Ungdomar frågar:

Finns det en framtid för någon av oss?

PÅ SENASTE tiden har ungdomar i Europa gett upphov till rubriker. I Nederländerna orsakade unga upprorsmakare skador till ett värde av 18 millioner kronor då prinsessan Beatrix kröntes till drottning. I Zürich orsakade upprorsmakare förstörelse till ett värde av 37 millioner kronor. I Berlin rapporteras det att det berömda affärscentret Kurfürstendamm förvandlades till ett ”slagfält”. I Storbritannien angrep vita ungdomar minoritetsgrupper av andra raser.

Vilket var deras motiv? ”Våld är det enda sättet att få folk att inse vilka misstag som begåtts”, förklarade en av de missnöjda för londontidningen Financial Times. ”De har lovat oss så mycket, men aldrig hållit sina löften. Det som räknas är våld mot egendom.” Vilka slags ”misstag” åsyfta de han?

I Nederländerna började det med bostadsproblemet. Det är mycket svårt att där få tag på bostäder till rimliga priser, och en grupp hemlösa ungdomar bröt sig därför in i ett övergivet bostadshus och inrättade sig där. Men detta var bara början. ”Vi började med bostäderna. Men vi insåg snart att hela samhället är ruttet”, berättade en ung man för tidskriften Time.

Det finns andra ”misstag” — arbetslösheten till exempel. Inom Gemensamma marknaden är 40 procent av de arbetslösa under 25 år. Kärnvapenhotet är ett annat ”misstag”. I Europa syns ungdomar i de vänliga demonstrationerna mot atomvapen. Ibland förefaller emellertid våldet meningslöst för en utomstående. En pamflett tillkännagav: ”Zürich står i brand. Människor frågar: ’Varför Zürich? — Det rena och lugna Zürich?’ Vi har inget svar utom att det var på tiden att detta inträffade.” En demonstrant uppgav för en reporter i Zürich: ”Allting är perfekt, allting är fridfullt, varenda en är rik. Det får oss att spy.”

Vilka slags alternativ föreslår de unga upprorsmakarna? Somliga har radikala förslag. Enligt World Press Review avslöjade en nyligen gjord rundfrågning i Västtyskland att åtminstone en million studenter vill ha en alternativ kultur — möjligen enligt mönster av de nordamerikanska indianernas stamsamhällen. ”Vi vill ha våra egna reservat”, sade en tjugoåring. ”Och cowboys kan hålla sig på avstånd.”

Men något som är mera oroande är att många revoltörer inte har några alternativ att erbjuda. De kämpar enbart mot det levnadssätt som erbjuds i nutida europeiska stater. Väggklotter i Västberlin avslöjar ett dominerande motiv: ”Jag själv, inte samhället”. De har en känsla av att saker och ting är fel, men de har inga uppslag till hur man skall göra förändringar till det bättre.

Varför så stor rastlöshet?

Skulle svaret kunna ligga i två principer som finns i bibeln? Vilka principer? Den första angavs av Jesus själv: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matteus 4:4) Den andra finns i Ordspråksboken: ”Där profetia inte finns, där blir folket tygellöst.” (Ordspråksboken 29:18) Kan du se hur dessa principer innehåller nyckeln till unga människors problem i vår tid?

Jesu ord visar att människan har både andliga och fysiska behov. Alltsedan det senaste världskriget har somliga länder i Västeuropa byggt upp materiellt blomstrande samhällen, som tillhör de rikaste i världshistorien. De flesta européer har emellertid ägnat mycket liten uppmärksamhet åt andliga behov. När materiell trygghet nu alltså tas för given, finner många följaktligen att den är ihålig och meningslös.

Det bibliska ordspråket visar att vi behöver ”profetia”, eller förhandssyn — en tydlig bild av vart vi är på väg. Framtiden ter sig mörk för många ungdomar, eftersom de ju möts av arbetslöshet, miljöförorening genom industrin, hotet om ett kärnvapenkrig, vacklande ekonomier osv. En sociolog i Västtyskland sade: ”De unga av i dag ger uttryck åt fruktan och desperation som beror på avsaknad av framtidsförhoppningar.” Världen kan helt enkelt inte ge dem den ”profetia” de behöver. Finns det någon som kan göra det?

Ett alternativ till uppror

Ja, det finns det. Begrunda vad ett ungt gift par fick uppleva. Till en början levde Buz och Becky ett ganska konventionellt liv, men de kände fruktan inför brottslighet, våld och andra hemska saker de läste om. Därför ”rymde de fältet”.

De sålde sitt hus och tog sin lilla dotter med sig för att bo i ett armétält på landet. De försökte leva mycket enkelt och tyckte att de på detta sätt inte bidrog till fördärvandet av jorden. Men de insåg att deras små ansträngningar gjorde mycket liten skillnad. En gång tittade de på varandra och sade: ”Människor är likgiltiga. Jorden kommer att bli fördärvad, och våra barn kommer inte att ha någon framtid.” Den natten låg Becky i sin säng och kände sig spänd och nervös. Hon visste att det inte fanns någon framtid. Miljöförstöring eller någonting annat skulle döda alla till sist.

De fann emellertid ett svar. Detta bestod inte i våld, utan var något mycket mera positivt. De fann ett hopp. Hur då? De uppsöktes av Jehovas vittnen och upptäckte något som de inte hade funderat på tidigare. Gud har ett uppsåt med den här jorden, och detta uppsåt kommer att fullbordas oavsett vad människor gör. Gud kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”, men han kommer däremot att åstadkomma en glädjande framtid för dem som bringar sitt liv i harmoni med hans vägar. (Uppenbarelseboken 11:18) Det är inte kärnvapenmakter och inte heller sammanslutningar av stora affärsföretag som kommer att överleva, utan endast de ödmjuka på jorden: ”Ännu en liten tid, så är den ogudaktige inte mer, och när du ser efter hans plats, då är han borta. Men de ödmjuka skall besitta landet och tröstas av stor frid.” — Psalm 37:10, 11.

Detta hopp kom bokstavligt talat från Gud, eftersom Jehovas vittnen påvisade det för dem från bibeln, som är Guds ord. Det tillförde den dimension som saknades i deras liv. De upptäckte att detta hopp inte på något sätt är en illusion — någonting att klamra sig fast vid i syfte att komma undan verkligheten; nej, detta är verkligheten. Andra unga människor har funnit samma sak.

Tony, en tonåring från Oregon i USA sade: ”Den viktigaste förändringen i min inställning var att jag insåg att bibeln var sann och att det enda hoppet för mig var att göra Jehovas vilja.” En yngling från Centralamerika, Mario, ansåg sig vid ett tillfälle tvingad av omständigheterna att stjäla för att överleva. Han fick uppmärksamheten riktad på hoppet i bibeln, och nu säger han: ”När jag nu har denna samhörighet med min Skapare, kan jag förstå att allt som världen har att erbjuda är en mängd avskräde.”

Följaktligen finns det ett alternativ till våld eller att ”rymma fältet”. Gud har erbjudit oss ett fantastiskt hopp, som är trovärdigt och logiskt och som kommer att besannas. Varför inte själv göra en undersökning av detta? Det kan vara precis vad du söker.