”Men vad skall jag säga?”
Utveckla konsten att konversera
”DE ANDRA barnen i skolan tycktes alltid veta vad de skulle säga. De fann alltid de rätta orden. Människor blev intresserade av dem. Men med mig var det annorlunda.” Så sade en ung man som under många år lidit av blyghet. Det han sedan beskrev är en situation som millioner människor jorden utöver känslomässigt kan instämma i.
”Då jag var tillsammans med andra människor, fick jag handsvett och massor av fjärilar i magen. Jag spände mig. Jag blev fullständigt tom i huvudet. Vad skulle jag säga? Men jag tyckte om människor och önskade samtala med dem, så jag försökte. Men när jag slutligen fick fram ett ord, föll det platt till marken, eftersom jag var så spänd. Efteråt kände jag mig ännu värre.”
Det har kanske funnits tillfällen då du eller någon du håller av har haft liknande känslor. Många människor finner det svårt att säga något annat än: ”Hur står det till?” Att människor inte lärt sig samtala med andra visar sig tydligt i att ensamhetskänslan ökar bland människor, såväl som i ett ökande antal ”tysta” familjer.
Vad är orsaken till denna tafatthet i samtal? Det kan bero på uppfostran. Många människor är i dag dessutom mer självupptagna och visar mindre intresse för andra. Och trots den tydliga öppenheten bland flertalet människor känner sig ändå många blyga. I boken Shyness av dr P. G. Zimbardo rapporteras det att av 5.000 personer som utfrågats sade 80 procent att de ibland kände sig blyga och 40 procent att de för närvarande kände sig blyga.
Angående ett annat problem sade en skribent: ”Vi väljer att sätta på TV-n och därigenom stänga av kontakten med varandra.” Då en talare vid en konferens för offentlig upplysning i Italien nämnde vilken verkan TV-tittandet har haft på familjer, framlade han ett ovanligt förslag: ”Stäng alla televisionsstationer en gång i veckan.” Varför det? Han sade att det skulle leda till att ”samtal mellan familjemedlemmar skulle återupplivas, en vana som länge varit glömd”.
Alla dessa förhållanden bidrar till många människors oförmåga att utveckla konsten att konversera. Men vad kan man göra för att övervinna problemet?
Det första hindret — ens eget tänkesätt
”Det fanns två idéer som jag måste få ut ur mitt sinne”, berättade den unge mannen som omnämndes tidigare. ”Den första hade att göra med alltför stor självupptagenhet. Jag oroade mig alltför mycket över vad människor skulle tänka om det som jag sade. Jag tyckte att jag bara gjorde mig löjlig. Och den andra idén var att jag alltid trodde att andra skulle anmärka på allting som jag sade.” Vad var det som hjälpte honom att övervinna sådana känslor?
Han lyssnade till ett bibliskt föredrag i vilket talaren framhöll att sann kärlek inte söker ”sina egna intressen”, utan är ”alltid angelägen om att tro det bästa”. Detta råd hjälpte honom att börja lita på andra och inte tillskriva dem dåliga motiv (även om somliga sökte finna fel) och att försöka nå andra människor och därigenom bli mindre självupptagen. — 1 Korintierna 13:4—7, Nya Världens översättning; Moffatt.
Somliga, som bara tänker på sina egna intressen, kan dominera ett samtal. Andra däremot liknar den amerikanske statsmannen Calvin Coolidge, som blev känd för sin fullständiga likgiltighet när det gällde konsten att konversera. Han blev tillfrågad varför han var med på så många middagsbjudningar då han såg så uttråkad ut. Han svarade: ”Man måste ju äta någonstans.” Ja, somliga känner inte någon annan förpliktelse vid sådana bjudningar än att helt enkelt fylla sin mage!
För att bidra till en konversation fordras det att man har någonting att säga. Skaffa dig därför upplysningar. Läs tidningar eller tidskrifter (som denna) och försök komma ihåg det du läser eller gör en anteckning om det. Därigenom kan du ge upplysningar som andra kan ha glädje av.
Var en aktiv lyssnare
”Jag måste bekänna att jag lider av en vanlig svaghet när det gäller att lyssna”, skrev en kvinna. ”Jag önskar alltid ge mina vänner råd. De besöker mig för att beklaga sig och avbörda sig sina problem, och allt de önskar är ett hörande öra, men i min iver avbryter jag dem med 15 olika lösningar på problemet.” Denna kvinna fann att hennes vänner snabbt avslutade samtalen.
Detsamma kan hända var och en som inte blir en aktiv lyssnare. I stället för att tänka på vad man skall säga härnäst och avbryta och avsluta den andre personens uttalande eller påskynda det den andre personen säger är en god lyssnare tålmodigt uppmärksam. Ingen kan göra två saker på en gång och ägna dem båda sin odelade uppmärksamhet. En hustru gav uttryck åt en känsla som många gifta kvinnor har: ”Vi tror inte att någon kan läsa dagstidningen och samtidigt lyssna till oss. ... Vi tror inte att någon kan ta på sig pyjamasen, tvätta sig, borsta tänderna och krypa ner i sängen och blunda och samtidigt påstå att han lyssnar till oss.”
