Är du tacksam för de gröna växterna?
DU KANSKE inte är särskilt förtjust i eller intresserad av växter. Men även om botaniken tråkar ut dig, finns det goda skäl att vara tacksam för de gröna växterna.
Till och med en inbiten stadsbo vet att gröna växter är vad som behövs för att göra ett sjabbigt kontor eller en tråkig lägenhet beboelig. Och när temperaturen stiger, sitter han gärna i skuggan av ett träd, även om han måste slåss för en liten grön fläck i en till trängsel fylld park.
Men ute på landet kan man verkligen uppskatta prakten hos jordens grönska. Den pryder den värld vi lever i som en utsökt fin matta. Vem fylls inte av vördnad, när han betraktar de grönskande bergen, dalarna och slätterna? Och är det inte underbart att kunna njuta av synen och doften av skogar, berg och dalar? Man behöver bara besöka områden som människan girigt har skövlat för att inse hur mycket jordens grönska gör för att försköna vårt hem.
Som de flesta av oss trampar du troligen på gräs och örter utan att tänka på att vårt liv är beroende av dessa gröna växter. På vilket sätt?
Det gröna gör att det växer
Ta ett grönt blad från något träd eller någon annan växt och undersök det noggrant. Se på dess symmetri och dess enkla skönhet. Lägg märke till dess rörsystem av nerver som ger stadga åt bladet. Det är svårt att tro att man i sin hand håller en komprimerad solkraftdriven fabrik, ett laboratorium som utför kemiska underverk. Men till skillnad från våra dagars fula fabriker, som bullrar och spyr ut rök, utför det här bladet sitt arbete helt ljudlöst. Och det förbättrar sin miljö i stället för att fördärva den. Hur fungerar det?
För det första har det konstruerats med en stor yta, så att det kan samla upp energi från solen. Vanligen är ytskiktet på den sida av bladet som är vänd mot solen vaxartat. Det stöter bort vatten och fördröjer på så sätt avdunstningen. Innan vi går vidare kan du studera bilden på sidan 26. Där ser du ett tvärsnitt av ett blad, som det kan te sig i ett mikroskop.
Du ser att bladet är uppbyggt i flera skikt. Under det vaxartade skiktet finns det ett skikt av små cylindriska celler. De står rakt upp som ett led av marscherande soldater. Det är i dessa små celler som ett kemiskt under sker: fotosyntesen.
Alla blomälskare vet att blommor och växter behöver ljus. Varför det? För att ljuset, som passerar genom det glansiga skiktet, skall kunna nå dessa cylindriska celler. Inom dessa små celler finns nämligen ännu mindre enheter som kallas kloroplaster. De är fyllda av ett märkligt pigment som kallas klorofyll. Detta pigment ger växterna deras gröna färg — och deras liv. Klorofyllet absorberar energin från solen. Och innan man hinner säga ”fotosyntes”, börjar otroligt komplicerade kemiska reaktioner äga rum. Koldioxidmolekyler (den gas som du andas ut ur lungorna) och vattenmolekyler som finns i bladet bryts nu ner och kombineras om för att bilda näringsämnen: stärkelse, sockerarter och fetter.
Ända sedan Gud gav Adam tillåtelse att äta ”alla fröbärande örter”, har människan varit beroende av dessa växtprodukter för att kunna överleva. (1 Moseboken 1:29) Ta till exempel det oansenliga gräset. Du kanske tycker att man inte har någon större nytta av gräs, annat än till prydliga gräsmattor. Men det socker som du lade i ditt kaffe i morse kanske är en produkt som kommer från ett slags gräs: sockerrör. Och din frukostgröt bestod förmodligen också av en produkt av gräs, om den var gjord på vete, korn, havre eller råg. Detsamma gäller det ris du äter till middagen. Det är inte konstigt att Encyclopedia Americana säger att ”gräset är den för människan viktigaste av alla växter”. Och botanisten Lauren Brown säger: ”Av de 15 viktigare kulturväxter som står mellan oss och svälten är 10 gräs.” Sedan har vi också många andra växter, som ananas och aprikoser, bananer och blåbär, clementiner och citroner, dadlar och druvor och så vidare.
Låt oss fortsätta vår resa genom bladet. Den tredje delen består av ett poröst skikt av löst packade celler. Detta tillåter koldioxiden att röra sig genom bladet, sedan den har sugits in i det understa skiktet.
Ja, ta en titt på den matta sidan av bladet. Du kan inte se det, men där finns kanske milliontals hål (så kallade klyvöppningar) som fungerar som justerbara insugnings- och utblåsningsventiler. ”Insugningsventilerna” suger i själva verket in koldioxid från luften, den koldioxid som skall användas till fotosyntesen. När reaktionen är färdig, pumpar ”utblåsningsventilerna” ut en ovärderlig biprodukt — RENT SYRE!
