Är det ”bara ett arbete”?

Vad tycker vetenskapsmän och specialister om att ägna sin tid och sina förmågor åt att få fram fler och fler dödliga och förödande vapen? En som varit inom ”verksamheten” i mer än 30 år säger att det är få människor som för samvetets skull lämnar ett arbete som har med vapenframställning att göra. ”Sanningen är den”, säger han, ”att sedan de väl kommit in i arbetet är det mycket få som tänker på det. ... Mina kolleger som arbetar med kärnvapen gör det inte för att de vill göra just det. De gör det därför att de är kärnfysiker.” En annan expert tycker att hans samvete är rent: ”Eftersom vi nu har en krigsmakt, är det bästa vi kan hoppas på, enligt min uppfattning, att ingen kommer att bli så tokig att han sätter i gång ett krig.” Denne vetenskapsman medger emellertid att även detta sätt att tänka är sällsynt. ”Jag skulle tro att bara omkring 10 procent av mina kolleger delar min oro. Och kanske ytterligare 10 procent går till den andra ytterligheten och gör allt de kan för att ge oss militär överlägsenhet. Jag tvivlar på att de övriga 80 procenten över huvud taget tänker så mycket på det. För dem är det bara ett arbete.”