Hörseln — var aktsam om denna gåva

LYSSNA! Vad hör du? Kan du höra en klockas tickande, luftkonditioneringens susande, ljud från gatan? Kan du höra röster tillräckligt bra för att förstå vad som sägs?

I likhet med de flesta av oss tar du förmodligen denna förmåga att höra mer eller mindre för given. Men ändå är det så att omkring 650.000 personer i Sverige lider av nedsatt hörsel, är hörselskadade. Livet kan vara svårt för sådana människor. Hörselskadade barn är till exempel ofta inte i stånd att lära sig tala lika tidigt som andra barn. Och ibland händer det att föräldrar som inte inser att deras barn har svårigheter att höra skriker åt barnet, därför att det ”inte hör på”. Hörselskadade vuxna har också sina problem. Somliga fruktar att förlora sitt arbete, om deras hörselbesvär blir kända. Eller också kan deras äktenskap bli lidande på grund av försämrade möjligheter att kommunicera.

Därför kan du förstå att förmågan att höra verkligen är en dyrbar gåva. Bibeln säger: ”Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har Herren [Jehova] gjort.” (Ordspråksboken 20:12) Hur kan du då vara aktsam om denna gåva från Gud? Låt oss först ta en titt på hur örat egentligen hör.

Hur kan vi höra?

När du hör de behagliga tonerna från en symfoniorkester eller ljudet av ditt barns röst, reagerar dina hörselorgan för vibrationer, eller ljudvågor, i luften. Dessa vibrationer mäts i antalet svängningar per sekund. Och genom internationell överenskommelse benämns en sådan svängning Hertz (Hz). Det normala mänskliga örat har ett hörselomfång från omkring 20 Hz till 20.000 Hz. Detta kan man bättre förstå, om man vet att ett pianos lägsta ton ligger på omkring 27 Hz och att dess högsta ton är omkring 4.000 Hz.

Men för att ditt öra skall kunna höra dessa vibrationer måste ljudstyrkan vara tillräcklig. Ljudstyrkan mäts i decibel (dB). Man har utgått från tröskeln för hörförmågan (det svagaste ljud som ett normalt mänskligt öra kan förnimma) och satt 0 decibel vid denna gräns. Ljudet av en sångfågel kan nå ditt öra med en styrka av 15 dB, ljudet av en skrivmaskin med 60 dB, oväsendet från en nithammare med omkring 100 dB och oljudet från ett jetplan med omkring 125 dB. En ljudstyrka på omkring 130 dB ger upphov till öronsmärtor.

Ditt hörselorgan består fysiskt sett av tre delar: Ytterörat, mellanörat och innerörat.

Ytterörat fångar upp ljudet och förmedlar det genom den yttre hörselgången till trumhinnan i mellanörat. Den vibrerande trumhinnan är förbunden med hörselbenen, som består av tre små ben som kallas hammaren, städet och stigbygeln. På så sätt fortplantas vibrationerna till den tredje delen av hörselorganet, innerörat. I detta förunderligt komplicerade inneröra finns en vindlande gång som kallas snäckan. Genom denna snäcka går tre vätskefyllda kanaler, som förmedlar ljudvibrationerna vidare till tusentals små hårceller. Nervförbindelser från dessa små hårceller förvandlar ljudvibrationernas mekaniska energi till nervimpulser. Dessa impulser förmedlas sedan till hjärnan.

”Örat, som hör”, är ett underverk. Om man tar som exempel det svagaste ljud som trumhinnan kan förnimma, rör den sig i detta fall kortare sträcka än diametern för en enda atom. Trots detta förmår samma trumhinna uthärda ett ljud som är en million gånger starkare än det svagaste ljudet!

Vad kan hända?

För att höra normalt måste man kunna höra alla ljud från mycket låg tonhöjd till mycket hög. Dessutom bör man kunna höra varje ljud vid mycket låg ljudnivå eller styrka. Men ibland är denna känsliga mekanism skadad.

Den främsta orsaken till hörselnedsättning på grund av problem i ytterörat är vaxproppar (som bör avlägsnas av en läkare) eller att något främmande föremål kommit in i yttre hörselgången. Barn tycker ofta om att stoppa allting, från radergummin till kärnor, i hörselgångarna. Detta kan givetvis ge upphov till hörselnedsättning såväl som till skador inuti örat. Det urgamla engelska talesättet: ”Stoppa inte in någonting i örat som är mindre än armbågen” är fortfarande en bra riktlinje till ledning för både barn och vuxna.

