”Ett ofött barns dagbok” används i skolan
MIN lärare i engelska gav oss elever i klassen till uppgift att skriva en rapport om någon tidskrift som vi nyligen hade läst. Vakna! hade då en serie artiklar om abort. Eftersom abort förekommer även bland gymnasieelever, valde jag detta ämne. När jag framförde min rapport inför klassen, läste jag ”Ett ofött barns dagbok”. (Vakna! för 22 september 1980, sidan 16) Klassen lyssnade med spänd uppmärksamhet, och i slutet när barnet sade: ”I dag dödade min mor mig”, hördes från nästan alla en förtvivlad suck.
Efter lektionen kom en flicka fram till mig och frågade: ”Skulle jag kunna få den där tidskriften?” Hon förklarade att hennes mor tänkte göra abort, men att hon själv önskade få en liten bror eller syster — framför allt en bror. Jag gav henne tidskriften, och hon gav den till sin mor. Nästa morgon hade hennes mor sagt att hon hade ändrat sig. Hon skulle ha barnet och inte göra abort. Senare togs ett prov på modern för att fastställa barnets kön — det skulle bli en pojke. Flickan var överlycklig!
Och det var jag också. Att vittna för andra kan rädda liv på mer än ett sätt! — Från ett ungt vittne i Ontario i Canada.
Under mitt tredje år i gymnasiet skulle en grupp av oss utarbeta en pjäs om någonting som hade samband med hemmet. Jag föreslog temat abort, och mina kamrater gick med på det. Pjäsen framställde en familj i vilken varje medlem gjorde som den önskade. Dottern begick otukt och blev med barn. När detta blev känt för den övriga familjen, framförde de olika medlemmarna sin uppfattning om vad som borde göras, men att fatta det slutliga avgörandet överlät man åt flickan. Medan hon stod där och tänkte inför åhörarna, hördes en inspelning av ”Ett ofött barns dagbok”. Pjäsen slutade med de sista orden i dagboken: ”I dag dödade min mor mig.”
Det blev alldeles tyst. Många av eleverna i klassen satt där med tårarna rinnande nerför kinderna. Andra hade nära till tårarna men behärskade sig. Alla var djupt rörda över ”Ett ofött barns dagbok”. Slutligen sade läraren, också hon med tårfyllda ögon: ”Skall ni inte applådera?” Förtrollningen var bruten och applåderna bröt ut. Läraren frågade var jag hade fått dessa upplysningar ifrån, och jag visade henne dagboken såsom den var publicerad i tidskriften Vakna!
Denna pjäs framkallade många kommentarer bland både elever och lärare. — Erfarenhet från ett vittne i Ensenada i Baja California Norte i Mexico.