Lotterier och totospel — är de ofarliga?

PÅ BROSCHYREN stod det: ”Millionäventyret”. Mot en glänsande bakgrund med rymdskepp och planeter gavs uppmaningen: ”Låt ’Kraften från ovan’ vara med dig då du deltar i det största äventyret på jorden!” Låter det spännande? Det här var reklam för ett amerikanskt mångmillionlotteri för att hjälpa katolska församlingsskolor.

Vinsterna var lockande: flera millioner dollar i kontanter, flera bilar, en andelslägenhet i Florida, ett flygplan och en europasemester. Och förlorarna? De kunde i alla fall trösta sig med att veta att deras pengar befrämjade utbildning. Hur skulle en sådan här anordning kunna vara till skada?

Det uppstod åtminstone ett problem. En tonårig pojke kom hem från skolan och berättade för sin mamma att han skulle sälja lotter till ett värde av omkring 1.500 kronor. I en tidning rapporterades det att hans mor, Valerie, inte lät honom göra detta. Varför inte? Därför att Valerie ägnade mycket av sin lediga tid åt att hjälpa ”spelnarkomaner”, det vill säga personer som är lika hemfallna åt hasardspel som narkomaner är hemfallna åt knark. Hon kände till farorna med den dragningskraft som hasardspel utövar, i synnerhet på en tonårig pojke, och hon ville inte att hennes son skulle bli inblandad.

Vad skulle du ha gjort i hennes situation? Var hon trångsynt? Är hasardspel en oskyldig form av underhållning, ett bekvämt och praktiskt sätt att tjäna pengar? Eller finns det faror?

Myndigheterna varnar

Det har funnits hasardspel sedan långt tillbaka i tiden — åtminstone sedan de forntida egyptiernas dagar. Men det är intressant att lägga märke till att myndigheterna vanligen har intagit en skeptisk hållning till hasardspel. Under medeltiden var kyrkorna motståndare till hasardspel, eftersom det var förbundet med omåttligt drickande och dåligt språk. Staten motsatte sig hasardspel på grund av att man menade att det ledde till lättja, slösaktighet, bedrägeri och brottslighet.

Hade de rätt? Det är värt att lägga märke till att hasardspel fortfarande är förbundet med dåliga och osunda förehavanden. I tidskriften U.S. News & World Report berättas det att Las Vegas i staten Nevada, som är ”hasardspelets huvudstad” i Amerika, under år 1979 hade det högsta antalet brott per person i USA. Det hette vidare: ”Det finns 10.000 prostituerade verksamma i staden — ett antal som är lika med ... var nionde kvinna mellan 15 och 39 år där i trakten. Staten har den största andelen alkoholmissbrukare i landet, och självmordsfrekvensen är mer än dubbelt så hög som landets genomsnitt.”

I en kommentar till sambandet mellan prostitution och hasardspel förklarade en kasinoföreståndare: ”Det ena följer med det andra, precis som gin och tonic och spaghetti och köttfärssås.” Det verkar därför som om myndigheterna förr i tiden hade rätt, då de hade en skeptisk inställning till hasardspel.

Det är också värt att lägga märke till att i de flesta europeiska länder, där det finns kasinon, är det förbjudet för den lokala befolkningen att spela där. Varför det? Encyclopædia Britannica anger ett skäl, när den säger att myndigheterna anser att ett tillgängligt kasino i närheten skulle vara en för stor frestelse för många medborgare.

Är sådana farhågor berättigade? Det är uppenbart att de är det. Ett förvånande stort antal människor visar brist på självbehärskning i hasardspel. I en rapport om det ökande antalet spelhallar i Storbritannien framhåller de brittiska polismyndigheterna: ”Det råder inget tvivel om att många familjer råkar i svårigheter på grund av att någon i familjen vanemässigt besöker sådana ställen, och mycket ofta är det personer med små tillgångar som gör det.”

Spänningen i hasardspel kan leda till ett verkligt beroende. Det finns en organisation som kallas Anonyma hasardspelare och som ger samma slags hjälp åt spelnarkomaner som nykterhetsföreningen Anonyma alkoholister (motsvarar Länkarna) ger åt vanedrinkare. Och de behöver verkligen hjälp. En kvinna som tidigare varit slav under såväl sprit och cigarretter som hasardspel berättar att det var mycket lättare att komma över alkohol- och tobaksberoendet än att behärska lusten att spela hasard.

Hur förhåller det sig med hasardspel i ”liten skala”?

Men någon kanske säger: ”Men jag är ingen storspelare. Jag köper kanske en lott eller tippar en rad ibland. Och jag har inga problem.” Men det är ofta så att problemen börjar just på det här sättet.

En 70-årig man stod inför en kanadensisk domstol anklagad för att ha förfalskat lotter. Man fick reda på att han hade spenderat alla sina besparingar — omkring 125.000 kronor — på lotter. Varför hade han gjort det? Han sade: ”När man börjar köpa lotter, räknar man med att man skall vinna. Man blir sporrad av de där tjusiga annonserna.”

Naturligtvis blir inte alla som köper lotter förslavade. Men alla påverkas av ”de där tjusiga annonserna”, till exempel annonsen för det kyrkliga lotteriet som nämndes tidigare. Vad avslöjar detta?

Den kanadensiske psykologen Jerry Cooper framhåller: ”Lotterierna säger: ’Bli millionär. ... Det är det enda sättet.’ Deras reklam strider mot arbetsetiken.” Den australiske psykologen Charles Kenna instämmer. Han säger: ”Jag har alltid sett hasardspel som ett förnekande av verkligheten där människor tar sin tillflykt till önsketänkande. De tror att det är mycket lättare att skaffa pengar genom hasardspel än genom att arbeta.”

Ja, dessa två psykologer — och många med dem — anser att hasardspel röjer önsketänkande, kärlek till pengar och lättja.

Hur ser du på hasardspel?

Kan man alltså säga att Valerie var trångsynt, då hon inte lät sin son sälja lotter? Utan tvivel skulle många andra föräldrar, om de var medvetna om de faktiska förhållandena, fatta samma beslut. Lotterier, totospel och andra former av vadhållning för en person till gränsen mot en farlig värld, hasardspelets värld. Hasardspel åstadkommer ingenting gott för en människa. Men det kan skada. Det framkallar ofta en osund spänning, som leder till omåttlighet och slaveri. Det är åtminstone ibland förknippat med omoraliskhet och brottslighet. Och det vädjar alltid till inneboende mänskliga svagheter.

Men du kan fråga: ”Hur förhåller det sig om det sker i ett gott syfte?” En skola som behöver pengar kan till exempel anordna ett tombolalotteri. I sådana fall har människor med invändningar mot hasardspel ibland gett ett direkt bidrag i stället för att köpa lotter. På det sättet låter de inte sina invändningar mot hasardspel hindra dem från att hjälpa till, om de önskar göra det.

I synnerhet sanna kristna är på sin vakt mot hasardspel. De vet att girighet, lättja, brist på självbehärskning, omoraliskhet och brottslighet misshagar Gud och är till skada för dem. (1 Timoteus 6:9, 10; Ordspråksboken 6:6—11; 2 Timoteus 3:2, 3, 5; Efesierna 5:3) De kristna inser att det i den här världen redan finns alltför många frestelser till att göra det som är orätt. Det är inte förståndigt av dem att frivilligt utsätta sig för fler frestelser genom att ägna sig åt sådana skadliga förehavanden som hasardspel.