Hörselproblem i mellanörat orsakas vanligtvis av en ansamling av vätska i mellanörats rum, trumhålan. Med tiden kan detta ge upphov till en infektion. Ett annat problem är att hörselbenen gradvis kan bli övervuxna av en benliknande substans, vilket kan fördärva deras rörlighet. Detta minskar också hörselskärpan.

När en hörselnedsättning har att göra med ytterörat eller mellanörat, är denna nedsättning vanligtvis lätt att känna igen, eftersom den som drabbats av detta kan höra mycket bra, om andra bara talar högre. Problem som har att göra med innerörat är emellertid mycket mera komplicerade. Sjukdom eller skada i denna del av hörselorganet har en benägenhet att förstöra de känsliga nervcellerna. Följden blir att oavsett hur effektivt ytterörat och mellanörat vidarebefordrar ljudvibrationer till innerörat, så förmår detta inte överföra ljudvibrationerna till hjärnan. Därigenom förmedlas somliga ljud med större styrka än andra, vilket leder till förvrängning. Lyckligtvis kan de flesta problem som har att göra med ytterörat eller mellanörat behandlas med framgång. Detta gäller emellertid inte innerörat. Även om sjukdomar som rör innerörat kan gå att behandla, kan man inte göra något, om dess nervsystem blivit förstört.

Det är alltså tydligt att det är förståndigt att söka läkarvård så snart som möjligt, när man upptäcker att man har problem med hörseln. I synnerhet föräldrar måste vara observanta, när det gäller deras barns hörsel. Men hur kan du veta om ditt barns hörsel är skadad?

Hur du kontrollerar ditt barns hörsel

Mödrar och fäder har instinktivt kontrollerat hörseln på sina nyfödda barn så länge som det funnits spädbarn. Föräldrar lägger i allmänhet märke till om deras barn rycker till av höga ljud eller om de vänder sig om mot ljudkällan. De lägger också märke till om deras barn slutar leka, när ovanliga eller nya ljud förekommer i dess omgivning. Och när de inte kan märka att deras barn över huvud taget reagerar på ljud, är det dags att ge sig i väg till läkaren.

Föräldrar bör på liknande sätt observera om deras barn reagerar på svagare ljud, till exempel en tickande klocka eller viskande tal. Om det råder tvivel, kan en läkare göra en mycket grundligare mätning av barnets hörsel genom att använda en audiometer. Detta är ett instrument som är avsett att mäta vilka ljud örat kan höra och hur svaga ljud en person kan uppfatta. Om man upptäcker att något är fel, kan behandling omedelbart sättas in. Detta kan förhindra att det blir en bestående hörselskada.

Man bör emellertid vara balanserad. Hörselproblem är ganska vanliga bland barn som inte nått puberteten, och du behöver inte bli oroad om ditt barn får sådana besvär. Dessa problem försvinner vanligtvis när barnet kommer upp i tonåren. Om man beaktar och tar itu med saker och ting på ett omdömesgillt sätt, kommer detta i vanliga fall att hjälpa ett barn att klara dessa svåra år, och det kommer att befrämja normal hörselförmåga.

Många industrier, hälsovårdsinrättningar och skolor har utarbetat program för så kallade hörselkontroller. De som är med i dessa program får sin hörsel kontrollerad med jämna mellanrum. Kontrollen utvisar vilka som kan ha öronsjukdomar, och den utvisar också vilka som kan ha anlag för hörselnedsättning, även om dessa inte har någon öronsjukdom.

Alla barn i Sverige undersöks vid åtta månaders ålder, bland annat enligt en metod som kallas ”Boel” (blicken orienterar efter ljud). Därefter sker kontroll vid fyra års ålder och sedan i skolan i årskurs 1 och årskurs 8. Så länge barnet går i skolan, står i första hand skolsköterska och skolläkare alltid till förfogande, om barnet får hörselproblem eller om man misstänker att något är fel, och dessa kan vid behov remittera barnet till sjukhus. När det gäller vuxna i Sverige, kan vissa yrkesarbetare eller anställda på egen begäran få sin hörsel kontrollerad av företagsläkare, verksläkare eller läkare som anlitas av fackliga organisationer. Ett exempel på det sistnämnda är Bygghälsan. Alla kan vända sig till närmaste vårdcentral eller till öronkliniken på ortens sjukhus och beställa tid för undersökning. Vid öronklinikerna finns en hörselvårdskonsulent, som hjälper till med att lägga upp ett pedagogiskt program för hörselskadade barn eller vuxna, så att den hörselskadade kan bemästra sin situation på ett bättre sätt.

