Underliga parkamrater?

”Såg du hur han kysste marken i enlighet med voodooritualen? Å, vilken mäktig kraft!” utropade en voodoopräst, när han såg påven Johannes Paulus II kyssa marken under sitt korta besök i Haiti den 9 mars 1983. Påven hade förmodligen inte detta i tankarna. Men för invånarna i Haiti, ett land som beskrivs som 80 procent katolskt och 100 procent voodooistiskt, var påvens handling ett tecken på den släktskap som de anser existerar mellan den romersk-katolska religionen och voodooismen, enligt vad som rapporteras i den kaliforniska tidningen Press-Telegram.

I New York medgav representanter för romersk-katolska kyrkan för någon tid sedan att de kände sig villrådiga i fråga om att vidta åtgärder mot santeria, en kult som härstammar från Cuba och som — i likhet med voodoo — innehåller en blandning av katolska och afrikanska religiösa trosuppfattningar. Sedvänjor inom santeriakulten inbegriper bland annat altaren i hemmen, speciella klädedräkter, besvärjelser och drycker, spiritism och djuroffer. Man beräknar att antalet anhängare i New York uppgår till 300.000, enligt Daily News för 6 januari 1983. Varför råder det då tveksamhet i fråga om att vidta åtgärder? En representant för katolska kyrkan, Francisco Dominquez, medger: ”En del av detta är sedvänjor som avviker från den katolska tron. Men om man säger att det är strunt, blir man av med en hel del människor.”