Ungdomar frågar:

Finns det verkligen kärlek vid första ögonkastet?

DAVID kunde inte ta ögonen från Janet. De hade just träffats för första gången på en bjudning. Han tilltalades av hennes välformade figur och det sätt på vilket hennes hår föll ner över ena ögat när hon skrattade. Janet var förtrollad av hans mörkbruna ögon och hans spirituella konversation. De kände båda att detta var början till någonting stort.

Under de följande tre veckorna var David och Janet oskiljaktiga. De talade i timmar och upptäckte många gemensamma intressen. De sade båda att de aldrig hade stått någon så nära. Men en kväll fick Janet ett telefonsamtal från ett tidigare manligt sällskap, ett samtal som gjorde henne mycket nedstämd. Hon ringde upp David för att få tröst. Men David, som kände sig hotad och förvirrad, gav ett kallt gensvar. Janet kände sig försmådd. Det som de hade ansett vara kärlek vid första ögonkastet — en kärlek som de trodde var tillräckligt stark för att vara för alltid — dog den kvällen.

Slutet på denna erfarenhet utgör en stor kontrast till vad de flesta människor ser i dagens underhållning och reklam. Det målas en bländande bild av män och kvinnor som efter en snabb blick ”blir vansinnigt förälskade” och sedan förblir i detta tillstånd. Du som är ung kanske frågar: Är det så kärleken börjar? Kan kärlek vid första ögonkastet verkligen bli varaktig?

Det är helt visst så att den fysiska dragningskraften är en faktor som drar två människor samman. Det yttre är vanligtvis det första man lägger märke till. ”Man måste inse att det är svårt att ’se’ en människas personlighet”, sade Guy, 21 år.

Men vad är det som man ”älskar” när förhållandet är bara några få timmar eller dagar gammalt? Är det den mentala fantasibild man har gjort sig om den människan? Man vet i själva verket inte mycket om den människans tankar, förhoppningar, fruktan, planer, vanor, färdigheter eller förmågor. Man har egentligen bara sett det yttre skalet, inte ”hjärtats fördolda människa”. — 1 Petrus 3:4.

Utseendet har emellertid verkligen en stark påverkan!

Ansiktet kontra personen

I många länder ser man ansikten av tjusiga män och vackra kvinnor på bioduken och i TV-rutan såväl som i förskönade tidningsannonser och på tidskriftsomslag och affischtavlor. Ungdomars dagdrömmar kommer därför troligen att inbegripa sådana fysiska egenskaper som ståtlighet och skönhet. Om man lägger alltför stor vikt vid ansiktet, skulle man lätt kunna förbise personligheten som finns bakom.

I en undersökning som gjordes fann man att det var en tendens att sammanbinda (i ens egen fantasi) vissa positiva personlighetsdrag med den fysiskt tilldragande människan. Rapporten i tidskriften Psychology Today säger: ”Vi fann att eleverna tyckte att människor som ser bra ut vanligtvis är mer känsliga, vänliga, intressanta, stabila, värdiga, anspråkslösa, tillgängliga, sällskapliga och spännande än människor som ser mindre tilldragande ut.”

Men du känner säkerligen några fysiskt tilldragande människor som är allt annat än vänliga, anspråkslösa eller känsliga. Det yttre kan vara vilseledande. Det är sant som bibeln säger: ”Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt.” En vackert inslagen gåva säger dig ingenting om vad som finns inuti. Den mest utsökta förpackning kan dölja en värdelös gåva. — Ordspråksboken 31:30.

Bibeln jämför den fysiska skönheten hos somliga kvinnor med en gyllene näsring. ”Som en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna [eller en man] som saknar vett.” (Ordspråksboken 11:22) Näsringar var populära under bibelns tid, och i vissa länder är de det fortfarande. Man bar vanligtvis näsringen i högra näsborren, och den var utsökt och ofta gjord av gediget guld och försedd med dyrbara ädelstenar eller koraller. På grund av dess framträdande plats var den vanligtvis det första smycke man lade märke till när man hälsade på den som bar det.

