Ungdomar frågar:

Har det verkligen någon betydelse vilka kläder jag bär?

”DEN är inte för kort”, skrek Peggy till sina föräldrar. ”Ni är bara gammalmodiga!” Och så sprang hon till sitt rum — den magnifika avslutningen på ett gräl om en kjol som hon ville ha på sig.

Du har kanske någon gång stått i centrum för en sådan kontrovers. Kanske har någon förälder, lärare eller arbetsgivare kritiserat ett visst slags kläder du gillat. Du kallade dina kläder lediga; de kallade dem hafsiga. Du kallade dem eleganta; de kallade dem pråliga och utmanande.

”Detta är kränkande”, säger du. ”Jag har rätt att ha min egen uppfattning.” Och det har du verkligen. Det är ju så att inställningarna när det gäller kläder skiljer sig från varandra oerhört utöver hela världen. Till och med dina kamrater kan vara oense när det är fråga om kläder. 1960-talets ungdom med hippiestil kanske inte längre är typisk för ungdomar där du bor. En tidning i USA uppger följande: ”Efter årtionden av en inriktning mot mera eftergivna normer i fråga om klädedräkt och personlig klädstil visar de studerande allt större moderation beträffande sina kläder och ... blir alltmer konservativa.”

En grupp ungdomar bekräftade att medan somliga fortfarande ”kommer till skolan med uppfläkta kläder”, är det många som kommer propert klädda. I vissa områden är det på modet att komma synnerligen välklädd. ”Man kan komma till skolan och se ut som man tycker”, sade en yngling, ”och det accepteras.”

Har det då verkligen någon betydelse hur du klär dig? Är föräldrar oresonliga, när de gör invändningar mot vissa modestilar? Detta är välgrundade frågor. Låt oss emellertid först göra en analys av ungdomars attityder i fråga om kläder.

Ett medel att uttrycka sig

”Det man har på sig”, säger 12-åriga Pam, ”är i verkligheten vem man är och hur man uppfattar sig själv.” Ja, kläderna utsänder ett budskap, ett uttalande till andra om dig. Kläderna kan viska om samvetsgrannhet, stabilitet och höga moralnormer. Eller också kan de basunera ut uppror och missnöje. De kan utmärka dig som pålitlig eller, utan att du inser det, brännmärka dig som värdelös.

På bibelns tid identifierade kläderna olika typer av människor. Salomo tittade till exempel en dag ut genom fönstret och såg omedelbart att en kvinna som han fick syn på var prostituerad! Han såg på hennes kläder att ”hennes dräkt var en skökas”. (Ordspråksboken 7:6—10) Ingen kvinna med självaktning klädde sig på det sättet.

På liknande sätt visar bibeln att människor, när de hade sorg, på ett passande sätt bar ”sorgkläder”. (2 Samuelsboken 14:2) Religiösa ledare som sökte framträdande ställningar kunde lätt kännas igen på sina typiska långa dräkter. Och Jesus fördömde dem för att de drog uppmärksamheten till sig själva på detta sätt. — Lukas 20:46.

Också i vår tid blir man ofta bedömd (förtjänt eller oförtjänt, med rätt eller orätt) på grundval av hur man klär sig och vårdar sitt yttre. Dina föräldrar kanske därför med rätta ogillar att du klär dig enligt vissa modestilar; för dem är det något mera än en fråga om personlig smak. De önskar att du skall sända ut det rätta ”budskapet” — ett budskap som på ett sannfärdigt sätt återspeglar din personlighet. Kanhända är det alltså på det viset att du är oense med dina föräldrar i fråga om klädmode. Trots detta är du kanske mycket noga, när det gäller dina kläder. Har du någonsin undrat varför?

Troligtvis beror det på att tonåren kan vara en tid av särskild emotionell osäkerhet. Under en mycket kort tid förändras ditt fysiska utseende från ett barns till en blivande vuxens. Även om människor kanske behandlar dig lite annorlunda, har du förmodligen kvar några av de ”barnsliga dragen” att brottas med. (1 Korintierna 13:11) Emellanåt exploderar du nästan av nya känslor, drifter och önskningar. Genom försök och misslyckanden anstränger du dig att upptäcka exakt vem du är. Rastlös, otålig och ivrig att utforska försöker du ihärdigt balansera dessa nya känslor. ”Ta det inte så allvarligt”, säger dina föräldrar, ”det här är våndor som är normala, när man växer upp.”

Men du kanske ändå känner dig olustig som halvvuxen. Medan somliga ungdomar finner glädje i sin nya vuxna skepnad, känner sig andra klumpiga och oattraktiva. I båda fallen är det lätt att bli självmedveten och överdrivet upptagen av sitt personliga utseende.

