Vad får dem att handla som de gör?
FORSKARNA ansåg att de hade fått grepp om hur det förhöll sig. De hade ingående undersökt 200 barn från deras spädaste barndom upp genom tonåren. De analyserade föräldrarna, hemmiljön och varje barns läggning. Sedan förutsade de vilka av dessa barn som skulle bli lyckliga som vuxna. Det föreföll enkelt — en lycklig barndom under gynnsamma förhållanden skulle ge upphov till en lycklig vuxen.
Sedan man väntat tills barnen blivit 30 år, intervjuade man dem på nytt. Två tredjedelar av förutsägelserna var felaktiga! Det finns ingen enkel förklaring till att barn handlar som de gör — många faktorer spelar en viktig roll i fråga om att avgöra ett barns utveckling.
ÄR DE SOM DE ÄR FRÅN FÖDSELN?
Mycket av vårt fysiska utseende härrör från våra föräldrar. Men hur förhåller det sig med vårt beteende? Vissa auktoriteter, till exempel dr A. H. Chapman, säger: ”Ärftlighetens inverkan när det gäller ett barns personlighetsutveckling är mycket mindre än den påverkan som uppfostran har. ... Den roll som ärftligheten spelar är obetydlig.” Men det finns många föräldrar som inte alls håller med om detta. En mor ställde till exempel följande fråga beträffande sitt barn: ”Hur är han i stånd till att så i detalj efterlikna sin far — tarvlig, trotsig och ondskefull — när han aldrig har sett honom? Hans far [övergav mig] omkring två minuter efter det att han gjort mig havande.”
För någon tid sedan undersökte ett lag vetenskapsmän 15 tvillingpar, som inbördes var identiskt lika. De enskilda tvillingarna uppfostrades åtskilda från varandra. Vetenskapsmännen var ”överväldigade av de likheter som de deltagande paren visade inbördes”. Eftersom tvillingarna hölls åtskilda och uppfostrades i olika omgivningar, ansåg vetenskapsmännen att ärftligheter var en betydelsefull faktor beträffande den slående likheten i deras beteende. En av vetenskaps männen, David Lykken, drog slutsatsen att undersökningen visar ”att en långt större del av de mänskliga beteendet har att göra med genetisk betingelse eller inverkan än vi någonsin antagit”.
LEVNADSMILJÖN
BARNETS OMVÄRLD: ”Tommy var också den olyckligaste grabb jag någonsin känt”, började en socialarbetare, som i fem år arbetade med ungdomar. ”Han bodde tillsammans mer tio släktingar i en lägenhet på fyra och ett halv rum med kallt vatten. ... I hemmet fick Tommy uppleva sin druckne fars missräkningar, stor trångboddhet ... och känslan av att vara hel värdelös och oönskad.” Pojken blev heroinmissbrukare vid 14 års ålder och dog av en överdos tre år senare. De omständigheter i vilka han levde hade tydligen en negativ effekt på denne yngling. Men en annan tonåring, som också bodde i en överbefolkad stad, blev annorlunda. Hans mor uppger: ”Fastän jag ibland kan förstå Jeffs missräkningar, är det ändå så att det förhållandet att vi levde bland många människor, som bodde tätt inpå oss och som brydde sig om barnen, har gjort båda mina barn varma och vänliga mot andra.”
VAD BARNET TITTAR PÅ: Det uppges att barn i vissa länder kan titta på TV uppemot 8.000 timmar innan de börjar skolan. Sådant påverkar ovillkorligen deras livssyn. ”TV lär dem att den starke har rätt”, säger psykologen Robert Liebert, en av de mest respekterade iakttagarna av barns beteende. ”Lärdomen i de flesta TV-serier är att de rika, de mäktiga och myglarna är de mest framgångsrika.”
Mycket forskning som pågår visar dessutom att omfattande TV-tittande sänker inlärningsförmågan. En auktoritet uppgav: ”När TV-apparaten är på, fjättrar den varenda en. ... Allt som brukade försiggå mellan personerna — lekarna, tankeutbytet och det emotionella samspelet som påverkar utvecklingen av personlighet och förmågor — upphör. När man sätter på TV-n, stänger man av den process som gör människor mänskliga.”
KOSTEN — DESS BETYDELSE
”Den har stor betydelse”, säger vissa läkare. Något som belyser detta är följande erfarenhet med en pojke, vars mor sade: ”Han är sju år och älskar skolan, när han väl kommer dit. Men jag måste dra honom ur sängen, klä på honom med våld och ge honom stryk, innan han vill äta. Han kräks. Vi kör honom i bil till skolan.” Hon beklagade sig över situationen och tillade: ”Finns det något bättre sätt att leva?” En uppmärksam läkare upptäckte emellertid att pojken åt ganska mycket glass varje kväll, innan han gick till sängs. När dessa sötsaker ersattes med någonting mera näringsrikt, förbättrades hans uppträdande på morgnarna dramatiskt. Den uppmärksamme läkaren, Lendon H. Smith, betonar i sin bok Improving Your Child’s Behavior Chemistry (Hur man förbättrar sitt barns beteendekemi) behovet av lämplig föda och framhåller: ”För att en individ skall kunna fungera ordentligt, måste hjärnan få fullständig näring.”
