Döden var mitt levebröd

”LÄGG mig bara i en träkista. Jag bryr mig inte om vad som händer med mig när jag är död.” ”Låt min kropp kremeras.” Detta är sådant som jag har hört då och då, och då mest i en skämtsam ton, eftersom mitt yrke var att ta hand om vänners, släktingars och andras döda kroppar. Ja, jag är begravningsentreprenör.

Du kanske undrar: Hur är det att hela tiden ha med döden att göra? Hur balsamerar man en kropp? Varför gör människor sig så mycket besvär och lägger ut så mycket pengar för en död kropp?

Min personliga erfarenhet

I Förenta staterna är det en yrkeskår som är känd som begravningsentreprenörer som tar hand om de döda. Jag hade som mål att få tillhöra den yrkeskåren. Under mitt andra år på gymnasiet började jag därför lägga grunden för att uppnå detta mål och valde sådana ämnen som skulle kunna hjälpa mig i yrket som begravningsentreprenör. Efter det att jag gått ut gymnasiet studerade jag vid ett stort universitet i Mellanvästern i Förenta staterna och avlade examen i en kurs för begravningsentreprenörer. Jag blev auktoriserad begravningsentreprenör. Nu hade jag behörighet att balsamera döda kroppar, arrangera begravningar, gravsätta kvarlevorna och hjälpa till med att se till att de erforderliga juridiska kraven i samband med detta uppfylldes.

Du kanske tror att den ständiga närheten till döden skulle ha fått mig att bli känslokall, förhärdad eller okänslig för döden — denna människans värste fiende. Men så var inte fallet. Jag hade speciellt svårt att acceptera att små barn och människor i min egen ålder dog. Unga människors död påminde mig om att livet kan vara mycket kort. Ja, vi är som ”ett dis som syns för en liten stund och sedan försvinner”! — Jakob 4:14.

Jag fick tårar i ögonen när barn, som hade hela livet framför sig, dog. Jag fick en viss tröst av att tro att dessa små barn som dog blev änglar i himmelen tillsammans med Jesus. Men jag brukade undra: ”Om Gud är så kärleksfull och god, hur kan han då orsaka så mycket sorg genom att låta ett litet barn dö?” Detta var något jag inte förstod, förrän jag började att ingående studera bibeln. Jag fick då veta att döden inte var en del av Guds ursprungliga uppsåt, när han skapade människan, och att den därför faktiskt är onaturlig.

Balsamering

Balsamering har förekommit i tusentals år. Orden balsamera och balsamering förekommer faktiskt fyra gånger i bibeln. (1 Moseboken 50:2, 3, 26) Jakob och hans son Josef balsamerades för att deras kroppar inte skulle ruttna under den långa, varma färden till deras begravningsplats. Vid den egyptiska balsameringen användes kryddor, oljor, hartser och andra ämnen, och därefter lades kroppen i blöt i kristallsoda (natriumkarbonat). Detta kunde ta flera veckor, och man kunde sedan bevara kroppen i åratal, till och med i flera hundra år.

Den arteriella balsamering som används i våra dagar utförs genom att man letar reda på en pulsåder som ligger ytligt, gör ett snitt i den och injicerar en konserverande lösning. Blodet pressas ut ur blodådern av den arteriella vätskan. Därefter kan det återställande arbetet börja. Detta består i att bygga upp kroppsdelar som kan ha fördärvats, till exempel när någon har förolyckats. Vaxer, kosmetika och speciella stygn med nål och tråd kan användas för att kamouflera såret. I skolan fick jag lära mig att detta kunde hjälpa de överlevande att acceptera dödens verklighet. Jag brukade ofta använda många timmar till att återställa kroppen, så att den såg levande ut. Detta var en utmaning, och jag var stolt över att kunna få en utmärglad och lemlästad kropp att se ut som den gjorde, när personen var vid liv och vid god hälsa. Det jag gjorde gav mig en känsla av tillfredsställelse.