Detta är en del av anledningen till att kläder betyder så mycket för många ungdomar. Kläderna är deras symbol för oberoende och individualitet. Det enda problemet för dig, som en ung människa, är att din personlighet befinner sig i ett tillstånd av ständig växling; den håller ännu på att utvecklas och håller ännu på att förändras. Du vill avge ett uttalande beträffande din personliga egenart, men du kanske inte heller är alltför säker på vad detta uttalande bör förmedla eller hur du skall avge det.

”Jag gör allt det mina vänner önskar göra”

Det är inte så underligt att somliga ungdomar klamrar sig fast vid sina kamrater för att få stöd. Att klä sig och tala som dessa vänner tycks ge somliga av dem en känsla av identitet. Det behöver naturligtvis inte vara fel att smälta in bland människor. Aposteln Paulus sade: ”För alla slags människor har jag blivit allt.” (1 Korintierna 9:22) Han var anpassbar. Men är det förståndigt att söka kamraters gillande till varje pris?

En ung flicka medgav: ”Jag gör allt det mina vänner önskar göra, helt enkelt för att de inte skall säga någonting.” Vad kallar man den som är redo att lyda någons minsta vink, någon som ger efter för andras nycker och infall? Bibeln svarar: ”Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er ... åt någon till att lyda honom, då är ni hans slavar därför att ni lyder honom?” — Romarna 6:16.

Författarna till boken Adolescence: Transition From Childhood to Maturity (Tonåren: en övergång från barndomen till vuxen ålder) undersökte de forskningsresultat som uppnåtts beträffande ungdomar. De drog slutsatsen att bland ungdomar ”kan tonvikten på likriktning bli så stor att gruppmedlemmar nästan förefaller att vara fångar under gruppnormer och beroende av dem [sina kamrater], när det gäller råd om hur de skall klä sig, hur de skall tala, vad de skall göra och till och med vad de skall tänka och tro”. Detta kanske inte stämmer när det gäller dig, men du känner förmodligen ungdomar som verkligen blivit ”slavar” åt sina kamrater.

Men när du tänker efter: Är det inte så att dina vänner får genomlida samma känslomässiga kval under sin uppväxt som du? Är de verkligen kvalificerade att ”vägleda” dig? (Se Matteus 15:14.) Är det förståndigt att undergivet följa normer som uppställts av andra, även när dessa normer står i strid med ditt eget sunda förnuft, dina värderingar och dina föräldrars önskningar?

Det bästa slaget av ”kläder”

Det kanske emellertid är så att du känner dig förnärmad över antydningen om att du klär dig enbart för att behaga dina vänner. Sharon, en tonåring, hävdar: ”Nu för tiden klär sig ungdomar för sin egen skull. De vill vara individer.” Detta kanske stämmer i ditt fall.

Ändå är det så att somliga, i sin strävan efter individualitet, känner sig tvingade att skapa sig en ”profil” med hjälp av sina kläder. De kanske berömmer sig av att de banar nya vägar att ge uttryck åt det egna jaget, även på bekostnad av att de vållar obehag för sina föräldrar.

Bibeln anger emellertid att man bör ge uttryck åt det egna jaget genom ett annat slag av ”kläder”. ”Iför er alltså, ... medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” (Kolosserna 3:12) Eleganta kläder kanske bländar dina vänner och kanske till och med får dem att beundra din individualitet. Men kläder vinner inte hjärtan — eller goda vänner. Vad är det som gör det?

Jesus, som hade många lojala vänner, sade inbjudande: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, ... för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” (Matteus 11:28, 29) Kristus bar det bästa slaget av ”kläder”, egenskaper som till exempel medlidande och vänlighet, som gjorde honom oemotståndligt tilldragande för många. Det kan du också! Genom att först och främst arbeta på den person du är i ditt inre ger du inte bara uttryck åt din individualitet, utan du skaffar dig också lojala vänner.

Du kan börja med att göra en grundlig undersökning och tillämpning av principerna i bibeln. På detta sätt bygger du upp den ”inre människan”; du vinner djuphet och självförtroende. (2 Korintierna 4:16, 1981) Din tillvaro under ungdomstiden kommer på så vis att bli långt mindre ostadig. Genom att följa bibelns riktlinjer kommer du också att bli långt bättre rustad att avgöra hur du på bästa sätt skall klä den person du är till det yttre. Jehovas vittnen hjälper dig gärna att sätta i gång med en sådan undersökning av Guds ord.

Men du kanske ändå undrar vilka bibelns normer är, när det gäller kläder och klädstil. Är det betryggande att följa vår tids klädmoden? Och hur kan kläderna återspegla denna andliga ”inre människa” som du önskar utveckla? Detta är frågor som vi kommer att begrunda i ett kommande nummer.

[Infälld text på sidan 14]

”Nu för tiden klär sig ungdomar för sin egen skull”, säger en tonåring. ”De vill vara individer”

[Bild på sidan 13]

Kläderna utsänder ett budskap om dig!

[Bild på sidan 15]

Koncentrera dina ansträngningar på att utveckla den person du är i ditt inre