Vem var Jesus Kristus?

HUR såg Jesus egentligen ut? Trots att konstnärer har framställt tusentals målningar och skulpturer av honom, har de inga fotografier av honom eller beskrivningar av hans samtida till ledning. Bibeln säger oss ingenting om färgen på hans hår eller ögon, inte heller talar den om hans längd, kroppsvikt eller några andra detaljer i fråga om hans utseende. Som med alla andra bilder av honom är de som finns i denna tidskrift bara återgivning av en konstnärs föreställning.

Många människor har blivit beundrade för sitt utseende, men Jesus Kristus vann inte sin berömmelse på grund av sitt yttre.

Utan tvivel hade han maskulina och vackra drag. Bibeln visar att han föddes som en fullkomlig människa genom Guds andes mirakulösa verkan. ”Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt”, förklarar en av hans efterföljare, läkaren Lukas. — Matteus 1:20, 21; Lukas 2:52.

Men även om han var en fullkomlig människa, betyder inte det att han såg ut som en supermänniska. Han hade inte heller någon gloria runt huvudet. Bibeln antyder att han såg ut som en ganska ordinär person. Han kunde till exempel vandra upp till Jerusalem anonymt, utan att folkskaran kände igen honom. Soldaterna som drog ut för att arrestera honom behövde hjälp av hans förrädiske lärjunge Judas för att veta vem han var. — Johannes 7:10—13; Matteus 26:47, 48.

Det är tydligt att bibelns skribenter ansåg att Jesu utseende var av mindre betydelse. De uppmärksammade i stället hans uppdrag och de personliga egenskaper som han ådagalade då han fullgjorde detta uppdrag på jorden.

Ett mycket speciellt uppdrag

Se närmare på det ytterst speciella uppdrag som Jesus utförde här på jorden, och du kommer att inse vilket oerhört stort inflytande han hade på mänsklighetens historia. Ingen annan skapelse har någonsin åstadkommit vad han gjorde.

Bibeln visar att han hade en föremänsklig tillvaro som en himmelsk Son till Gud. Han var Guds närmaste och trognaste medarbetare i skapandet av allting. (Kolosserna 1:13—17) När den situation uppstod som krävde av honom att han skulle ägna sig åt ett gudomligt uppdrag på jorden och som skulle betyda att han föddes, levde och dog som en människa, åtog han sig villigt det ansvaret.

Hurdan var då den situation som krävde detta? Adam hade av fritt val syndat i Eden. Han bröt mot Guds tydligt uttalade lag, som hans liv var beroende av. Denne fullkomlige förfader till hela mänskligheten förlorade således sin mänskliga fullkomlighet och hoppet om evigt liv på en paradisisk jord inte bara för sig själv, utan också för alla hans då ofödda avkomlingar. (Romarna 5:12; 1 Moseboken 2:15—3:24) Ingen ofullkomlig son till Adam kunde ta på sig uppgiften att betala tillbaka det som hade gått förlorat. Enligt Guds fullkomliga rättfärdighetsnorm måste ett fullkomligt människoliv, likt Adams, frambäras som offer för att återlösa mänskligheten. Men hur skulle ett sådant kunna åstadkommas? Jehova Gud själv gjorde en sådan anordning som uppfyllde rättvisans krav och visade vilket djup det fanns i hans kärlek till mänskligheten. — Psalm 49:7—10; 1 Johannes 4:9.

Gud sände sin Son, sin allra närmaste medarbetare, från himmelen. Att denne föddes som ett barn och växte upp till att bli en fullkomlig man var bara ett medel till att fullgöra det uppdrag som han hade. Genom sitt liv visade han hur fullständigt lojal han var mot Gud; han gjorde klart att hans hängivenhet för Jehova inte motiverades av någon självisk personlig vinning, och han bevisade att Adam också kunde ha varit trogen mot sin Skapare om han hade velat. Genom att Jesus dog som en fullkomlig människa öppnades vägen för återlösning av människor som fått synd, ofullkomlighet och död i arv. Nu kunde människor som var villiga att ta emot denna återlösning få utsikten till evigt liv i en rättfärdig ny ordning.

Ingen annan människa i historien har åstadkommit ett verk större än det.

Sökte inte sin egen ära

Jesus gjorde inte allt detta för att vinna berömmelse åt sig själv. I bön till sin himmelske Fader förklarade han tydligt: ”Jag har förhärligat dig på jorden.” — Johannes 17:4.

