”Den främsta bland vägar”

TYCKER du om historia? I så fall kan du ha lagt märke till att det inte alltid är så lätt att finna en tillförlitlig historisk källa. Det var till exempel ofta så att forntida historiker överdrev eller skildrade uppenbara myter och orimliga legender som sanning.

Ett anmärkningsvärt faktum, som många människor inte inser, är att bibelns skribenter inte följer det här mönstret. Även om bibeln är en bok om forntida historia, har det gång på gång bevisats att de detaljer som anges i den om händelser och intressanta platser har varit tillförlitliga och exakta. En gammal väg som leder till Rom söderifrån är ett exempel på detta. Den kallas Via Appia, vilket är latin och betyder Appiska vägen.

Via Appia, som anlades omkring år 300 f.v.t., var redan väl använd då aposteln Paulus trampade dess hårda lavastenar omkring år 59 v.t. Paulus färdades en ganska lång sträcka på den här vägen, som av en romersk diktare kallades longarum regina viarum, ”främst i de ståtliga vägarnas rad”. Skulle du vilja följa Paulus’ resväg?

Ankomst till Puteoli

Paulus och hans reskamrater färdades tillsammans med en officer, för Paulus var ju en fånge som hade vädjat till kejsar Nero. De lämnade Malta, där de hade lidit skeppsbrott, och fortsatte till Italien. De kom till Puteoli (det nutida Pozzuoli i närheten av Neapel). Skildringen lyder: ”Här fann vi bröder och blev enträget ombedda att stanna hos dem i sju dagar.” — Apg. 28:14.

Officeren hade tydligen inget att invända mot detta. Bör vi bli förvånade? Nej, för det gamla Puteoli var en badort, ”romarnas favoritkurort, eftersom vattnet i dess talrika heta källor ansågs vara ett effektivt botemedel mot olika sjukdomar”. — M’Clintock och Strongs Cyclopædia.

Under tiden Paulus var tillsammans med de kristna i Puteoli, kan de ha berättat för honom att vägen till Rom, även om den var berömd, inte var lätt att färdas. Om man tittar på en karta över Italien (se bilden på motstående sida), kan man kanske tro att Paulus skulle ha färdats raka vägen längs kusten till Rom. Men det var inte möjligt. En kustväg kom visserligen att byggas omkring 30 år senare under kejsar Domitianus’ regering, men på Paulus’ tid var man tvungen att ta en omväg inåt landet. När Paulus kommit till Capua i inlandet, fortsatte han sin färd på ”den främsta bland vägar” till Rom, en sträcka på 212 kilometer.

Från Capua till Tarracina

När Paulus kom till Capua, hade han nått den punkt där Via Appia ursprungligen slutade. Långt före Paulus’ tid hade man emellertid förlängt vägen österut till Beneventum, där den bildar underlaget för den väg som används i våra dagar. Från Beneventum (nutida Benevento) fortsatte Via Appia åt sydöst genom Venusia (Venosa) ner till Tarentum (Taranto) och Brundisium (Brindisi), hamnstäder i ”klacken” på den italienska ”stöveln”. Från Capua var detta en sträcka på 370 kilometer.

Det var i själva verket dessa hamnstäder som gjorde Via Appia så viktig för romarna. Den utgjorde den första etappen av varje romares resa till Grekland. Då romarväldet expanderade österut, var det intensiv trafik på ”den främsta bland vägar”.

Paulus skulle naturligtvis inte resa österut till Beneventum och vidare till Brundisium och Grekland. Han färdades i nordvästlig riktning till Rom. Hurdan var hans resa?

Kanhända uppvägde det vackra landskapet den knaggliga vägen, då Paulus lämnade Capua och färdades över bergen i Kampanien mot italienska kusten. Vägen var knagglig på grund av att den var belagd med månghörniga block av lavasten, vilka liknade stora kullerstenar. Men stenarna berättar inte hela historien om vägen. Först hade romarna avlägsnat matjorden, så att en fast grund kom i dagen. På denna lade man sedan flera lager av material — stora stenar, krossade stenar och grus blandat med murbruk. Slutligen gjorde man stenbeläggningen på vägen, som var något kupig så att vatten skulle rinna av. Romerska vägar var byggda för att bestå!

Då Paulus närmade sig Tarracina (nutida Terracina), gick vägen utmed kusten, och man kunde bevittna ett storslaget panorama över klippor som stupade brant ner i havet mitt ibland vacker växtlighet. Den mer än 100 kilometer långa färden från Capua till Tarracina tog utan tvivel flera dagar, men det fanns möjligheter att övernatta på vägen. Utmed de större romerska vägarna fanns det skjutsstationer, som kallades mansiones, med omkring 25 kilometers mellanrum. Här kunde trötta resenärer få ett mål mat eller övernatta, ja de kunde till och med byta häst eller få sin vagn reparerad.

Allmänna värdshus eller tavernor, som kallades tabernae, kunde man också finna utmed vägen, men dessa var ökända för sina bråkiga gäster. Dessa värdshus ”var fulla av ficktjuvar och saknade bekvämligheter, och klientelet där bestod av rikets avskum”, heter det i boken Great Roman Roads of the World.