Att förhindra hörselnedsättning

Som vi sett är hörselkontroller inte till bara för barn. Om du arbetar i bullrig miljö, bör du kontrollera din hörsel regelbundet. Det är sant att du kan ha arbetat i ditt yrke i åratal utan att lägga märke till någon nedsättning av hörseln. Men en försämring kan inträda när som helst! Ta därför det säkra för det osäkra. Använd hörselskydd, till exempel rätt utformade öronproppar, eller också hörselkåpor.

Om du är tonåring, kan ditt val av musik ha en djupgående verkan på din hörsel. Popkonserter utsätter till exempel lyssnare för farligt höga ljudstyrkor, utan att de kanske är medvetna om detta. En undersökning av 1.410 nyinskrivna collegestuderande i USA avslöjade att drygt 60 procent av dem hade ”betydande hörselnedsättning i högfrekvensområdet”. Är det kanske deras musikval som åtminstone till en viss del bär skulden för detta?

Var också försiktig när det gäller dessa populära men måhända farliga stereohörlurar. I The Wall Street Journal citerade man hörselspecialister som sade att ”det inte kan råda något tvivel om att denna utrustning kan förorsaka bestående skador på sensoriska nerver och därmed följande hörselnedsättning — i synnerhet om den används vid en ljudvolym på fyra eller mer under längre perioder”. Att hålla ljudvolymen på låg nivå kan därför rädda din hörsel!

Trots alla dessa försiktighetsåtgärder är det naturligtvis så att hörselnedsättning är en beklaglig del av åldrandets process. Redan vid 30 års ålder kan man börja förlora sin förmåga att höra ljud med hög tonhöjd. Och allteftersom åren går kan försämringar inträda i ens förmåga att höra låga toner eller ljud i mellanregistret. Detta kan vara särskilt förargligt för äldre människor, för när de inte tydligt hör ljuden i mellanregistret, får de svårare att uppfatta tal och kommunicera. Talljud låter suddiga och förvrängda. Det går inte att vidta någon medicinsk eller kirurgisk åtgärd för att avhjälpa felet, även om man kan få viss lättnad genom att bära en väl inprovad hörapparat.

Den som verkligen uppskattar förmågan att höra kommer emellertid att vidta lämpliga åtgärder för att skydda denna gåva: att genomgå regelbundna kontroller, att söka läkarhjälp om man misstänker att det är något fel och att undvika att under längre perioder utsätta sig för miljöer med höga ljudstyrkor.

Men hur förhåller det sig med dem som redan förlorat en viss del av eller hela sin hörselförmåga? Sådana personer behöver inte ge slaget förlorat. De kan med uppskattning tänka på alla de andra sinnesförmågor de har och utnyttja dessa helt och fullt. Hörselnedsättning hindrar inte en människa från att leva ett rikt och fruktbart liv. Något som emellertid är av ännu större vikt är att de kan finna tröst i bibelns löfte om att det skall komma en tid när ”de dövas öron [skall] upplåtas”. (Jesaja 35:5) Denna bibeltext avser i första hand en underbar andlig läkedom. Men det är ändå så att vi kan hysa tillförsikten att de andliga välsignelser som framhålls i denna profetia kommer att ha en motsvarighet i fysiskt avseende: mirakulös läkedom för dem som lider av dövhet.

Framtiden kan därför se ljus ut för de hörselskadade. Men under tiden bör du vara aktsam om den gåva som hörseln är. Detta kommer att behaga Skaparen av ”örat, som hör”.

[Bild på sidan 25]

Ingen människogjord hörapparatur är lika genialt utformad som ditt öra

Hörselnerven

Hörselbenen

Ytterörat

Yttre hörselgången

Trumhinnan

Snäckan