Hans syn på sin egen roll sammanfattas på ett utmärkt sätt i följande ord: ”Ja inte ens Människosonen har kommit för att bli betjänad, utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Markus 10:45) Och i det han ödmjukt riktade uppmärksamheten på den som gjorde allt detta möjligt sade han: ”Ty Gud älskade världen [mänskligheten] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.

Mästerlig lärare

Under de tre och ett halvt år som Jesus ägnade åt offentlig tjänst som en Ordets förkunnare, från år 29 till år 33 v.t., undervisade han ständigt andra. Och vilken lärare var han inte! ”Aldrig har en annan människa talat så här.” Så utbrast spontant några tempelpoliser som hörde Jesus tala vid ett tillfälle. Vid ett annat tillfälle började alla hans åhörare ”förundra sig över de vinnande ord som utgick ur hans mun”. Ja, människor som personligen hörde Jesus fann i honom en verkligt mästerlig lärare. — Johannes 7:46; Lukas 4:22.

Hans mest hyllade framställning var den så kallade bergspredikan. Den djupa vishet och den utomordentligt fina kännedom om den mänskliga naturen som Jesus gav uttryck åt i denna predikan under bar himmel förvånade inte bara dem som hörde honom den gången, utan under århundradenas gång har millioner människor, lärda och olärda, gripits av beundran och förvåning inför detta. Den framlidne psykiatrikern dr James F. Fisher uttryckte vid slutet av sin framgångsrika karriär sin beundran för denna predikan på följande sätt: ”Om ni skulle ta slutsumman av alla auktoritativa artiklar som någonsin skrivits av de mest kvalificerade psykologer och psykiatriker över ämnet mentalhygien; om ni gav er på att sammanföra dem och luttra dem och frånskilja de överflödiga orden och uttrycken; ... och om ni fick del av dessa oförvanskade stycken ren vetenskaplig kunskap, uttryckt på ett kortfattat sätt av den skickligaste av nu levande skalder — då skulle ni få ett klumpigt och ofullständigt sammandrag av bergspredikan.”

Om du skulle vilja bekanta dig med denna predikningarnas predikan, slå då upp den i en bibel och läs den själv i Matteusevangeliet, kapitlen 5 till och med 7. Det tar dig ungefär en kvart. Du kommer att finna tankar som verkligen fyller de största behoven mänskligheten har, inte minst i denna kritiska tid. Du kommer att finna principer om hur man kommer överens med andra och hur man behärskar sina känslor. Du får hjälp att finna livets verkliga mening, vad du bör sätta främst i livet och hur man upprättar ett gott förhållande till Gud. Allt på en kvart! När Jesus hade avslutat sin predikan, sägs det att folkskarorna som hörde honom ”häpnade över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom deras skriftlärda”. — Matteus 7:28, 29.

Jesu undervisning var effektiv därför att det som han talade hade han i själva verket hört från Gud, sin Fader. (Johannes 14:10) Han stödde sig inte på mänskliga traditioner, som de judiska skriftlärda gjorde. Dessutom hade han äkta kärlek till sina uppriktiga åhörare. Genom att han älskade dem av hjärtat vann han deras öron och djupa respekt. De märkte hur mycket han skilde sig från de skriftlärda och andra religiösa lärare som höll sig på avstånd från folket. De svepte så att säga in sig i sina mantlar, så att de inte skulle bli smittade genom att komma i beröring med ”hopen folk som inte känner lagen”. De såg ned på vanligt folk och betraktade dem som ”förbannade”, som de också kallade dem. — Johannes 7:49.

Men Jesus talade ur en djup fond av medlidande och förståelse. Han sade: ”Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga.” (Lukas 4:18) Han gjorde sitt budskap enkelt, kort och tydligt. Han illustrerade lärdomarna med sådant som hans åhörare kände väl till. Han ansträngde sig att nå ner i deras hjärtan. Han gav dem motiv att ändra sitt sinne och hjärta, att ångra sig och bättra sig i fråga om onda tankar och gärningar och att börja ett helt nytt levnadssätt, som ledde till ett gynnsamt förhållande till Gud och som gav dem ett verkligt hopp för framtiden.

Jämför denna undervisning med politiska tal och religiösa predikningar som du kanske hört. Somliga ger intryck av intelligens och begåvning, andra förefaller rimliga och resonliga. Somliga talare rasar och provocerar till strid. Men hur många är fyllda av kärlek och medkänsla med den vanliga människan?

