Bryr Gud sig om kvinnor?
Ja! svarar skribenten till denna verklighetsskildring
”FÖR några få år sedan kom jag till en vändpunkt i mitt liv då jag kände att jag verkligen behövde Guds hjälp. Men kunde jag vända mig till honom med den fulla tillförsikten att han skulle bry sig tillräckligt mycket om mig för att hjälpa? Jag måste erkänna att jag hade mina tvivel. Varför det? Därför att jag är kvinna, och jag hade med bitterhet kommit till den slutsatsen att Gud verkligen inte brydde sig mycket om kvinnor. Vad var det som gav mig en sådan negativ uppfattning om Gud? Mina erfarenheter då jag växte upp ledde till att jag kände det på detta sätt.
Du kanske känner till att långt tillbaks i tiden uppmuntrade mormonismen, den framträdande religionen i Utah i USA, till månggifte. År 1890 ändrades sedan denna inställning, och månggifte var inte längre tillåtet för konventionella mormoner. Men inte alla godtog denna förändring i inställning. Somliga fundamentalister började organisera sina egna sekter och fortsatte i hemlighet med sedvänjan att ha många hustrur.
När jag var mycket ung flicka bestämde min far sig för att undersöka några av dessa fundamentalistiska sekter för att se om de hade sanningen. Efter sin undersökning kom han till den slutsatsen att polygami verkligen var Guds vilja för mänskligheten.
Detta var ett stort beslut att fatta! Min mor hade redan fött honom fyra barn och väntade ett femte. Hon blev förvirrad och bitter. Hon argumenterade och grät, och när hon kom in på sjukhuset för att få sitt femte barn ville hon bara dö. Hon dog nästan också, men slutligen återhämtade hon sig. Så småningom kom hon att tro att månggifte kanske var Guds vilja, men hon trodde aldrig att min far var den rätte mannen att leva efter denna ’höga lag från Gud’.
Allteftersom min far blev mer och mer engagerad i månggifte, påminde han oss ständigt om att han gjorde ’Guds vilja’. Dessa ord, ’Guds vilja’, fastnade i mitt sinne när jag såg honom förbereda sig för en träff för att utföra sin ’rättfärdiga’ plikt att gå till andra kvinnor än min mor. När jag vaknade på natten och såg min mor ensam i sängen därför att min far var tillsammans med en annan kvinna, kunde jag inte glömma orden ’Guds vilja’. Jag började tycka att Gud var mycket orättvis mot kvinnor.
Ja, jag gav Gud skulden för vår olyckliga familjesituation. Jag vet naturligtvis nu att det inte är Guds vilja för en man att ta sig flera hustrur. Guds vilja är att männen skall vara ’män med en enda hustru’ och att ’männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar’ och inte orsaka dem sorg och otrygghet. (1 Timoteus 3:12; Efesierna 5:28) Men vid denna tid kände jag inte till dessa sanningar. Min fars oriktiga framställning av Gud sådde frön av bitterhet i mitt hjärta.
Min mor visste att hela situationen oroade mig, och därför försökte hon trösta mig. Hon sade: ’Polygami är trots allt bättre än äktenskapsbrott, och män är av naturen födda att vara polygamister. De kan inte hålla sig till en enda kvinna. Det tycks vara det sätt på vilket Gud har skapat dem.’ Men dessa ord gav mig bara en känsla av hopplöshet. ’Varför skapade Gud männen på detta sätt?’ undrade jag. ’Varför måste en kvinna dela sin man med andra kvinnor? Är kvinnor enbart männens egendom; är de till bara för att föda barn åt dem?’ Jag trodde på Gud. Jag godtog emellertid min fars lära och började känna mig mycket underlägsen därför att jag var flicka.
Jag gör en ansträngning för att bryta mig loss
I min fars sekt var det sed att flickor blev bortgifta vid tidig ålder. Men när jag blev tonåring, kunde jag inte stå ut med tanken att ge mig åt någon man för att bli bara en av hans hustrur. Jag tyckte det var bättre att gifta sig med någon som inte hade någon tro alls. Min far var mycket upptagen med sina andra hustrur eller med att försöka skaffa andra hustrur, så jag var fri att gå min egen väg. Jag höll mig så avskild jag kunde från medlemmarna av min fars religion, och mitt liv blev mer och mer ogudaktigt. Jag blev inblandad i hippieungdomarnas livsstil, och så småningom gifte jag mig med en ung man som levde på samma sätt. Mina problem blev emellertid inte lösta.