”Skräpmat kan så småningom ge upphov till en ’skräpkropp’”, uppges det i Science World (22 februari 1979), som riktar uppmärksamheten på de skador som orsakas av en allt högre konsumtion av läskedrycker, godis, varm korv, fruktpajer och så vidare, särskilt när det gäller de unga. Minst en undersökningsrapport har hävdat att en sådan kost kan ge upphov till ”allvarliga personlighetsförändringar och i allmänhet [få en person att bli] mycket aggressiv och lättretlig”.
Allergier mot mat och andra ämnen kan också påverka ett barns beteende. En 11 år gammal pojke beskrevs av sin mor som mycket lynnig, alltid olycklig, trumpen och trätgirig. En läkare upptäckte att barnet hade en allergi, och föräldrarna uppgav att deras pojke, med hjälp av rätt behandling, blev en ”ny människa”. Liknande resultat har rapporterats beträffande vissa hyperaktiva barn, när det förekommit en noggrann kontroll av deras kost.
FÖRÄLDRARNAS EXEMPEL
”Jag tyckte synd om min mor”, förklarade en 17 år gammal pojke. Hur visade han detta? Han hade nyligen under knivhot antastat en flicka sexuellt. Han sade att han gjorde detta för att reta upp sin far, som öppet bedrog sin hustru.
I stället för att gå till angrepp mot en förälders dåliga exempel reagerar många barn på ett annat sätt. Boken Who’s Bringing Them Up? (Vem uppfostrar dem?) förklarar: ”Barnet lär sig genom förmågan att efterhärma. ... De suger åt sig alla vanor, känslor, spänningar, glädjeämnen, sorger och beteenden från de vuxna, som de efterliknar. Barn med våldsamma föräldrar har en benägenhet att också bli våldsamma, och de som har kärleksfulla föräldrar har en benägenhet att efterlikna föräldrarnas kärleksfulla beteende.”
Det finns många krafter som påverkar barnets liv, men en undervisningsexpert uttryckte det så här: ”Föräldrar ... måste inse att de fortfarande är den starkaste kraften i sina barns liv.”
DE UNGAS ÖNSKAN ATT VARA ÄLSKADE OCH ACCEPTERADE
Efter enbart tre månader i världen var en viss baby medveten om att någonting betydelsefullt saknades. Dess ständiga krampryckningar var den häftigaste protest den kunde åstadkomma. Läkarna kunde inte finna något fel. ”Men de fick veta att modern inte hade önskat barnet, att hon aldrig ville ta upp det eller krama om det och att hon nöjde sig med att placera en nappflaska i babyns säng, när det blev matdags”, uppges det i boken The Secret World of Kids (Barnens hemliga värld). När sköterskor visade barnet tillgivenhet, upphörde krampryckningarna.
Vi föds med ett behov av kärlek. ”Detta sökande efter att känna sig älskad och uppmärksammad är antagligen den viktigaste förklaringen till ditt barns uppförande”, konstaterar barnpsykologen Bruce Narramore. När det inte får denna kärlek, kan det uppleva missräkning och besvikelse och göra nästan vad som helst — ljuga, stjäla, anlägga bränder, ägna sig åt narkotikamissbruk, omoraliskhet och så vidare. Denna önskan att få kärlek, en önskan som växer i takt med barnet, återspeglas också på ett annat sätt.
DEN ”STÖRSTA PRESSEN” PÅ UNGDOMAR: ”Den kommer inte från lärare eller från betygsjakt”, bekände en tonåring. ”Det är pressen från kamraterna.” Önskan att vara omtyckt av andra ungdomar styr mångas beteende. En socialarbetare, som försökte föra medlemmar i aggressiva tonårsligor till rätta, uppgav: ”Det som dessa olyckliga grabbar i grund och botten söker efter är precis det som vi alla önskar — att betyda något i stället för att vara en nolla, att bli erkänd som en mänsklig varelse och att vara uppskattad och även älskad.” (Kursiverat av oss) De försöker i desperation uppnå detta i sin kamratgrupp.
Hur stark är i själva verket denna önskan att vara accepterad av gruppen? Ett läkarlag beslöt att ta reda på detta. De bad en grupp på 10 tonåringar komma in i ett rum och höll upp ett kort med flera linjer framför dem. ”När vi pekar på den längsta linjen”, sade läkarna, ”räcker ni upp handen.” Utan att en av ungdomarna visste av det, hade man emellertid i förväg sagt åt de andra att göra ett felaktigt val.
När det blev dags att välja, såg den tonåring man ville undersöka misstrogen ut, när alla andra valde en kortare linje. ”Jag har missuppfattat det här på något sätt, och det är bäst att jag gör som alla andra gör, annars kommer de att skratta åt mig”, resonerade ynglingen. Därför räckte han försiktigt upp handen tillsammans med de övriga! Detta upprepades flera gånger. För att slippa ”bli utskrattad” förnekade han sitt eget förnuft. ”Drygt 75 procent av unga människor som testades”, uppgav dr James Dobson, ”visade samma beteende!”
