Vart är den här världen på väg?
TALAREN var en framstående polistjänsteman i Los Angeles i USA. ”Det brukade vara så att det fanns ett skäl till att någon dödade någon annan”, sade han och tillade: ”I dag förekommer det fler mord utan något bakomliggande skäl, mord för spänningens skull.”
På andra sidan av landet, på USA:s östkust, framhöll polischefen i New York något liknande. ”En kille i dag har ett skjutvapen och tar 42 cent från en annan kille eller från en gammal dam, och på grund av att han inte tycker om killens utseende eller den gamla damens tårar dödar han honom eller henne och ler sedan när han blir arresterad. ... Ingen kan förstå det. Det är hemskt.”
Besinningslösa mord, krig, gisslandramer och våld — allt detta blir vardagliga företeelser i vår tids värld, vilket driver terroriserade medborgare och offer att fråga: ”Vart är den här världen på väg?”
Polistjänstemannen i Los Angeles hade en teori. ”Historien visar att ett samhälle måste bevara en viss moralnivå för att existera”, påpekade han för sina åhörare, ”och jag tror att vi kan ha kommit så långt att vi håller på att sjunka under den nivån.”
Människor blir okänsliga
En del människor kan mena att polistjänstemannen tog till i överkant. I verkligheten, säger de, är förhållandena inte alls värre än vad de alltid har varit. Har de rätt? Eller har de helt enkelt blivit avtrubbade av den ständiga störtskuren av chockerande tidningsrubriker?
Tänk på vad som händer lärare i New York. ”Våld mot lärarna i de allmänna skolorna i New York har blivit så vanligt att många lärare inte längre är chockerade över att det förekommer”, hette det nyligen i New York Times. I tidningen citerades vad en lärare, som hade blivit knuffad, hotad, hemsökt och rånad vid olika tillfällen, sade: ”Man måste göra sig okänslig och utveckla tunnelseende.”
Medan världsförhållandena försämras, är det då så att människor i allmänhet blir förhärdade och förlorar perspektivet?
När allt kommer omkring har de flesta av oss växt upp i en tid, då det i dagstidningarna har talats om krig, grymheter och urartande sociala förhållanden. Vi har egentligen aldrig känt till något annat. Men en del äldre människor kommer fortfarande ihåg en annan tid.
”Det blev slut på alltsammans”
I ett nyligen hållet föredrag påminde sig Harold Macmillan, som tidigare varit premiärminister i Storbritannien, hur världen var när han var ung. Under drottning Viktorias tid såg människor fram emot ”automatiskt framåtskridande”, sade han. ”Allting skulle bli bättre och bättre.” I stället ”blev det plötsligt, oväntat, en morgon år 1914 slut på alltsammans”.
Vanliga medborgare har gjort liknande iakttagelser. ”Ingen väntade sig första världskriget”, framhöll George Hannan, en amerikan som föddes år 1899. ”Det var en fruktansvärd chock. Människor hade sagt att världen hade blivit alltför civiliserad för krig. Men världskriget kom helt oväntat, som en blixt från en klar himmel.”
Intressant är att en populär bok år 1914 var Norman Angells bok The Great Illusion (Den stora illusionen), som försökte bevisa att krig var något otänkbart på grund av den skada det skulle vålla den internationella ekonomin.
Ewart Chitty var 16 år gammal och befann sig i sitt hemland England, när kriget bröt ut. ”Världen var annorlunda före år 1914”, påminner han sig. ”Det fanns en allmän känsla av trygghet, en känsla som saknas i våra dagar. Man tog trygghet som något självklart.” Hur många människor tar trygghet som något självklart i våra dagar?
”Jag befann mig i Wien i Österrike, när kriget började”, säger Maxwell Friend, som nu är 90 år. ”Människor förändrades av det. De blev mycket patriotiska och nationalistiska. Många blev förhärdade. Jag kommer ihåg att flyktingar strömmade till Wien österifrån; de flydde för den ryska armén. De hade förlorat allting, till och med sina tårar. De hade gråtit tills det inte mer fanns några tårar.”
Krig och religion
Vilka ärr måste inte ha lämnats kvar på de människor som överlevde första världskriget, ett krig som saknade motstycke i mänsklighetens historia! Som The World Book Encyclopedia uttryckte det: ”I första världskriget kom mänskligheten för första gången i historien att känna på totalt krig. Hela befolkningen i de krigförande nationerna var med i krigsansträngningen. Millioner män, kvinnor och barn dödades.”
”England blev fullständigt åderlåtet”, säger Ewart Chitty, som var i London vid den tiden. Om Österrike säger Maxwell Friend: ”Hela landet blev fyllt med blod och tårar.” Hur påverkades de människor som överlevde?
”Jag tror att under första världskriget såg många soldater prästerskapets skrymtaktighet. Det förändrade dem. Många av dem förlorade respekten för religion. En del vände sig helt och hållet mot Gud”, erinrar sig Ewart Chitty och tillägger: ”När jag var pojke, var människor i allmänhet intresserade av Guds ord, bibeln. Människor respekterade bibeln. Man kunde tala med vem som helst om den. Förändringen började efter kriget. I dag verkar det som om människor fullständigt har glömt bort bibeln.”
John Booth, som är 78 år, erinrar sig att någonting liknande inträffade i Förenta staterna. ”Kyrkorna var mycket engagerade i krigsansträngningen”, säger han. ”Alla deras predikanter talade om tyskarnas grymheter, och de predikade att kriget var nödvändigt för att ’trygga demokratin i världen’.
Allt detta patriotiska nit oroade min far, som var kyrkvaktmästare i vår lilla landsortskyrka. Jag kommer ihåg att far blev bedrövad över att en predikant i en närbelägen kyrka hade blivit avstängd från predikstolen på grund av att han vägrade att predika krig.”
Över hela världen har människor med ärligt hjärta gjort liknande iakttagelser. Vad blev resultatet av ett sådant världsomfattande krig? ”Kriget åren 1914—1918 bröt Europas försvagade självförtroende i fråga om dess egen civilisations meriter. Eftersom det utkämpades mellan kristna nationer, försvagade det kristendomen i hela världen.” — Encyclopædia Britannica.
Kristendomen eller kristenheten?
Första världskrigets utbrott kom faktiskt inte som en chock för alla. Under flera år hade en liten grupp nitiska kristna förutsagt att dramatiska världshändelser skulle äga rum år 1914. Dessa kristna kallades internationella bibelforskarna och är i dag kända som Jehovas vittnen.
”Bibelforskarna var mycket välkända för sina uppfattningar om år 1914”, påminner sig George Hannan, ”och de blev mer eller mindre gjorda till ett åtlöje under första hälften av året, när allting verkade lugnt och fridfullt. Folk sade att bibelforskarna skulle bli tvungna att ’rycka upp sin datumstolpe’ och sätta ner den någon annanstans.”
Krigets plötsliga början fick många att påminna sig de internationella bibelforskarnas förutsägelser. Den 30 augusti 1914 innehöll bilagan till New York World en artikel om bibelforskarna. I artikeln hette det att ”det fruktansvärda krigsutbrottet i Europa har uppfyllt en märklig profetia”.
Varför förväntade denna lilla grupp kristna svårigheter, under det att kristenhetens sekter blev slagna med förvåning? Det var på grund av att dessa vittnen för Jehova flitigt studerade bibelns profetior. Dessa profetior har mycket att säga om förhållandena i det tjugonde århundradet.