Vad händer i skolorna?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Canada
OM DU bor i Nordamerika eller Europa, betalar du förmodligen ganska mycket skatt för att dina barn skall få utbildning. På en del ställen finns det nya, fina skolbyggnader, en imponerande uppsättning modern utrustning i klassrummen och en mängd lärokurser i aktuella ämnen. Men betyder allt detta att barn som nu går i skolan får bättre utbildning än de fick förr? Inte nödvändigtvis.
Faktum är att det i Nordamerika finns många elever i sista årskursen (årskurs 12) som inte kan läsa bättre än de som går i femte klass. Det är likaså ett faktum att en del elever inte förstår mycket av vad de läser. Ett överraskande stort antal kan inte skriva läsligt. Sannolikheten att de skall bli produktiva samhällsmedlemmar är följaktligen mycket liten.
Varför dessa dåliga resultat? Vad händer med våra barns utbildning?
Vad som händer
En orsak till att skattebetalande föräldrar och andra finner det svårt att förstå vad som händer är att de tar för givet att skolan i dag är precis som den var när de själva gick där för många år sedan. Men förhållandena har förändrats radikalt. De flesta föräldrar skulle bli chockerade över sådant uppförande som nu är dagligt förekommande.
Nej, vi tänker inte här på relativt oskyldiga pojkstreck. Vi talar om narkotikalangning och narkotikamissbruk, alkoholförtäring, promiskuitet — ja, till och med otukt — inom skolans område. Vi talar om slagsmål, knivdåd — däribland angrepp på lärare och rektorer — inne i själva skolan. Vi talar om skamlös, meningslös förstöring av dyrbar skolmateriel.
Detta är inte heller allt. I en del klassrum förekommer det dagligen slagsmål mellan lärare och respektlösa ungdomar. Plikttrogna lärare försöker hålla lektioner för deras skull som vill lära sig något, men upproriska elever stör lektionerna, sätter sig upp mot myndighet och skapar kaos. Andra elever har en tendens att låta sig påverkas till att ta efter de upproriska, så att en hel klass till slut kan vända sig emot läraren. (I ett fall satte sig alla elever i en lång rad med ansiktet mot väggen och vägrade att tala med läraren.) Vid slutet av dagen känner sig lärarna nedstämda och sjuka och måste anstränga sig för att bevara sin mentala hälsa och självkänsla. På detta sätt förslösas möjligheter, kunskaper och pengar — dina pengar.
Om du till detta lägger ett efterlåtet betygssystem och examenskrav som är så låga att nästan vem som helst kan klara dem, så blir resultatet en miljö som minst av allt uppmuntrar de unga att inhämta kunskaper och göra sitt bästa. Och det värsta är att de elever som vill försöka göra väl ifrån sig blir mobbade, hotade, slagna och hånade. De utsätts för enorma påtryckningar att efterlikna de övrigas upproriskhet och promiskuitet.
Tänk på hur en pojke hade det under sitt första år i högstadiet. Hans ID-kort stals av andra elever, som skrev ordet ”HOMOFIL” i tusch tvärs över hans fotografi. Varför? Därför att han vägrade att ta del i otuktshandlingar. Elever ringde också upp föräldrarna till just den här pojken, låtsades att de trodde att de talade med pojken själv och förklarade att den marijuana som han hade beställt nu hade kommit — bara för att undergräva föräldrarnas förtroende för pojken och ställa till problem för honom där hemma. Det hände också att de förstörde hans skolarbete, hans böcker och hans specialarbete om elektronik, och de till och med gav sig på honom med våld i skolans korridorer. Hur många klarar i längden sådana påfrestningar?
”Ni beskriver vissa extrema situationer i någon slumskola”, kanske du säger, ”men så där är det inte i den skola där mina barn går.” Är du säker på det? ”Nej, men de har i alla fall aldrig sagt någonting liknande”, svarar du kanske. Har du frågat dem? Vi hoppas naturligtvis att dina barns skolsituation inte är så här dålig, men det kan hända att de skäms för att berätta vad som försiggår, eller också kanske de inte törs, därför att de har blivit hotade av andra. ”Men var är lärarna när sådana saker inträffar?” kanske du frågar.
Hur är det med lärarna?