Hur många barn är det inte som har förnekat sitt eget förnuft genom att ägna sig åt omoraliskhet, narkotikamissbruk, dryckenskap och så vidare, och alla har de gjort detta på grund av en önskan att vara accepterade av gruppen! Det finns emellertid en annan känsloupplevelse, som också påverkar barnens sätt att handla.
”JAG KÄNDE MIG ALLTID UNDERLÄGSEN BLAND MINA VÄNNER”: På detta sätt kände sig en 15-åring, därför att hon vägde för mycket och inte hade någon pojkvän. Hon planerade att begå självmord. Hennes liv räddades av en uppmärksam jourhavande telefonrådgivare för självmordskandidater. Denna flicka är inte ensam om att känna sig på det sättet.
”Visste du att omkring 80 procent av tonåringarna i vårt samhälle inte tycker om sitt utseende? Åttio procent!” uppger dr Dobson i sin bok Preparing for Adolescence (Hur man förbereder sig att bli vuxen). Ja, de känner sig alldeles för långa eller alldeles för korta, alldeles för tjocka eller alldeles för smala! Andra känner sig generade på grund av finnar i ansiktet. I en tid när många föräldrar fäster vikt vid vad ett barn presterar och inte vid barnets invärtes människa är det dessutom ofta så att ungdomar är besvikna på sig själva och har låg självaktning. Många av dem gör uppror, vandaliserar, är ohyfsade och kallhamrade och är alltid rastlösa, av den enkla anledningen att de inte kan leva med sig själva.
SEXUALDRIFTEN BLOMMAR UPP: En liten körtel, som är belägen i nedre delen av hjärnan, börjar ge påträngande ”befallningar” till tonåringar. Hypofysen säger i själva verket till kroppen: ”Sätt i gång och gör dig beredd för föräldraskap!” De endokrina utsöndringarna som den avger får sexualorganen att utvecklas. Men dessa hormoner åstadkommer mycket annat.
”Tonåren medför ... endokrina körtelförändringar, som i organiskt avseende stimulerar unga människor att bli medvetna om sig själva. De drivs bokstavligt talat av och an av sina endokrina utsöndringar, vilka så småningom måste uppnå ett nytt jämviktsförhållande”, konstaterar The Story of Human Emotions (Det mänskliga känslolivets historia) av G. M. Lott. Ja, dessa hormoner ”driver bokstavligt talat” tonåringarnas känslor ”av och an”. Under denna period börjar en tonåring hävda sitt oberoende. Tonåringen kommer sannolikt att få ett ökat intresse för någon av det motsatta könet.
Bibeln beskriver denna period som ”ungdomsblomstringen” och rekommenderar äktenskap efter det att denna period ”är förbi”. (1 Kor. 7:36) Det ursprungliga grekiska ord som används (hyperakmos) syftar bokstavligt talat på att vara förbi ”höjdpunkten i något avseende eller förbi en blommas fulla blomstring”. Under en ung människas pubertet blommar hennes sexualdrift först upp eller tilltar i styrka. Genomsnittsåldern för en flickas första menstruation har sjunkit från 16 års ålder till 12 under de senaste hundra åren. Detta medför större problem, eftersom somliga, som knappt nått tonårsåldern, nu hamnar i situationer som de inte är i stånd till att bemästra.
När tonåringar låter denna sexualdrift behärska dem, blir följderna ofta tragiska — veneriska sjukdomar, oönskade havandeskap, aborter och brist på självaktning. Det är nödvändigt att behärska sådana önskningar. (Kol. 3:5) En collegestuderande i USA, som såg tillbaka på denna period i sitt liv, erkände: ”Jag hade samlag första gången med min flickvän när vi var femton år. Vi hade gjort allt utom detta, och sedan frågade hon en kväll om vi inte kunde löpa linan ut. Några dagar senare gjorde vi slut med varandra. Det var den mest plågsamma tiden i mitt liv. Jag var nedstämd och lynnig och nervös. Jag kände mig misslyckad.”
Det är uppenbart att det finns många faktorer som får barn att handla som de gör. Varje barn har sin egen individualitet, och därför beter sig inte alla på samma sätt, när de utsätts för exakt samma slag av påverkan. Sorgligt nog är det så att de handlingar som somliga utför kvarlämnar känslomässiga ärr, som består hela livet. Vad kan föräldrar göra för att hjälpa dem att undvika sådana skador? Finns det därtill någonting mera som kan bidra till att åstadkomma goda resultat?
[Bild på sidan 4]
En dålig livsmiljö kan vara en grogrund för brottsliga handlingar — men inte alltid
[Bild på sidan 5]
Alltför mycket TV-tittande kan sänka inlärningsförmågan, och vissa program kan stimulera till felaktigt uppförande
[Bild på sidan 6]
En regelbunden kost bestående av skräpmat kan ge upphov till aggressivt beteende
[Bild på sidan 7]
Barn med kärleksfulla föräldrar visar en benägenhet att efterlikna föräldrarnas beteende
[Bild på sidan 8]
Önskan att vara omtyckt av andra ungdomar styr mångas beteende