Hur andra kan hjälpa
DET är viktigt att andra visar empati mot de deprimerade — att de sätter sig in i den andra personens situation. Följande exempel belyser vad detta innebär. Den deprimerade fadern snyftade, sedan han farit ut mot sin hustru: ”Jag menar inte att vara så här!” Han blev djupt rörd av sin hustrus enkla, förstående svar: ”Det vet jag att du inte gör, älskling.”
Doktor Ari Kiev, som är docent i klinisk psykiatri, varnade: ”När familjen ser depressionen som något uppsåtligt, som ett resultat av ovilja att bekämpa den, så har detta en tendens att öka patientens känsla av vanmakt och missräkning. ... Och man kan få se självmordshandlingar.” Han tillfogade emellertid: ”Folk skulle kunna rida ut depressionen bättre, om de och deras familjer accepterade den som en sjukdom som måste ha sin gång och till slut går över.” Detta är ett gott råd för både familj och vänner.
”Tala tröstande”
Några som led av svår depression blev tillfrågade vilka kommentarer från andra som hjälpte dem mest. De svarade: ”Jag förstår”, ”Vi älskar dig”, ”Jag vet att du snart kommer att vara dig själv igen”, ”Du ser mycket bättre ut i dag” och ”Jag vet inte exakt hur du känner dig, men vi står bakom dig”. En mor skrev: ”Att bara höra mina barn säga: ’Vi behöver dig’ var som en kraftinjektion.” Men hon tillade: ”Onödig kritik mot en människa som redan är deprimerad är som ett dödande skott.” Hur praktiskt är inte bibelns inspirerade råd! Den uppmanar oss: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” — 1 Tess. 5:14.
Vad sade andra som sårade dem? Så här svarade några: ”Jag tycker synd om dig, som du bär dig åt”, ”Hon vill bara ha uppmärksamhet” och ”Tyck inte synd om dig själv; det finns andra människor som är sjukare än du är men som inte gråter och beklagar sig”. Du kan bara föreställa dig hur de deprimerade måste ha känt sig när de fick höra sådana ord! ”Mången talar i obetänksamhet ord, som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.” (Ords. 12:18) Det var inte så att andra avsiktligt ville såra eller ”stinga” de deprimerade, men ofta tänkte de bara inte innan de talade.
”Den deprimerade är redan arg på sig själv, så öka inte hans skuldkänslor genom att ständigt rätta honom”, råder oss en psykolog som har arbetat med mentalt störda personer i mer än 20 år. ”I stället för att säga: ’Varför skakar du inte av dig alltsammans’, kanske du kan säga: ’Det tycks vara ett verkligt problem för dig, och jag förstår det inte riktigt, men jag skulle vilja förstå hur du känner dig. Jag skulle vilja hjälpa dig.’ Var uppriktigt intresserad. Det märks om du inte är det.”
Spana efter tillfällen att ge uppriktigt beröm. Tala om precis vad det är du tycker är bra: ”Vilket gott arbete du har gjort med att uppfostra dina barn”, ”Du kan verkligen göra det skönt och ombonat för andra” osv. Hjälp den deprimerade att bygga upp sin självkänsla igen. Men framför allt ...
Var en god lyssnare
Den som är deprimerad har ofta mycket att säga men känner sig ofta ovärdig att uttrycka det. Han kanske tror att ingen egentligen är intresserad av att få höra om hans problem eller känslor. En 27-årig kvinna som lidit i flera år av återkommande depressioner sade: ”Jag behövde någon som lyssnade, inte någon som läxade upp mig och fick mig att känna det som om jag var så här med vett och vilja. Mina problem var verkliga problem!”
Den här unga kvinnan, som bara ville dö, tillade: ”Jag hade några vänner som jag verkligen kunde utgjuta mitt hjärta för. Trots att jag inte riktigt kunde förstå mina egna känslor, var de här samtalen verkligen till hjälp.” Så låt den deprimerade ”lasta av sig” sina känslor. Det finns ingen orsak att döma allt han säger. Han kan göra en del uttalanden som verkar överdrivna. Ofta menar han egentligen inte vad han säger. Men om du är en god lyssnare och vinner hans förtroende, kan det hända att du kan korrigera hans tänkesätt steg för steg genom att resonera vänligt med honom. — Matt. 7:1.
”Stöd de svaga”
”Vänner hjälper, andra beklagar” är ett gammalt ordstäv. Sanna vänner och familjemedlemmar, vilkas omständigheter tillåter det, kommer att vidta åtgärder för att stödja dem som är deprimerade och står dem nära. I Jehovas vittnens församlingar finns andligen kvalificerade män som ofta varit till stor hjälp för de deprimerade. De inbjuds att söka deras förstående, kärleksfulla bistånd. En som led av depression bekände: ”Jag var inte för stolt för att be om hjälp.” — Jak. 5:14, 15.
Beroende på omständigheterna finns det mycket man kan göra. Om den deprimerade inte kan sova, så stanna uppe med honom. Om han inte vill äta, så pressa honom inte, men fresta honom med små portioner näringsrik föda, som lagats till på ett aptitretande sätt. Om han inte vill motionera, ta då med honom på en promenad eller ägna dig åt någon form av ansträngande fysisk verksamhet tillsammans med honom. Men det kanske inte är så lätt att hjälpa den deprimerade så här.
En varmhjärtad kvinna har hjälpt åtskilliga svårt deprimerade människor. En av dem, som fick bo hos henne tills hon blev bättre, hade det verkligen svårt. Med stor värme sade Doreen till den här unga kvinnan: ”Sätt på dig kappan, hatten och stövlarna.” Men hon svarade: ”Jag vill inte gå ut och gå.” ”Jag sade till henne vänligt men bestämt: ’Jo, du skall gå. Sätt på dig kläderna’”, förklarade Doreen. ”Och hon gjorde det. Vi gick sex kilometer. När vi kom tillbaka var hon trött, men hon kände sig bättre. Ingen tror att ansträngande motion kan vara så nyttig tills man får dem att pröva den. Då förstår de.”
Att ge stöd kan också innebära att hjälpa de allvarligt deprimerade att få sakkunnig hjälp. När det gäller svår depression kan man behöva hjälp av sådana som är särskilt utbildade för att ta hand om den sjukdomen. För närvarande finns det behandling att tillgå av många olika slag.
Andra åtgärder som de deprimerade tycker har varit till hjälp är: ”Bjud inte hem så många personer på besök. Se till att andra inte för oväsen i onödan och inte spelar högljudd musik.” ”Korta besök på grund av uppriktig omtanke från andra är trevliga.” ”Min familj vakade över mig, ringde regelbundet till mig, tog med mig ut och hjälpte mig till och med att klä på mig ibland.”
Ofta är det viktigaste att man bara finns till hands och visar kärlek. En tidigare deprimerad kvinna berättade vad som fick henne att härda ut i nio månader, då hon tyckte sig vara ”fångad i en fruktansvärd mardröm”. En gång snyftade hon till sin man: ”Jag står inte ut längre! Jag blir ju inte bättre. Nu hamnar jag snart under isen.” Han svarade ömt: ”Om du hamnar under isen så skall jag vara där och hjälpa dig!” Kvinnan tänkte tillbaka på det och sade: ”Han fanns helt enkelt hos mig hela tiden.”
Ja, verkligt stöd, tröstande ord och ett lyssnande öra är det bästa bistånd andra kan ge ”de nedstämda själarna”.