Det är förståeligt att föräldrar och andra berörda vuxna ställer en sådan fråga. Lyckligtvis är de flesta lärare fortfarande hängivna, ansvarskännande människor. Varför talar du inte med de lärare som dina barn har i skolan? Om de har sådana problem, låt dem då få veta att du inte godkänner upproriskhet och annat som hindrar dem i deras uppriktiga ansträngningar att utföra sitt arbete väl. Låt dem under alla förhållanden få reda på vilka normer du har för din egen familj och vad du förväntar av dina barn som de har hand om. De kan på så sätt bli uppmuntrade att fortsätta att stå emot de känslomässiga påfrestningar och det våld de utsätts för.
Lärarna behöver din uppmuntran. Tänk på vilken känsla av vanmakt som måste gripa dem, när de ser hur orostiftare klarar sig undan med muntliga tillsägelser eller några dagars avstängning från skolan. En lärare sade vid en intervju: ”Vid ett tillfälle gick jag in på pojktoaletten och tog tre pojkar på bar gärning, när de höll på att dela upp marijuana i plastpåsar. Jag tog med dem till expeditionen och talade om för studierektorn hur det hela gått till. ... Nästa dag gick jag till studierektorn och frågade vad man hade gjort med dessa elever. Han sade att man skickat hem dem på tre dagar.”
Påverkar detta elevernas inställning i fråga om hur mycket de tror att de kan klara sig undan med? Det gör det absolut! Som en ungdomsbrottsling sade till en psykolog, då han stod åtalad för grova brott: ”Än sen då? Det enda de kommer att göra är att dra mig inför rätta och gräla på mig några minuter.” Därför hyser en del ungdomar förakt för all myndighet och för hela rättssystemet. Deras inställning gör i sin tur att påtryckningarna på kamraterna ökar. Avstängda elever använder sin lediga tid till att gå och driva i närheten av skolan och locka med sig andra i sitt felaktiga handlingssätt. De blir hjältar!
Andra ogynnsamma förhållanden
Det som hittills nämnts är tillräckligt för att visa varför barn kan gå i skolan och ändå inte få god undervisning, vare sig de själva är direkt inblandade i det dåliga uppförandet eller inte. För många är skolan bara en mötesplats för dryckenskap, narkotika och sex. Men det finns andra situationer som kan förhindra att dina barn får en bättre undervisning.
Sorgligt nog är somliga lärare kända bland sina elever för att vara narkotikamissbrukare och personer som lever ett lösaktigt liv. Sådant uppmuntrar inte precis deras unga elever i rätt riktning. Tänk vilken verkan det måste ha haft på en 16-årig elev, när en lärarinna i 20-årsåldern sätter sig på hans bänk och frågar: ”Hur kommer det sig att du inte kommit hem och hälsat på mig som de andra pojkarna i klassen?” Ännu vanligare är kanske de ”trakasserier” som en del kvinnliga elever säger sig få utstå från manliga lärare, som gör närmanden och samtidigt försäkrar att de skall ge flickorna bra betyg.
Det finns också ett fåtal lärare som tycks anse att de har någon sorts ”särskild kallelse” att låta de unga stifta bekantskap med ”andra livsstilar”. De kan bjuda in prostituerade och homosexuella till skolan, för att de skall tala med eleverna om sitt sätt att leva. De kan också begära att eleverna skall läsa eller se på pornografiska alster som ett nödvändigt led i deras utbildning. I vissa skolor i Canada kallas detta ”obligatorisk läsning”. Om man frågar dem som tagit initiativet till denna läsning, kommer de att försäkra att ingen är tvungen att läsa sådana böcker. Men är det så?
En flicka i Ontario vägrade för några år sedan att läsa en roman som handlar om en ung människa som får stifta bekantskap med olika former av sexuell perversitet genom en prostituerad. Fadern stödde flickan i hennes beslut. Men läraren insisterade på att flickan skulle läsa boken — och rektorn höll med läraren! Till slut enades man om en kompromiss: Man krävde nu att flickan skulle läsa två andra böcker, som hon själv fick välja. I själva verket blev hon alltså straffad för att hon hade bestämda åsikter och ett samvete!
Vad kan föräldrar göra?
Nu när du i viss utsträckning vet hur förhållandena är i skolan för dina barn och deras lärare, vad kommer du då att göra? Vad kan du göra? Kom ihåg att barn föds av föräldraroch tillhör en familj. De är inte en produkt av staten eller någon samhällsinstitution. Vad det vara må som samhället tillhandahåller i fråga om utbildning bör alltid betraktas som ett komplement och aldrig som en ursäkt för föräldrarna att slippa ifrån sitt eget ansvar. Det är dina barn. Därför har du rätt att bestämma vad de skall lära sig (och det borde vara av intresse för dig) och hur de skall lära sig det. Eftersom det förhåller sig så, hur skall du då gå till väga?
