De tror vad de önskar tro
VARFÖR tror människor som de gör? På grund av att de har sunda skäl till det? Kommer vi inte ofta underfund med att folk tror som de gör därför att de önskar tro så? De kanske tror på någonting på grund av att det är populärt. Så är det ofta med avseende på tro på Gud, vad syftet med livet är och vad framtiden kommer att medföra.
I gången tid hade inga människor bättre grund för att tro vad som var sant än israeliterna. De mottog sina lagar direkt från Jehova Gud, Skaparen av allting. På grund av hans lagar och hans handlingar med dem borde de ha trott på honom. De borde ha lyssnat till honom och sökt hans godkännande. Men vad kom de att tro?
Trots att de fick klara varningar från sin Gud beträffande de förödande följderna av avgudadyrkan och omoraliskhet, började de följa fallosdyrkan och sökte ändå få det att se ut som om de dyrkade Jehova. Vi kan läsa i 2 Krönikeboken 33:17: ”Men folket offrade fortfarande på höjderna, dock endast åt Herren [Jehova], sin Gud.” De stal, mördade, begick äktenskapsbrott, svor falskt och följde efter andra gudar, och ändå trodde de att de skulle bli frälsta. — Jeremia 7:8—11.
De trodde vad de önskade och fick det att verka som om de tillbad Jehova, den sanne Guden. Eftersom de hade vänt sig till sina egna tankar, kunde Jehova säga genom sin profet: ”Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren [Jehova].” (Jesaja 55:6—8) De ärade Gud med sina läppar men hade avlägsnat sina hjärtan från honom. (Jesaja 29:13) Och när Jehova sände dem varningar genom sina profeter, svarade de: ”Upphör med era syner. ... Profetera inte för oss vad sant är, tala till oss sådant som är oss välbehagligt, profetera bedrägliga ting.” (Jesaja 30:9—11) De hörde bara vad de önskade.
När Jesus kom och predikade för dem, sade han till dem att deras tro var gagnlös på grund av deras tradition. (Matteus 15:7—9) Aposteln Paulus skrev senare till judarna att de hade ”nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap”, och att de ”sökte befästa sin egen” rättfärdighet. (Romarna 10:2, 3) Varför? På grund av att de önskade ha det på det sättet.
Några trodde på Jesus, andra gjorde det inte
Människorna hörde Jesus predika samma budskap och utföra samma mäktiga gärningar, men ändå var det några som trodde medan andra inte gjorde det. Varför? Efter att ha hört Johannes döparens vittnesbörd och Jesu egna ord kom Andreas till sin bror, Simon, och sade: ”Vi har funnit Messias.” Filippus kom till Natanael och sade: ”Vi har funnit den som Mose, i lagen, och profeterna har skrivit om, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” (Johannes 1:35—45) Varför trodde dessa? Bara på grund av att de önskade tro? De trodde på grund av det de hade sett och hört i överensstämmelse med vad som hade profeterats i Skrifterna.
När människorna i Samaria hörde Jesu ord, sade de till kvinnan som först talade om honom: ”Vi tror inte längre för ditt tals skull; vi har ju själva hört, och vi vet att den här mannen med visshet är världens frälsare.” (Johannes 4:39—42) Många som såg Jesus uppväcka Lasarus från de döda trodde på honom. Andra som såg samma under gick och rapporterade saken för fariséerna. Trodde dessa människor? Nej, de planlade att döda Jesus och även Lasarus, så att människorna inte skulle tro. (Johannes 11:45, 46, 53; 12:10, 11) Dessa önskade inte tro på Jesus. De valde att inte göra det. Varför?
Varför de inte trodde
Det fanns åtskilliga skäl. De religiösa ledarna var rädda att romarna skulle ”komma och ta bort både vår plats för tillbedjan och vår nation”. (Johannes 11:48) Jesus hade tidigare sagt dem att de inte trodde på grund av att de önskade få ära och heder från varandra. (Johannes 5:44) Och till tempelpoliserna som blev imponerade av Jesus sade de religiösa ledarna: ”Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:46—49) Så de hade sina skäl.
Samma sak hände med många som senare avföll från den sanna kristna tron. Aposteln Paulus skrev att det skulle komma en tid när människorna inte skulle fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär skulle de samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade; och de skulle vända sina öron bort från sanningen och vända sig till osanna historier. (2 Timoteus 4:3, 4) Petrus skrev att några obefästa personer förvrängde bibeln till sin egen tillintetgörelse. (2 Petrus 3:16) Och han skrev även att i de yttersta dagarna skulle många inte tro på den utlovade Herrens närvaro, utan säga: ”Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.” Varför? Petrus sade att i ”överensstämmelse med deras önskan” skulle det faktum undgå deras uppmärksamhet att Gud hade verkställt dom över en ond värld i Noas dagar. (2 Petrus 3:3—7) Ja, de skulle tro i enlighet med sin önskan.
Rätt grundval för tron
Men är tro på Gud som Skapare och tro på att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske på jorden alldeles som den sker i himmelen bara en fantasibild som människorna önskar tro på? Inte alls. Det finns en grundval för sann tro. Beträffande sådan verklig tro skrev aposteln Paulus: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebréerna 11:1) Sedan berättar han hur många män och kvinnor inte helt enkelt trodde vad de önskade, utan trodde vad Gud uppenbarade om sig själv och sina uppsåt. Deras tro fordrade självuppoffring och drog över dem hat från denna världen. Samma regel gäller i nutiden dem som tror på Guds uppsåt.
Men visar vilken som helst religion som driver folk till hängivenhet och självuppoffring att den kommer från Gud? Eller kan det vara så att också anhängare av en sådan religion tror vad de önskar tro? Ett framträdande exempel på en religiös rörelse som dragit till sig ett stort antal unga människor är Moons Unification Church. Hur har denna kyrka kunnat dra till sig hängiven tjänst från så många unga människor i vår tid? Varför talar man så ofta mot den? Dessa frågor kommer att begrundas i följande artikel: ”Moons ’Enandets kyrka’ — vad lär den?”