För att vara en aktiv lyssnare måste man nästan hela tiden se på den andre personen och genom ord eller gester (kanske en nick) visa sitt intresse för vad han säger. Försök att sätta dig själv in i den andre personens situation. (Säg till exempel: ”Jag vet hur du känner det.”) Ställ taktfulla och lämpliga frågor. Tveka inte att fråga för att få klarhet. Människor tycker ofta om att förklara saker och ting.
Det kan naturligtvis vara till stor hjälp att lära sig använda en del färdigheter i konsten att konversera. Men att behärska konsten att konversera betyder mer än att helt enkelt lära sig en uppsättning regler.
En hjärtats konst
En person med huvudet fullt av en massa historier kan vara den sämste konversatören, om hans hjärta inte är fyllt av ett kärleksfullt intresse för andra. Håll ”inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”, rekommenderar bibeln. — Filipperna 2:4.
Att vara lyhörd för andras känslor och intressen är verkligen nyckeln till att utveckla konsten att konversera. Men denna lyhördhet bör inte återspeglas bara i det intresse vi visar för andra, utan också i det som vi talar om. Vi skulle naturligtvis inte visa kärlek om vi talar hårda, bespottande ord. Till och med en oskyldig konversation kan ibland bli förödande. — Titus 3:2.
En grupp kvinnor, som varje onsdag eftermiddag träffades på en bestämd plats för ett symöte, samtalade vid ett tillfälle öppet om en familj som nyligen kommit till deras trakter. De talade om hur familjens ”dotter missbrukade narkotika” och vilken skam det var. En av dessa kvinnor var mycket ivrig att senare omnämna detta samtal för en prästfru.
”Det finns en annan sida av saken”, svarade prästfrun.
”Du var ju inte med vid mötet”, sade den andra kvinnan stelt; ”om du hade varit där, skulle du — ”
”Nej, men jag var där — i deras hus”, svarade prästfrun. ”Hon är inte deras dotter — inte någon släkting; inte ens en vän eller en väns dotter, bara en stackars flicka som har varit sjuk så länge och lidit så mycket att läkarna själva har gjort henne till ett offer för opiummissbruk. Familjen har påtagit sig att försöka bota henne. De har öppnat sitt hem för henne, ja, de gör stora uppoffringar i sitt liv för att hjälpa henne. Jag har just fått reda på det med hjälp av läkaren.”
Kvinnan reste sig tvärt och lämnade prästens hem. Varför gav hon sig av så plötsligt? ”Jag måste berätta om denna andra fina sida av saken för de andra kvinnorna”, sade hon och rodnade förläget. Ja, ofta finns det en annan sida av en händelse som man samtalar om under en ”oskyldig” konversation.
Behärska därför önskan att säga någonting som kunde ödelägga en annan människas rykte. Skada inte en annans goda namn. (Jämför Ordspråksboken 16:27, 28.) Fråga dig själv: Hur mycket av det som jag säger skadar andra? Efter en ärlig självrannsakan kanske du inser behovet av att göra en del förbättringar.
Belöningen av att konversera
Man dras närmare den som man lär känna bättre. Familjer blir starkare. Klyftorna mellan man och hustru och förälder och barn minskar. Man förökar sin kunskap allteftersom man drar nytta av andras vishet. Yngre personer kan lägga många år av erfarenhet till sitt liv genom att lyssna till de äldres konversation. Livet blir mer angenämt och njutbart.
Utveckla och tillämpa därför konsten att konversera.
[Ruta på sidan 14]
HUR GOD KONVERSATÖR ÄR DU?
● Talar du 50 procent av tiden, då det finns tre eller flera i en grupp?
● Är du lyhörd för om en vän känner sig glad eller ledsen?
● Talar du huvudsakligen om ett ämne — dig själv?
● Gör du misstaget att förväxla en slipad tunga med klokhet?
● Blandar du ihop detta att vara uppriktig och öppen med att vara burdus och ohyfsad?
● Frågar du om de andras intressen?
[Ruta på sidan 15]
ANVISNINGAR OM KONVERSATION
HUR MAN SÄTTER I GÅNG ETT SAMTAL
● Presentera dig själv.
● Säg någonting om det som ni för tillfället är med om.
● Ge uppriktiga komplimanger.
● Be om eller ge hjälp.
HUR MAN FÅR SAMTALET ATT FORTSÄTTA
● Ställ frågor. Till exempel en neutral fråga: ”Var det mer än 25 grader i dag?” eller en aktuell fråga som: ”Hur är det med arbetslösheten i den här trakten?”
● Få personen att tala om sig själv. ”Var växte du upp? Vad tycker du om ditt arbete? Hur utbildar man sig för ett sådant arbete?”
● Berätta dina egna historier eller upplysande ”godbitar”.
● Undvik oberättigad kritik, men tala öppet om dina känslor och reaktioner för det som den andre säger.
● Förstå när det är tid att gå.