Kostnader

Nu för tiden påverkas människor på många sätt av döden. För flertalet blir en begravning en av deras största utgifter. Hur mycket pengar man lägger ut och hur stilfull man vill att en begravning skall vara är personliga familjeangelägenheter som inte bör kritiseras, såvida man inte överträder kristna principer.

Varför är de flesta begravningar mycket elegantare och dyrbarare än den avlidne skulle ha önskat? Den avlidne kanske inte har gjort sina önskningar kända. De flesta människor kommer att säga att de föredrar en enkel och inte så dyrbar begravning. Men om det inte finns någonting skrivet om detta, är det de överlevandes ansvar att bestämma hur det skall vara. Till och med på bibelns tid gjorde man själv anordningar för sin begravning. När Jakob låg döende, sade han till sin son Josef: ”Begrav mig ... i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.” — 1 Moseboken 50:5.

Du och din familj kan inom vissa gränser fritt välja vilka begravningstjänster ni önskar. Man kan göra vissa planer innan döden inträffar. Tänk dig i förväg sakligt in i de nödvändiga beslut som måste fattas vid tiden för döden.

Är balsamering nödvändig? De federala lagarna i Förenta staterna kräver detta, om kroppen skall transporteras av ett allmänt transportföretag. Vissa stater kräver det också, om inte kroppen begravs inom ett visst antal timmar, eller om personen i fråga dog av någon smittosam sjukdom.

Vad kan det komma att kosta? De kistor jag brukade visa mina kunder varierade i pris från billiga träkistor till mycket dyra metallkistor som kostade tusentals dollar. Andra utgifter kan vara sådant som transport, gravplats, blommor, hyra av ett gravkapell, inköp av gravsten med mera.

Skall det vara någon begravningsakt? Många av de tjänster som jag ombesörjde för de döda beskrevs som brukliga. Vanligtvis erbjöds inga alternativ, men detta gick många gånger att få. Somliga kan vilja ha en mycket enkel begravning eller kremering, kanske åtföljd av en minnesgudstjänst. På så sätt slipper de ifrån balsamering och att kroppen skall återställas och uppvisas, och de slipper också en likvagn och till och med utgiften för kista och grav. Andra vill ha dyrbara begravningar, precis som många vill ha dyrbara bilar eller dyrbara hem. Önskemålen och tycke och smak varierar. Detta vet begravningsentreprenörer och erbjuder därför tjänster och varor i olika prisklasser.

Hur är det då med släktingar och andra? Ta hänsyn till familjens personliga önskemål, men kom ihåg att det också kan finnas andra som man behöver tänka på. Kristna som bor i småstäder kan behöva tänka på traditionerna på platsen. Personliga behov, ekonomi och andra omständigheter torde diktera vad slags tjänster man skaffar. Men om man följer sådana sedvänjor och traditioner som inte strider mot bibliska principer, kan ett bättre vittnesbörd avges.

Fatta förståndiga beslut

Vanligtvis är det inte så att en och samma familj ofta drabbas av döden, men det kan vara en mycket uppskakande händelse när någon dör. Till slut kommer döden själv att höra det förgångna till! (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Till dess kommer lagarna, bårhusen, kyrkogårdarna, begravningsentreprenörerna och begravningarna att fortsätta att finnas till. Men döden behöver inte bringa oss lika mycket ur fattningen, om vi i förväg sätter oss in i några av de detaljer som man måste ombesörja när den inträffar.

Tillämpa samma förnuftiga principer, när du tänker på hur du önskar att dina kvarlevor skall tas om hand, som du skulle göra om du köper ett nytt hus: Du skulle inte köpa ett hus utan att först undersöka det. Hur du än väljer att ordna det, så torde du kunna få hjälp att utarbeta detaljerna av någon begravningsentreprenörfirma. Att nu tänka på detta ämne är inte någon övning i morbiditet. Det är i stället ett tecken på moget förutseende och kärleksfull omtanke om de efterlevande.

Sedan jag fått exakt kunskap om bibeln och om det underbara hopp den håller fram — hoppet om evigt liv — har jag kommit att mer bry mig om de levande än de döda. Döden är inte längre mitt levebröd. — Från en av våra läsare.