Men om en person var skön men saknade ”vett”, var det som att ta denna vackra näsring och sätta den i ett svins tryne. Om man bara såg denna glittrande näsring, vilket smärtsamt uppvaknande att finna att dess ägare var ett svin! Skulle det inte vara bättre att komma underfund med om den person man är fysiskt tilltalad av har ”vett” eller sunt intellektuellt omdöme och urskillning? ”Man måste ta sig tid”, framhöll 20-åriga Sandra. ”En människa lägger inte bara fram sin personlighet och säger: ’Det är så jag är. Nu känner du till allt om mig.’ Det fungerar helt enkelt inte på det sättet. Det tar tid.”

Vänta och se hur personen är i hjärtat

Ett par tyckte att de inte behövde vänta. ”Jag blev snabbt och djupt förälskad”, förklarade 20-åriga Jill. ”När kärleken slår till, slår den verkligen hårt.” Efter en blixtsnabb romans under två månader var de gifta. Men sedan började var och en av dem att visa ”hjärtats fördolda människa”.

Jill, som var en tillgiven blond person med ljusblå ögon, började visa något av sin osäkerhet och självupptagenhet. Hennes stilige man förlorade sin romantiska charm och blev självisk sedan han sett sitt livs drömmar ”gå upp i rök” på grund av sitt familjeansvar. Slutligen en dag, när de varit gifta omkring två år, skrek Jill till sin man att han var ”tarvlig” och ”lat” och att han var ett ”fiasko” som äkta man. Rick svarade med att ge henne en örfil. Med tårarna i ögonen rusade Jill ut ur deras hem — och ut ur deras äktenskap.

Om de hade följt bibelns råd om hur äktenskapspartner bör behandla varandra, skulle det naturligtvis ha hjälpt dem. (Efesierna 5:22—33) Men hur mycket lättare skulle de inte ha kunnat anpassa sig i äktenskapet om de hade blivit bättre bekanta! Genom att ta sig tid skulle de ha fått en bättre syn på varandras verkliga personlighet och sett hur var och en reagerade under påtryckning. Deras kärlek skulle inte ha gällt en ”fantasibild”, utan en verklig personlighet — en med både fel och brister och med starka sidor. Men att lära känna allt detta skulle ta tid, tid som de inte tog sig före bröllopet.

Unga människor som inser att verklig kärlek inte kommer över en natt är verkligt förståndiga. En ung kvinna brevväxlade med en ung man som hon träffade vid en religiös sammankomst. ”I ett av sina brev sade han att han ’älskade mig’”, berättade Barbara. ”Jag blev förstummad. Jag hade sett honom bara en gång. Vi kände inte till något av verklig betydelse om varandra. Hur i all världen kunde han säga att han älskade mig? Jag tror att jag då mognade till en aning. Jag insåg då att kärlek inte bara är en fråga om att man tycker om ett visst utseende och att man är fysiskt tilltalad av en person.” Har du ”mognat till” för att också inse detta?

Så småningom träffade Barbara en man som hon kom att älska. ”Till att börja med var jag inte särskilt tilltalad av Stephens utseende”, avslöjade Barbara. ”Men allteftersom jag lärde känna honom bättre, förändrades saker och ting. Jag såg Stephens omsorg om andra människor och hur han alltid satte andras intressen framför sina egna. Detta var egenskaper jag visste skulle göra honom till en god äkta man. Jag drogs till honom och började lära mig att älska honom.” Deras förhållande ledde till ett gott äktenskap. Ja, de äkta par som utvecklar verklig kärlek och undviker snaran att tänka att verklig kärlek kommer vid första ögonkastet kan få uppleva varaktig lycka.

[Bild på sidan 20]

Även om en näsring är vacker, förbleknar dess skönhet när den sätts i ett svins tryne. Så är det också med en vacker människa som saknar vett. Det tar tid att komma underfund med om skönheten bara sitter på ytan

[Bild på sidan 21]

Är det kärlek vid första ögonkastet eller bara förälskelse?