Kommer det någonsin att finnas bara en religion?
AV JORDENS befolkning är det trefjärdedelar som antingen tillhör de icke-kristna religionerna eller inte bekänner någon religiös tro alls. En fjärdedel påstår sig vara kristna. En förteckning över enskilda religioner skulle bli häpnadsväckande. Encyclopedia of American Religions uppger att det enbart i Förenta staterna finns 1.187 tydligt åtskilda samfund!
De flesta religioner instämmer i en sak, alldeles som historikern Arnold Toynbee sade. ”De tror alla att människan inte är den högsta andliga person som finns i universum.”
Instämmer du i att det finns någon högre andlig person som vakar över dig? Är du i så fall tillfreds med att han tillbeds på många olika sätt av dem som bekänner sig vara kristna såväl som av icke-kristna? Och vad som är ännu viktigare: Är denne högre andlige person tillfreds med de många olika slag av tillbedjan som utövas? Varför kan det inte finnas bara en religion?
Innan enhet mellan religionerna kan åstadkommas borde vi se enhet inom dem. I en särskild rapport som publicerades i The Christian Century sade Howard Rice, f. d. ordförande för United Presbyterian Church: ”’Om världen utanför kyrkan skulle göra en grundlig undersökning av oss’, ... skulle den utbrista: ’Se på dessa kristna, hur de kämpar mot varandra.’” Han sade att inom kyrkan har det varit ”ett sönderfall av församlingar, den ena efter den andra, ... församlingar som har för avsikt att bryta sig loss”.
Inom katolska kyrkan ökar meningsskiljaktigheterna. Olika undersökningar visar att en stor majoritet inte gillar kyrkans motstånd mot födelsekontroll, dess förbud mot att människor som är skilda gifter sig igen, dess påstående ett påven är ofelbar när han uttalar sig om frågor som har att göra med tron och moralen och dess inställning till många andra frågor.
Det förekommer ingen sammansmältning av religioner, utan i stället äger ett sönderfall rum med sidoskott från modersamfunden som bildar separata sekter. Robert C. Whittemore, professor i filosofi vid Tulane University i USA, rapporterar att under senare tid har i Förenta staterna ”mer än 35 nya sekteriska grupper uppkommit. ’Kristendomen ställs i dag inför en utmaning som aldrig förr genom nya religiösa seder ... och inställningar.’”
Kan de icke-kristna religionerna uppvisa ett bättre exempel? Under rubriken ”Araberna — alltid enande, aldrig enade” säger The Economist: ”Det finns så många krafter som arbetar för en arabisk enhet att det är ett under att araberna förblir så splittrade; och det finns så många orsaker till oenighet att det är ännu mer förunderligt att de inte ständigt är i krig.”
Det gäller någonting mer än religiös enhet!
Världens religioner är också djupt söndrade genom sina nationalistiska och politiska lojaliteter, vilka i själva verket kommer före lojaliteten mot Gud. Nationalism är i sig själv tillbedjan av kollektiv mänsklig makt inom lokala gränser. Nationalism söndrar människor, även dem som tillhör samma religion!
Av denna orsak gav historikern Toynbee följande kraftfulla varning till de till bekännelsen kristna: ”I varje del av västvärlden i dag kan man få se hur en nations flagga — en symbol för den avgudiska dyrkan av en stat — förs in i en kristen kyrka, och ibland ser man även korset och en nations flagga bäras i kyrkan i samma procession. Närhelst jag ser detta, fylls jag av onda aningar. Här är två rivaliserande religioner: Den traditionella kristendomen och nyhedendomen. De är oförenliga med varandra. ... I det oundvikliga framtida kriget till döds mellan dem — vilken av dem kommer att vinna? Här bärs, tydligtvis med samma vördnad, deras symboler högt sida vid sida inom väggarna till samma helgade byggnad. För hur lång tid kan de fortsätta att existera sida vid sida?”
Har Kyrkornas världsråd svaret? Detta råd beskriver sig självt som ”inte en universell auktoritet som kontrollerar vad kristna bör tro och göra; utan ... närmare 300 kyrkor med vitt skilda traditioner”. Detta råd, liksom dess motsvarighet, FN, tjänar enbart som ett forum där olika uppfattningar kan ventileras. Samtidigt som man går igenom yrkanden på en världsomfattande kristen enhet, håller man strängt fast vid sina egna skilda uttryck för tro och lärosatser. Dessutom tillåter inte detta råd icke-kristna att bli medlemmar.
Men är allt detta orsak till misströstan? Är Gud beroende av att religionerna sluter sig samman innan hans uppsåt med mänskligheten kan verkställas? Nej!
Finns det bara en enda rätt religion?
I stället för att förvänta att religionerna skall enas är det vist att finna den religion som behagar Gud. Det är inte förståndigt, med tanke på att det finns så många religioner, att dra den slutsatsen att den religion man fick från sina föräldrar i sin ungdom nödvändigtvis är den sanna.
Jesus sade till en samaritisk kvinna som hade sin egen religion: ”Ni tillber vad ni inte känner; ... de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom.” — Johannes 4:22, 23.
Således är inte all tillbedjan sann. Att tillbedja med ”sanning” betyder att godta Guds skrivna ord, bibeln, och allt det som den lär om sanningen. Det betyder att förkasta religiösa och gudlösa människors uppfattningar och traditioner som är i strid med bibeln. Den enda sanna religionen kan inte kompromissa med mänskliga traditioner och politiska ideologier.
Aposteln Paulus skrev: ”Vi [vet] ... att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern.” (1 Korintierna 8:4—6) För den ende sanne Guden har det funnits och kan det finnas bara en enda sann religion.
Guds uppsåt är att hela universum skall förenas i kärlekens och enhetens fullkomliga band genom den sanna tillbedjan — och detta inom en mycket snar framtid.