Jesus stannade inte vid att visa sin medkänsla med andra enbart i ord. Han hjälpte människor med deras pressande fysiska behov. Han gav dem mat, botade de sjuka och uppväckte till och med deras anhöriga från de döda. Han hade kraft från Gud till att göra detta, och han använde den kraften helt och fullt. Ibland hade han inte ens tid att äta och vila. Han hade verkligen ett stort hjärta. — Matteus 14:14; Markus 6:38—44; 8:22—25; 10:13, 14; Lukas 8:49—56; Apostlagärningarna 10:38.

Vad som gjorde Jesu undervisning särskilt storslagen var att han upprättade förbindelseleder genom vilka han kunde låta sitt inflytande flöda till kommande generationer, efter det att han lämnat jorden. När hans korta undervisningsperiod var slut, hade han undervisat och rustat en skara lärjungar, så att de kunde sändas ut i världen till att föra det verk vidare som han startat. Han lämnade sina lärjungar efter sig, inte bara som lärare, utan också rustade för att i sin tur utbilda andra till lärare. Vad han påbörjade har växt till ett globalt verk i syfte att, som han förutsade, göra lärjungar av människor av ”alla nationerna”. — Matteus 28:19, 20.

En kärleksfull, modig ledare

Jesus tog ledningen bland sina lärjungar. De invände aldrig mot det. Hans ledarförmåga var obestridlig. Han var ett gott föredöme för dem. Vadhelst han bad dem om gav han exempel på i sitt eget handlingssätt. Inte bara genom ord, utan också genom exempel, lärde han dem att älska sin nästa, ja, till och med sina fiender. Därför var hans jordiska ledarskap fullständigt fritt från blodsutgjutelse. Han kunde aldrig beskyllas för att ha spillt en enda droppe blod från någon annan människa. Han lämnade inte ens efter sig såret från det öra som en av hans lärjungar högg av på en av motståndarna; genast helade han det. — Lukas 6:32—36; 22:50, 51.

Samtidigt visade han under hela sitt jordiska liv att han ägde ett rikt mått av mod, manlighet och styrka. Vi läser till exempel i Markus 10:32: ”De drog nu fram på vägen upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem, och de förundrade sig; men de som följde efter började frukta.” Vid detta tillfälle var Jesus för sista gången med sina lärjungar på väg upp till Jerusalem. Han visste att han skulle avrättas där. De dåtida religiösa ledarna ville ha all äran själva, och för att få det hade de beslutat att döda honom. Jesus visste detta, då han vandrade upp till Jerusalem, och han talade om det för sina lärjungar. (Verserna 33, 34) Till sina räddhågade lärjungars stora förvåning drog han sig inte bakom dem, utan gick före dem på vägen. Vilken tapper ledare de hade!

Några dagar senare, då Jesus stod inför rätta för sitt liv och den romerske landshövdingen Pontius Pilatus frågade honom om han var en kung, svarade han: ”Du säger nu själv att jag är en kung.” (Johannes 18:37) Han ljög aldrig för att rädda sitt eget skinn. Han bar frimodigt vittnesbörd om det rike som han representerade, Guds rike.

Samma dag dömdes Jesus till döden, blev gisslad, fick en krona av törne på sitt huvud, blev slagen i ansiktet, spottad på och slutligen spikad fast vid en tortyrpåle för att lida den mest fruktansvärda död. Ända intill slutet axlade han sitt ansvar som en kärleksfull, modig ledare. Vid sista andetaget avgav han den slutliga rapporten till sin himmelske Fader: ”Det har fullbordats!” — Johannes 19:30.

[Infälld text på sidan 7]

Ingen annan människa har någonsin åstadkommit vad Jesus gjorde då han var på jorden

[Infälld text på sidan 8]

”Aldrig har en annan människa talat så här”, utbrast spontant tempelpoliser som hörde Jesus undervisa

[Infälld text på sidan 9]

Jesus kunde inte anklagas för att ha utgjutit någon människas blod — i stället helade han andras sår

[Bild på sidan 6]

Vad Adam förlorade för människorna, det återvann Jesus

Adam

Jesus

[Bild på sidan 7]

Jesus förhärligade Gud, inte sig själv

[Bild på sidan 8]

Jesus höll bergspredikan

[Bild på sidan 9]

Han visade kärleksfullt intresse för barn