I likhet med Puteoli var Tarracina en badort på Paulus’ tid. Kanhända visade någon honom den lyxiga sommarvilla som byggts där åt kejsar Tiberius. Man kan än i dag se ruinerna av den villan såväl som av en gång praktfulla tempel, badhus och teatrar. Paulus kunde knappast ha undgått att lägga märke till det stora Jupitertemplet, som dominerade stadsbilden.

Från Tarracina till Tre värdshus

Via Appia slingrade sig ganska mycket i bergen mellan Capua och Tarracina, men från Tarracina till Rom löpte den rak som en linjal. Raka vägar i ett bergigt landskap är naturligtvis ofta branta, och i närheten av Tarracina var Via Appia verkligen mycket brant, speciellt på Paulus’ tid. Senare, i kejsar Trajanus’ dagar, schaktade man ner en klippa 37 meter för att slippa den branta backen uppför det berg på vilket Tarracina låg.

Den branta nerförsbacken efter Tarracina ledde Paulus till ett sumpigt låglandsområde, som kallas Pontinska träsken, en föga angenäm sträcka av hans resa. Den romerske diktaren Horatius, som gjorde den här resan omkring ett århundrade före Paulus, klagade i väl valda ord över ”vattnets stank”, som ”förde krig mot min aptit”, och över ”grodorna och de ilskna moskiterna”.

Kanhända förstod Paulus’ kristna bröder i Rom att han troligen skulle vara uttröttad och olustig efter denna otrevliga etapp av hans resa som fånge till Rom. Bibelns skildring omtalar därför att i stället för att sitta i sina bekväma hem och vänta på Paulus gick bröderna honom till mötes på vägen. Vi läser: ”Och därifrån [Rom] gick bröderna oss till mötes, när de fått höra nyheterna om oss, så långt som till Appius’ marknadsplats och Tre värdshus, och då Paulus fick syn på dem, tackade han Gud och fattade mod.” — Apg. 28:15.

Appius’ marknadsplats låg vid norra änden av Pontinska träsken, omkring 43 romerska mil (64 km) från Rom. Tre värdshus låg 10 romerska mil (15 km) närmare Rom. Dessa första kristna bemödade sig sannerligen, då de färdades hela den här vägen för att uppmuntra sin broder Paulus.

Vidare mot Rom!

Bröderna från Rom behövde inte tala om för Paulus hur långt det var kvar till staden, för utmed Via Appia fanns det efter varje romersk mil (1.480 meter) en stor sten. På denna sten kunde man finna avstånden till större städer, väderstreck och andra upplysningar. Milstenen vid Appius’ marknadsplats finns faktiskt fortfarande kvar. Från de oangenäma sumpmarkerna klättrar vägen uppför Albanobergen mot Rom och går sedan nerför igen, då den närmar sig staden. Den sista delen av den gamla Via Appia har man bevarat som en offentlig park, och tiden tycks vridas tillbaka då vi följer Paulus’ fotspår.

På en del ställen kan man här finna sträckor med den ursprungliga stenläggningen, sliten men i orubbat skick efter 2.000 år! Några cypresser och en hel del pinjer kantar vägen, vilket skapar en rofylld stämning. Man kan se resterna av tegelstensmurar med marmorplattor, på vilka man fortfarande kan urskilja några latinska ord. Man ser också några enstaka, illa medfarna statyer. Ännu närmare staden finns två av de berömda katakomberna, där de första kristna gömde sig i tider av förföljelse. De ligger utanför stadsmurarna som den romerska lagen krävde. Nu är det inte långt kvar till Rom.

Kanhända visade Paulus’ kristna bröder honom en del av sevärdheterna och minnesmärkena, även om han knappast kom till Rom som turist! En del av minnesmärkena, som vi i dag ser ruinerna av, uppfördes naturligtvis någon gång efter Paulus’ tid. Men Caecilia Metellas stora runda gravbyggnad, tillräckligt stor för att tjäna som en fästning (vilket den gjorde under medeltiden), fångade säkert Paulus’ blickar liksom den fångar våra.

Strax därefter passerade Paulus och hans reskamrater genom Porta Campena och kom in i själva staden. Där, precis framför dem till vänster, låg den enormt stora Circus Maximus, en jättestor kapplöpningsbana med plats för 250.000 åskådare. Här slutade (eller började) Via Appia, omkring 580 kilometer från hamnstaden Brundisium. Om du kommer att besöka Rom och själv vill gå den väg Paulus gick, var då noga med att leta efter den gamla Via Appia, för den nya Via Appia är en livligt trafikerad bilväg.

Dessa historiska fakta är inte blott och bart intressanta i sig själva. De ger oss också goda skäl till att lita på bibeln. Bibeln är en bok om såväl framtiden som det förgångna. Om ditt intresse för bibeln har blivit stimulerat, varför då inte undersöka vad den utlovar för framtiden? Det bibeln har att säga är inte bara tillförlitligt, utan också tröstande och hjärtevärmande.

[Karta på sidan 21]

(För formaterad text, se publikationen)

ROM

Tre värdshus

Appius’ marknadsplats

Terracina

Putetoli

CAPUA

Neapel

BENEVENTO

Venosa

TARANTO

BRINDISI