plats för mer än ett eller två i full storlek, kan en enkel drivbänk längst bak i trädgården med lätthet rymma ett dussin miniatyrträd att se på och glädjas åt. För en av mina bekanta, som var en entusiastisk bonsaiodlare, var situationen den motsatta. När han fick större tomt, slutade han med bonsaiodling som hobby och började i stället odla träd i naturlig storlek.

Vi upphör aldrig att njuta av hösten, då lövträdens bladverk skiftar färg. Ett bonsaiträd i höstfärger kan vara oerhört charmigt att ha på nära håll i ens eget vardagsrum. Träd som blommar på våren är förtjusande att se på i trädgården, men en plötslig storm kan slå av blommorna och göra glädjen kortvarig. En blommande bonsai, till exempel azalea, kvitten eller blåregn, kan man ta in och skydda mot det oberäkneliga vårvädret och på det sättet få njuta av den under längre tid. Att dessa växter är flyttbara är alltså ytterligare en anledning till att man kan vilja odla dem.

Bonsai är i grund och botten utomhusväxter, för de behöver solsken, frisk luft och årstidernas växlingar för att trivas. Den rikliga vattning som behövs och det täta duschandet av lövverket är inte lätt att åstadkomma inomhus. Den låga luftfuktigheten i hus med centralvärme är också skadlig för de flesta träd, och därför bör man ta in dem bara vid särskilda tillfällen för att njuta av dem eller för att välkomna en hedrad gäst.

Glädjande resultat

Om du har någon kännedom om hur man sköter blommor och träd, kan du få glädjande resultat av att ha bonsaiodling som hobby. Böcker om detta ämne har kommit till som en direkt följd av det ökade intresset i västvärlden. Har du någon gång beskurit träd eller buskar för att ge dem den rätta formen eller för att avlägsna skadade kvistar och grenar? Då använde du säkert en sekatör och var tvungen att kliva upp på en stege för att nå upp till de högsta grenarna. Men när du arbetar med bonsai, kan du sitta på en kökspall och använda en nagelsax i stället. Om du lyckats bra med att omplantera träd, vet du att årstiden var viktig, och i vissa fall beskar du rötterna med en spade och väntade tills de små sidorötterna vuxit ut, innan du skar av pålroten och flyttade trädet för gott. Du kommer att ha hjälp av denna kunskap, om du skall lyckas med att plantera om ett vilt träd i en kruka. Du kommer inte att frestas att gräva upp ett träd under de varma sommarmånaderna — bara för att få se lövverket vissna och trädet dö. Du kommer inte heller att skära av rotklumpen på ett träd som du köpt hos trädgårdsmästaren och försöka tränga ner det i en bonsaikruka med en enda gång.

Om krukväxter är ditt stora intresse, kan det vara roligt att veta att vissa arter kan odlas som inomhusbonsai. Till dessa hör azalea, buxbom, oxbär och Pyracantha, eldtorn. Amerikanska bonsaiodlare använder också Ficus exotica och Polycias fruiticosa (även kallad ”mingaralia”). När vi odlar krukväxter, planterar vi ofta om våra tropiska växter i större krukor undan för undan, allteftersom de växer i storlek. I det här avseendet är bonsaiodling annorlunda, för där beskär man omsorgsfullt rötterna, inte bara för att växten skall rymmas i samma kruka år efter år, utan för att stimulera tillväxten av nya rötter närmare kronan. Trädkronorna beskärs också på samma sätt, vilket resulterar i att stammen jämförelsevis blir tjockare.

Man kan inte förvänta sig att en nybörjare skall åstadkomma några storverk de första åren. Jag minns det bleka och förlägna leendet på den yrkesmässige odlarens läppar när jag förevisade mina första försök. Han ville inte slå ner modet på mig, men han kunde inte uppriktigt berömma mig. Efter en tid kanske du börjar tycka att några av dina träd är riktigt bra, tills du besöker en bonsaiutställning och inser att det du åstadkommit inte är någonting jämfört med experternas verk. Låt inte detta avskräcka dig.

Om du hör till dem som ibland vistas ute i naturen, kanske du skulle kunna hitta en trädplanta som är naturligt dvärgväxt — ett fynd för bonsaientusiasten. Eller också kanske du vid ett besök hos trädgårdsmästaren hittar en kasserad buske som inte kunnat säljas därför att den var ojämnt växt.

Fastän somliga anser att man kan få en färdigvuxen bonsai på kort tid, hävdar andra bestämt att det krävs minst tio år för att en bonsai skall nå verklig skönhet. Det anses emellertid allmänt att åldern har med utseendet att göra — det är en illusion som skapas av odlarens hand — och inte alltid är beroende av tidens gång. Om du har tålamod, kan också du åstadkomma ett levande konstverk. — Insänt.

”De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN [Jehova], skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem. Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.” — Jes. 41:17—20.