Jag upptäckte att män kan misshandla kvinnor även utan att göra ’Guds vilja’. Det verkade för mig som kvinnor var i underläge, med eller utan religion. Min nye man gav inte upp sitt fria liv efter vårt giftermål. Jag förmodade att män inte bara var av naturen födda till att vara polygamister, utan också till äktenskapsbrytare. Nästan varje man jag kände bedrog sin hustru, så det var något som jag trodde att varje kvinna måste stå ut med förr eller senare. Jag upptäckte dessutom de fysiska problemen med att vara kvinna. Bland annat fick ett smärtsamt missfall mig att känna det som om männen åtnjöt all glädje av att leva tillsammans med kvinnorna, medan kvinnorna hade alla problemen.
Jag gick för en tid till möten i en grupp som var intresserad av kvinnans frigörelse. Jag fick genom denna grupp fler orsaker till att vara förbittrad över kvinnornas belägenhet. Men jag slutade snart upp med att vara med, eftersom gruppen inte tycktes utföra någonting av verkligt värde för mig. Jag fortsatte att klandra Gud för att vara orättvis mot kvinnor. Jag fann emellertid snart att det var jag som var orättvis. Jag dömde utan att ha tillräckliga bevis. Det dröjde inte länge förrän jag insåg den andra sidan av saken.
En ny syn på saken
Jag var i stort behov av hjälp. Men vart kunde jag vända mig? Jag började läsa bibeln själv och be till Gud. Skulle Gud besvara min bön även om jag var ’bara en kvinna’?
Efter en kort tid fick jag besök av två unga kristna kvinnor. De erbjöd mig de senaste numren av tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, två publikationer som behandlar bibelns betydelse och orsakerna till de problem vi ställs inför i denna världen. Jag hade inga pengar, men de gav mig i alla fall tidskrifterna. Jag läste varken dem eller de efterföljande numren som de unga kvinnorna lämnade mig när de gjorde återbesök. Men så småningom samtyckte jag till ett bibelstudium tillsammans med en av de unga kvinnorna.
Till att börja med var jag inte så intresserad. Men snart växte mitt intresse. Jag började se de bibliska berättelserna, som min far hade berättat för mig för att rättfärdiga sitt handlingssätt, i annat ljus. Jag såg orsaken till att människor — både män och kvinnor — lider. Jag lärde mig Guds synpunkt. Han godkänner inte att kvinnorna blir förtryckta av männen. Det är inte ’Guds vilja’ att männen skall ha många hustrur eller att de får göra saker och ting som orsakar kvinnorna smärta och lidande. Jag fann i sanning att ’Gud är kärleken’, och jag började tycka mer och mer om hans kärlek. — 1 Johannes 4:8.
Jag hade emellertid fortfarande en del tvivel kvar om hur Gud verkligen betraktar kvinnorna. Jag bad om mer hjälp.
En djupare förståelse
En dag läste jag berättelsen om Jakob i Första Moseboken. Jag hade förut alltid undvikit denna berättelse, eftersom den behandlade månggifte. Men nu läste jag den.
Jakob fattade kärlek till Rakel och hade arbetat i sju år för att kunna gifta sig med henne. Han blev emellertid lurad att gifta sig med hennes äldre syster Lea. Fadern till de två flickorna, Laban, påstod att han hade lurat Jakob därför att det var sed att den äldsta flickan i familjen skulle giftas bort först. Sju dagar senare gifte sig Jakob med den flicka han verkligen älskade, Rakel — fastän han måste arbeta ytterligare sju år för att betala brudpriset för henne. Nu började Lea att känna smärtan av att vara en hustru som inte var älskad. — 1 Moseboken 29:16—30.
När jag nu läste denna berättelse för mig själv, började den få en ny mening. Det var inte Gud som fick Jakob att ta två hustrur. En man, Laban, lurade honom till detta. Och det var sannerligen inte Gud som orsakade att Lea blev en oönskad hustru. Jehova var i själva verket den ende som tröstade henne i hennes sorg. Lea erkände gång på gång att Jehova hjälpte henne. Men inte bara det, utan när Rakel blev olycklig hjälpte Jehova henne också. — 1 Moseboken 29:31—35; 30:22—24.