Stanna till och tänk efter. Endast omkring 20 procent av den luft du andas består av syre. På bara 24 timmar kan du andas in omkring 3.000 liter syre. Men du konsumerar bara omkring en fjärdedel av det, omkring 750 liter, för kroppens behov. Multiplicera dessa 750 liter (ett dygns konsumtion) med jordens befolkning, och du kan förstå att en hel del syre försvinner bara genom att människorna andas. Några har till och med beräknat att tio tusen ton syre förbrukas varje sekund genom andning och på annat sätt, till exempel vid förbränningen i bilmotorer. Så vad är det som hindrar att vi förbrukar världens syretillgångar och långsamt kvävs?
Det är den syreproducerande fotosyntesen som sker i bladen på växter på land och i vatten!
Växterna förr och i framtiden
Människan har inte alltid helt och fullt insett hur beroende hon är av jordens grönska. Men år 1648 började man utforska växternas inre funktion. Det året planterade den belgiske kemisten van Helmont ett skott av ett pilträd som vägde två kilo i en kruka. Jorden vägde 91 kilo. Fem år senare vägde han pilträdet igen. Nu vägde det 77 kilo. Jorden vägde fortfarande 91 kilo! Han insåg nu att växter inte växer genom att suga upp materia ifrån jorden. Så han drog helt logiskt den slutsatsen (som tyvärr inte var hela sanningen) att trädets växt var resultatet av att det hade tagit upp det vatten som han hade hällt i krukan under årens lopp!
Joseph Priestly kom närmare sanningen år 1772. Denne predikant och kemist på deltid upptäckte att ett brinnande ljus förbrukar syre i en sluten behållare. En mus som placerades i denna syrelösa behållare dog snabbt. Men när en växt placerades i behållaren, återställdes syrehalten, och en mus kunde leva i den slutna miljön.
Den holländske läkaren Ingen-Housz upptäckte vidare att en växt måste ha ljus för att kunna framställa sitt syre. Han lade också märke till att det bara var de gröna delarna av växten (de som innehåller klorofyll) som fungerade på det här sättet. Nu höll man på att upptäcka fotosyntesen.
Många upptäckter och 200 år senare förstår människan fortfarande inte helt hur fotosyntesen fungerar. Men sporrade av vetenskaplig nyfikenhet, av oro för människans framtid och av drömmar om nobelpris arbetar hundratals forskare hela tiden på att lösa detta förbryllande mysterium. Några hoppas kunna kopiera naturen och framställa all föda människorna någonsin kan komma att behöva. Andra hoppas på att kunna dra nytta av en outsinlig energikälla. Man håller redan på att studera ett antal olika sätt att nalkas problemet.
Ironiskt nog kommer detta stora intresse för växterna vid en tid då människan oavbrutet föröder och förstör denna stora tillgång. I Förenta staterna uppges det till exempel att 85 procent av jordbruksarealen används till att mätta gödda djur i stället för hungriga människor. Detta för att tillfredsställa allmänhetens smak för kött. (Konsumtionen av kött per invånare i Förenta staterna är 60 kilo per år, enligt en viss författare.) Och trenden fortsätter, trots att näringsexperter varnar för att det är farligt för hälsan att äta så mycket kött. Ekonomer fruktar att det skulle få ödesdigra ekonomiska konsekvenser för bönderna, om man vande människorna av med att äta så mycket kött.
I andra delar av världen, till exempel i Brasilien, skövlas skogarna mycket fortare än naturen kan ersätta dem. I bland annat Tyskland och Skandinavien hotas skogarna av luftföroreningarna och det sura nedfallet.
Vi kan vara glada över att Gud aldrig kommer att tillåta att den här planeten blir öde och steril. Gud ”har [inte] skapat den [jorden] till att vara öde”. (Jesaja 45:18) Profeten Joel försäkrar oss i stället: ”Frukta inte, ... ty betesmarkerna i öknen grönskar, och träden bär fin frukt.” — Joel 2:22.
Under tiden har vi många skäl att vara tacksamma för jordens gröna skrud. Det oansenliga gräset, de majestätiska ekarna och sequoiaträden, ja till och med de blygsamma blommor som pryder ditt bord, gör mer än att bara försköna. De ger oss mat och kläder. De renar den luft vi andas. De är av grundläggande betydelse för vår överlevnad.
Se därför med uppskattning på jordens vackra skrud. Var tacksam för att dessa gröna växter finns här till vår tjänst. Tacka Skaparen, ”honom som låter gräs skjuta upp på bergen”. — Psalm 147:8.
[Infälld text på sidan 27]
I många delar av världen skövlas skogarna mycket fortare än naturen kan ersätta dem
[Bild på sidan 25]
Människan har förvandlat detta ...
... till detta!
[Bild på sidan 26]
Solljus
Fotosyntesen sker i detta skikt
Klyvöppningarna tar in koldioxid och avger syre