”Vakna!”:s läsare räddar liv

I VAKNA! för 8 juni 1979 inflöt en serie artiklar om hjärtat. En av dessa artiklar behandlade hur man ger en medvetslös person yttre hjärtmassage och konstgjord andning (hjärt- och lunglivräddning). Några av Vakna!:s läsare i Italien berättar att dessa upplysningar satte dem i stånd att rädda en människas liv. En av livräddarna förklarar vad som hände:

”Det var en dag då några Jehovas vittnen, däribland jag själv, hade beslutat sig för att gå ut och gå i bergen. ... Det var en underbar dag, och man kunde känna sommarvärmen till och med i skuggan av de höga pinjerna på bergssluttningen. Vi samtyckte alla till förslaget att ta ett svalkande bad i det närbelägna sportcentrets simbassäng. Vi begav oss dit, dök ner i bassängen och simmade runt. ...

Plötsligt var olyckan framme! En medelålders man, som hade ett barn på fem eller sex år i sina armar, var också i bassängen. Ovetandes lämnade mannen det område där de som inte kan simma rekommenderas att stanna. Det var ett kritiskt ögonblick. När mannen insåg att han var ute på farligt vatten, samlade han sina sista krafter för att föra barnet till grunt vatten. Sedan försvann han under vattenytan och sjönk till botten av bassängen. Allt hopp tycktes verkligen vara ute för honom. Under den allmänna förlamning som följde dök en kraftigt byggd medlem av vår grupp ner i bassängen för att rädda den olycksdrabbade badaren. Vi lyckades till slut dra upp honom ur vattnet. ... De som stod runt omkring tyckte att han var död och att det därför inte var någon mening att försöka återuppliva honom. Det var faktiskt så att han inte andades, och hans hjärta slog inte heller. När alla förtvivlat tyckte att det verkade helt hopplöst, ropade en i vårt sällskap: ’I Vakna! stod det att man skulle ge konstgjord andning i sådana fall!’ Omedelbart lade vår robuste vän mannen raklång på marken och ... började ge konstgjord andning med hjälp av mun mot mun-metoden, enligt de anvisningar som han kom ihåg att han hade läst i Vakna! för 8 februari 1979 [på svenska 8 juni 1979]. Men mannens hjärta började inte slå. En annan medlem av gruppen började därför med beslutsamhet trycka på den döende mannens bröst. Vilken glädje och vilken obeskrivlig känsla var det inte när vi såg att mannens ansikte började återfå sin normala färg. Hans ögon blev uttrycksfulla igen, och han kunde tala! ...

Vad som skulle ha hänt om ingen hade vetat vad man gör i en nödsituation kan man bara föreställa sig. Jag vill inte påstå att Vakna! är den enda tidskrift som ger sådana nyttiga förslag, men jag vill betona dess karakteristiska sätt att förklara saker och ting på ett enkelt och praktiskt sätt.”

En av Vakna!:s läsare i Ohio i USA var med om något liknande. Hon skriver:

”Jag skulle bara vilja tacka er för artikeln om drunkning, som inflöt i Vakna! ... I dag var det nära att min brorson drunknade i min simbassäng. Det första jag tänkte på var artikeln. Den framhöll värdet av konstgjord andning med hjälp av mun mot mun-metoden, också när [situationen] ser hopplös ut. Jag trodde att min brorson var död, men jag beslutade mig för att ge konstgjord andning tills hjälp anlände. Om jag inte hade läst artikeln, skulle jag inte ha kunnat hjälpa honom.

Jag skulle bara vilja tacka er, därför att ni hjälpte mig att rädda ett liv i dag.”