Mitt hjärta rördes då jag läste om Jehovas omtanke och omsorg om dessa båda kvinnor. Han behandlade inte deras problem som obetydliga eller ’bara kvinnlig känslosamhet’ och som om de inte hade någon större betydelse. Han brydde sig verkligen om dessa kvinnor.
Efter detta läste jag många andra berättelser i bibeln som visade att Jehova Gud helt visst bryr sig om kvinnor. Jag blev förvissad om att alldeles som Gud lyssnade till Leas och Rakels böner då de uthärdade en situation som var långt ifrån idealisk, så skulle Gud också lyssna till mina uppriktiga böner.
Dessutom visade berättelsen om hur Eva skapades värdet och behovet av kvinnor på den jordiska skådeplatsen. (1 Moseboken 2:18) Kvinnan var ett komplement till mannen. Hennes olika egenskaper berikade därför människosläktet. Jag slukade de råd och den uppmuntran som bibeln ger i synnerhet kvinnor. — Ordspråksboken 31:10—31; 1 Petrus 3:1—6; Matteus 26:6—13.
Jag lade märke till att bibeln visar att ’en kvinnas huvud är mannen’, men den ger också råd om att behandla kvinnorna med respekt och med hänsyn. (1 Korintierna 11:3; 1 Petrus 3:7; Ordspråksboken 5:18—21; Efesierna 5:28—33) Och jag var särskilt rörd över det sätt på vilket Jehova kommer ihåg änkorna, som förr i tiden — och också ofta i dag — var fattiga och hjälplösa. — Jakob 1:27.
Jag hade en gång tyckt att männen hade allt det roliga och kvinnorna allt lidande när det gällde sex. Men genom att få tre barn kom jag att inse att barnafödandet är en stor välsignelse som Gud har gett kvinnorna. Även om det innebär smärta är det många kvinnor som instämmer i att det är en av de mest spännande saker som någonsin kan hända, en glädje som männen bara kan förundra sig över men aldrig verkligen känna.
Detta betyder inte att ett kön är bättre eller betydelsefullare än det andra. Aposteln Paulus summerar saken mycket träffande då han säger: ’Dessutom: i förbindelse med Herren är varken kvinnan utan mannen eller mannen utan kvinnan. Ty alldeles som kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan; men allting är av Gud.’ — 1 Korintierna 11:11, 12.
Jag kom på så sätt att inse att Gud bryr sig om kvinnor. Och den bästa tillflyktsorten för kvinnor som känner sig förtryckta i denna tingens ordning är hos honom. Jag skulle vilja inbjuda alla att undersöka bibeln och dess opartiske Gud, Jehova. I fråga om frälsning är han en Gud som ger ’samma möjligheter’ åt alla. Vi kan alla älska — och bli älskade av — Jehova.” — Insänt.
[Infälld text på sidan 14]
”Är kvinnor enbart männens egendom; är de till bara för att föda barn åt dem?”
[Infälld text på sidan 14]
”Gud godkänner inte att kvinnorna blir förtryckta av männen”
[Infälld text på sidan 15]
”Mitt hjärta rördes då jag läste om Jehovas omtanke”
[Infälld text på sidan 16]
Den bästa tillflyktsorten för kvinnor som känner sig förtryckta i denna tingens ordning är hos Gud.
”I fråga om frälsning är Jehova en Gud som ger ’samma möjligheter’ åt alla”
[Ruta på sidan 15]
”Min far berättade för mig att han följde Abrahams exempel. Abraham hade barn med två kvinnor, sin hustru Sara och slavflickan Hagar. Men orsaken till detta var att Gud hade lovat den barnlöse Abraham att hans avkomlingar skulle bli en stor nation. Då Abrahams hustru, Sara, blev alltför gammal för att få barn, gav hon honom slavflickan Hagar. Hon tänkte att det utlovade barnet kanske skulle födas genom denna. Lägg märke till att det var Sara som gav flickan åt Abraham. Abraham tog inte många hustrur för sig själv. Och som det sedan visade sig var detta inte Guds sätt att uppfylla sitt löfte. Senare återställde Jehova mirakulöst Saras förmåga att föda barn, och den utlovade sonen blev född genom henne. — 1 Moseboken 12:1—3; 16:1—4; 21:1—5.”
[Ruta på sidan 16]
Utgivarna av denna tidskrift kommer med glädje att hjälpa dig att ge gensvar till denna persons inbjudan.