Det omaka paret — Halloween och Alla helgons dag

HALLOWEEN fick sitt namn från det gamla engelska uttrycket All Hallows E’en, alla de heligas dags afton eller Alla helgons dags afton. Alla helgons dag infaller den 1 november. (Från år 1953 är Alla helgons dag en rörlig helgdag i Sverige, och den är förlagd till den lördag som infaller under veckan 31 oktober—6 november.) Men hur kom det sig att en natt full av spöken, häxor, skelett och en massa annat som hör mörkret till kom att knytas till en dag för den romersk-katolska kyrkans ”helgon”? Det är en historia som avslöjar hur lite som skiljer hednisk folktro och kyrkliga sedvänjor.

Halloweens ursprung

Under rubriken ”Halloween” säger Encyclopædia Britannica: ”Både under keltisk och under anglosaxisk tid var den 31 oktober nyårsafton och en av de forntida högtider då man tände eldar. ... Eftersom november inleder den mörkaste och ofruktbaraste halvan av året, fick höstens högtid en ond innebörd med spöken, häxor, troll, vättar och alla slags demoner som strövade omkring.”

Högtiden hölls till ära för den keltiske härskaren över de döda, Samhain, och man trodde att han lät de under det gångna året avlidnas själar återvända hem den kvällen. Det ingick i festligheterna att man gjorde upp stora bål för att jaga bort häxor och demoner. Man offrade gröda, djur och även människor för att blidka de avlidnas själar. Man ägnade sig också åt spådom, och man bar dräkter gjorda av djurhuvuden och hudar.

När romarna besegrade kelterna, bidrog de med några av sina hedniska ritualer till de keltiska sederna. Förklaringen till att man använder så mycket äpplen vid Halloween-festligheterna är antagligen att en av de romerska högtider som firades på hösten hölls till ära för Pomona, trädens och frukternas gudinna.

Hur är det då med Alla helgons dag?

Under århundraden bad romarna för sina döda vid Panteon, det tempel som helgats åt gudinnan Kybele och andra romerska gudomligheter. År 609 v.t. överlämnade sedan kejsar Fokas templet som en gåva till påven Bonifatius IV, som den 13 maj, det datum då kyrkan firade en högtid för sina martyrer, helgade det åt Maria och kyrkans martyrer. Därefter kunde romerska proselyter komma till samma tempel för att be för sina döda, bara med den skillnaden att det nu måste ske i Marias och martyrernas namn i stället för i Kybeles och de andra gudomligheternas. I omkring 200 år blev årsdagen av helgandet av templet den största högtiden vid det ”kristnade” Panteon, och många auktoriteter tror att det här firandet blev föregångaren till Alla helgons dag.

Hur de två kom att förenas

Det som kom att sammanlänka dessa båda var den romerska segern över kelterna, som därefter blev ”kristna”. Men de höll fast vid många av sina sedvänjor, däribland sin högtid för de döda den 31 oktober. I enlighet med kyrkans politik att införliva och ”kristna” proselyternas sedvänjor i stället för att avskaffa dem befallde därför påven Gregorius IV år 837 v.t. att kyrkan överallt skulle fira den 1 november som en dag för alla ”helgonen”. Genom ett enda drag av kyrklig diplomati förenades alltså en alltigenom hednisk högtid med alla sina sedvänjor i behåll med kyrkans flera hundra år gamla hedniska dyrkan av de döda. Och alltsedan dess har det omaka paret Halloween och Alla helgons dag varit oskiljaktiga.