Sätt dig först ner tillsammans med dina barn och tala öppet igenom vad som händer i deras skola. Vilka är deras behov och problem? Föräldrar som är intresserade av kristna principer kommer att vilja ta reda på om det deras barn får lära sig och det de måste läsa kanske står i strid med dessa principer. Andra föräldrar är förståeligt nog angelägna om att slå vakt om vissa kulturella och etniska värderingar som ligger dem varmt om hjärtat.
Om du alltid haft lätt att tala med dina barn, innebär den ovan nämnda rekommendationen inte något egentligt problem. Men om detta är något som du i viss mån försummat tidigare, kommer det att krävas tid och tålamod för att överbrygga klyftan och förbättra kommunicerandet. Tänk på att ni har starka familjeband som gör att det går lättare. Dina barn älskar dig och kommer att tycka om dig ännu mer, när du visar dem uppriktigt intresse. Så småningom kommer de att bli mer öppenhjärtiga. Det kan hända att det finns en del som behöver repareras, men resultatet är väl värt både tiden och ansträngningen.
Det räcker emellertid inte med bara ett sådant samtal. Det måste vara ett varaktigt, kontinuerligt intresse som du visar dem. Ställ regelbundet frågor om hur det gått i skolan under dagen, kanske vid familjens kvällsmål eller vid något annat lämpligt tillfälle. Vad har de fått lära sig? När de svarar, lyssna noga. Avbryt inte i onödan. Om du upptäcker något betänkligt i vad de fått lära sig, låt dig inte gripas av panik. Spela inte över eller börja gräla på dem. Det kommer bara att göra dem tysta. Fråga dem vad de anser om det de fick lära. Ta reda på varför de accepterade det eller förkastade det. Du kanske blir angenämt överraskad över hur väl de bemästrade situationen. Om det är så, beröm dem då!
Om du däremot märker att det du önskar för dina barns räkning på något sätt påverkats negativt, är det din rättighet och din skyldighet att diskutera igenom detta med dem. Det är lättare att utrota en felaktig uppfattning på detta tidiga stadium, innan därav resulterande dåligt uppförande bringat olycka över familjen. Resonera med dina barn om de långsiktiga följderna av det de fick lära sig. Är uppfattningen i överensstämmelse med verkliga fakta? Påvisa det farliga i att snabbt acceptera det som för stunden är populärt, i motsats till att hålla fast vid beprövad visdom, som har överlevt de kulturer som förkastat den.
Därnäst bör du, för att själv se hur det är i skolan, göra ett besök där. Tillbringa ett par timmar där, eller en hel dag, om du kan. Lärarna har ingenting emot det. De flesta är faktiskt glada över det. Om det snart kommer att hållas ett möte där föräldrar och lärare kan tala med varandra, gå då dit. I båda fallen bör du verkligen tala med lärarna för att få reda på hur det går för dina barn. Lyssna när lärarna talar med dig. Var inte för snar att bilda dig en uppfattning. Tala på ett förnuftigt sätt igenom dina önskemål beträffande dina barn. Om du har frågor av religiös, kulturell eller etnisk natur, dryfta då dessa. De flesta lärare är mycket toleranta nu för tiden, men de kan ju inte gissa sig till din uppfattning i dessa frågor. De kan till exempel dra slutsatsen att ditt barns ovillighet att delta i vissa övningar eller evenemang i skolan bara är en barnslig nyck.
Om du varje år besöker de nya lärare dina barn får, erbjuder det ett bra tillfälle att klargöra för dessa lärare vad du förväntar av dina barns utbildning. Det ger dig också tillfälle att undersöka läroböckerna och diskutera dina önskemål därvidlag. Detta kommer att bli till hjälp för läraren och för dina barn.
Så även om du inte gör detta besök i avsikt att bli indragen i dispyter eller för att förändra hela skolsystemet, så finns det ändå mycket du kan göra för att försäkra dig om att dina barn får nytta av sin skolgång. Det räcker inte att bara betala sin skatt. Inte heller kan en lärare ersätta föräldrarnas omsorg. Det mesta av vad dina barn behöver för att få en bättre utbildning finns tillgängligt. Men det som bäst behövs i undervisningsprogrammet, det är DU.
[Bild på sidan 26]
Resonera med ditt barn om vad som händer i skolan