Våldtäkt i hemmet

Den nya moralen — skörden bärgas

Somliga kräver nu att till och med incest skall accepteras

”ALLA barn har rätt att ha ett kärleksförhållande, också ett sexuellt sådant, till en förälder, ett syskon eller andra ansvariga vuxna eller barn.” — Sjunde artikeln i ”Ett barns sexuella rättigheter”, som utarbetats av ledaren för gruppen Childhood Sexuality Circle.

Incest, det hemliga brottet, har under lång tid otåligt väntat i kulisserna, men tränger sig nu in på scenen.

I USA anmäls fem tusen nya fall varje år, och experter säger att för varje anmält fall förekommer det tio eller tjugo fall som inte anmäls. Chefen för en incestklinik säger: ”Jag tror att incest är mycket utbrett i Amerika.” En som arbetar inom barnavården menar att incest är ”vanligare än våldtäkt och anmäls mindre ofta”. Somliga beräknar att tjugofem millioner kvinnor i Amerika i dag har blivit utsatta för incestuös misshandel under barndomen. Rapporter visar att det här problemet blir allt större också i andra länder. ”Det senaste”, heter det i en nyutkommen bok om barnmisshandel, ”är sexklubbar för far och son.” ”Det är så vanligt”, uppger en källa, ”att det skulle vara absurt att förbjuda dem.” Den besynnerliga slutsatsen är: Varför skulle man bekämpa ett brott, när det är så utbrett?

Men när man känner till varifrån det här sista uttalandet kommer, förstår man varför det är så besynnerligt. Det är ett av de många argument som förs fram av dem som verkar för incest. I marsnumret 1980 av Psychology Today återges en del av deras argument:

”Vissa fall av incest tycks vara en positiv och till och med nyttig upplevelse.” ”Incest kan i vissa fall vara en positiv och sund erfarenhet eller i värsta fall en intetsägande och trist upplevelse.” ”Rädsla för att begå incest hämmar kärleken i hemmet.”

Författaren till artikeln i Psychology Today instämmer inte i dessa argument för incest. Han säger: ”Att bli älskad för sin egen skull, för vad man är och inte för vad man kan ge eller bli, är för ett barn ett lika viktigt behov som behovet av fysisk näring. Men få barn kan i de tidiga barnaåren förstå skillnaden mellan att bli älskade för vad de är och att bli utnyttjade ... för att tillfredsställa en äldre människas sexuella begär.”

Under rubriken ”Intimitet från vaggan till graven” i tidskriften Time för 7 september 1981 publicerades också propaganda för incest:

”Mycket små barn bör få och kanske uppmuntras till att leva ett fullt sexualliv utan ingripande från föräldrarna och lagen.” ”Mänskliga varelser behöver i likhet med andra primater en period av sexuell övning tidigt i livet.” ”Barn utgör verkligen en missgynnad minoritet. De bör ha rätt att uttrycka sig sexuellt, vilket betyder att de bör ha möjlighet att ha kontakt med människor som är äldre än de själva.” ”Sådan sex är i grund och botten ofarlig för barnet.” ”Incest kan ibland vara till nytta.” ”Vi tror att barn bör börja med sex vid födelsen. Det skapar en massa problem att inte ägna sig åt incest.”

Artikeln i Time avslutas med några uttalanden av psykiatriker. En sade: ”För tidig sexuell aktivitet bland barn i det här samhället leder nästan alltid till psykiska svårigheter.” En annan psykiatriker som arbetar med barn drog slutsatsen: ”Att låta barn ha sexuellt umgänge är som att låta dem leka med ett laddat gevär.”

Den populära slogan ”Gör vad du känner för” är också ett laddat gevär. Hallickarna kan göra vad de känner för, men det är inte vad de prostituerade barnen känner för. Sodomiterna kan göra vad de känner för, men det är inte vad deras unga offer känner för. En förälder som begår incest gör vad han eller hon känner för, men det är knappast vad det lilla barnet känner för. Ett barn vill vara ett barn, känna trygghet och vara älskat av sina föräldrar. Kärlek är att tänka på andra; att göra vad man känner för är att tänka på sig själv.

Incest är förmodligen det mest själviska och klandervärda slaget av barnmisshandel. Det är ett grovt brott mot barnet, ett brott som bryter ner dess tillit och förtröstan. Det är barnets närmaste beskyddare som vänder sig emot det. Och det är barnet som blir offret. ”Mig veterligt har jag aldrig talat med ett lyckligt, välanpassat och oberört incestoffer”, sade dr Suzanne Sgroi, före detta chef för Sexual Trauma Treatment Program.

Doktor Judianne Densen-Gerber, som är chef för Odyssey Institute i New York, säger: ”I min yrkesutövning är det otroligt svårt att behandla barn som blivit utsatta för incest; det är till och med svårare än att behandla barn som blivit slagna, misshandlade, brända eller piskade, eftersom dessa barn åtminstone inte förväxlar den behandling de blivit utsatta för med kärlek. När ett barn blir sexuellt utnyttjat av en förälder, som säger till det: ’Jag älskar dig’, kommer det att växa upp med rädsla för att upprätta ett nära, tillitsfullt förhållande till andra människor, också till terapeuten, eftersom ett sådant barn, till skillnad från det som blivit slaget, inte söker tillgivenhet, utan fruktar för tillgivenhet och blir mycket isolerat.”

På sidan 129 i boken The Death of Innocence läser vi: ”Bland prostituerade har 92 procent blivit sexuellt ofredade som barn; 67 procent av dem upplevde någon form av sexuellt övergrepp. ... I genomsnitt är åtminstone 75 procent av dem som rymmer hemifrån [i USA] sådana som flyr undan incestuös misshandel. Ungefär samma siffror gäller för fall av narkotikamissbruk bland ungdomar: Omkring 70 procent är incestoffer.”

Enligt bibeln är incest, precis som homosexualitet, ett brott som förtjänar dödsstraff: ”Ingen bland er skall röra vid någon kvinna som är hans nära blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är Herren [Jehova, NW]. Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall utrotas.” — 3 Moseboken 18:6, 29.