Det svåraste ordet

”JAG tyckte synd om min hustru”, sade den förstående äkta mannen. ”Hon hade arbetat så hårt med att laga till lunch för några av sina unga vänner. Men när tiden var inne att de skulle anlända, var det ingen som kom. Hon blev först lite irriterad och sedan upprörd, och allteftersom tiden gick blev hon så förbittrad att hon fick tårar i ögonen. Hennes lunch för ’läckergommar’ fick koka för länge. Men ingen ringde ens för att förklara förseningen.” Han fortsatte: ”I en situation som denna börjar man tro det värsta. (Vad har hänt dem? Har de råkat ut för en olycka?) Slutligen anlände två av dem, men de andra kom aldrig.”

Detta skulle ha kunnat innebära slutet på vänskapsförhållandet, men lyckligtvis segrade det kristna uppförandet. Mannen sade: ”Nästa dag förväntade min hustru tårfyllda ursäkter, då hon såg sina tre glömska vänner. Men hon fick i stället nervösa leenden och några snabba hälsningar. Åtskilliga dagar gick. Jag var stolt över att min hustru bestämde sig för att ta initiativet och gå till sina vänner. Det blev tårar och omfamningar, och saken var ur världen. Men det fanns fortfarande en fråga i mitt sinne: ’Kunde de inte helt enkelt ha sagt: ”Förlåt”?’”

Det ligger mycket sanning i den populära sången som i refrängen lyder så här: ”Sorry seems to be the hardest word” (Förlåt tycks vara det svåraste ordet). Varför är det så? Det är troligen därför att ”förlåt” betyder att man erkänner att man är skyldig. Det är sant att vi inte tycks ha något problem att erkänna våra fel på ett allmänt sätt. Om du säger till en människa: ”Du är ofullkomlig!” kommer hon troligen att svara: ”Ja, är inte alla det?” Men säger du till henne att hon är egoistisk, stolt, högmodig, okänslig, barnslig eller irriterande, så rör du vid en öm punkt. Det är därför inte överraskande att bibeln ger oss rådet att överse med, att fördra och att förlåta andras fel och misstag. — Ordspråksboken 17:9; Efesierna 4:32; Kolosserna 3:13.

Att vara sen till lunch kan tyckas vara en obetydlig sak, men det är just sådana mindre missöden som ofta tycks bygga upp oövervinnliga barriärer mellan människor. Men barrikaden kan ofta rivas ner med ett enkelt: ”Förlåt.”

Ja, men vem skall vara den förste att säga det? ”Inte jag!” säger du. Du har analyserat situationen och anser dig själv vara ”oskyldig”. ”Någon måste ha rätt”, hävdar du. Men genom att resonera så inser du inte att din ”motståndare” troligen betraktar saker och ting ur en annorlunda synvinkel. (Ordspråksboken 18:17) Det har därför uppstått ett dödläge. Genom att betrakta en ursäkt som ett nederlag gräver båda sidorna sina skyttegravar och förbereder sig på en lång strid.

Bibeln visar emellertid att om man är villig att offra sin stolthet, kan man få slut även på långvarig fiendskap. Tänk till exempel på patriarken Jakob, som var villig att offra mer än sin stolthet för att få slut på en tvist. Rivaliteten med tvillingbrodern Esau kan spåras ända tillbaka till deras födelse. Då Jakob längre fram ledde händelserna så att han fick förstfödslorätten, som Esau hade sålt till honom för en skål linssoppa, blev Esau mycket hatisk. (1 Moseboken 25:22—34; 27:1—41) Jakob flydde för sitt liv! Fastän många år gick, minskade inte Esaus hat till Jakob.

Det kom så småningom en dag då de ställdes inför en konfrontation. Jakob sände ödmjukt budbärare och bad om ett möte med Esau. Genom att läsa berättelsen i 1 Moseboken, kapitlen 32 och 33, kan man riktigt känna den spänning som byggs upp, allteftersom dessa tvistande bröder förbereder sig på att mötas: Jakob med sina hjordar och barn och Esau med sin skara på 400 man! Esau bär helt visst mord i sinnet. Men Jakob är besluten att stifta fred. Han visar ödmjukt en vänskaplig gest — och vilken gest! Hundratals värdefulla getter och får och många kor, kameler och tjurar överlämnas genom Jakobs tjänare som en fredsgåva. Föreställ dig Esaus förvåning, då han ser detta uttryck för generositet!

Men friden skulle kosta ännu mer. Vad gör Jakob nu, då han ställs ansikte mot ansikte med Esau? ”Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.” Jakob gjorde detta som om han erkände någon som var honom överlägsen. Vilken verkan hade detta? ”Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.” — 1 Moseboken 32:13—15; 33:1—4.

Vad lär vi av detta? I en personlig tvist finns det någonting som är viktigare än vem som har ”rätt” eller ”fel”, och det är att friden återställs. Så när du haft en meningsskiljaktighet, bör du fråga dig själv: ”Ser jag saker och ting från hans synpunkt? Har jag behandlat saken på ett kristet sätt? Är jag villig att ödmjuka mig? Kan jag vara den som först säger: ’Förlåt’, därför att jag har orsakat någon annan vissa svårigheter?”

Det finns ett talesätt som säger: ”Förlåt är bara ett ord.” Men det är ett kraftfullt ord. Försök att vara den förste att säga det. — Matteus 5:9, 23, 24.