Är slutet på sjukdomarna i sikte?

”JAG känner inte till några medicinska problem som vi inte kommer att kunna lösa inom den närmaste framtiden.”

Talaren var en av världens ledande vetenskapsmän, en forskare vid Sloan-Kettering Institute i New York. Han hade strax innan genomfört världens första benmärgstransplantation. Operationen hade öppnat vägen för undersökningar av ofta dödliga blodsjukdomar, till exempel leukemi, hemofili (blödarsjuka), sickle-cell anemi och Hodgkins sjukdom.

Var man alltför snar att föreställa sig ett land i vilket ingen invånare skulle komma att säga: ”Jag är sjuk”? (Jesaja 33:24, NW) Vetenskapsmannen dr Robert Good trodde att en revolution inom medicinen höll på att ta sin början. Detta var år 1975. Doktor Good var inte den ende som förutsade att sjukdomarna skulle upphöra.

Två år tidigare gladde sig en del epidemiexperter vid CDC (Förenta staternas nationella centraler för sjukdomskontroll). Medicinska vetenskapsmän hade satt stopp för en väntad epidemi av röda hund. Detta hot, sade dr John Witte vid CDC, avvärjdes genom att man immunicerade barn mellan fem och nio års ålder med ett högeffektivt nytt vaccin. Man uppnådde en immunitetsgrad som låg mellan 75 och 80 procent.

I Förenta staterna hade omfattande epidemier av röda hund återkommit regelbundet mellan vart sjätte och nionde år. Om man utgår från den sista epidemin av röda hund år 1964, hade hundratusentals människor blivit förskonade från detta gissel. Åren 1964 och 1965 hade den orsakat ända upp till 50.000 tragedier i en eller annan form — fosterskador, dödfödslar eller terapeutiska aborter. Men år 1970 rapporterades bara 77 fall av barn som blivit missbildade genom att ha blivit utsatta för röda hund under fosterstadiet. År 1971 förekom det bara 68 fall och år 1972 33 fall.

”Epidemin som aldrig inträffade” löd en tidningsrubrik, som välkomnade denna triumf. Sedan slog plötsligt fruktan för en annan epidemi ner som en bomb. Det var den hotande ”svininfluensan” år 1976. Tidningarna jämförde det nya influensaviruset med spanska sjukan, som dödade 21,6 millioner människor åren 1918 och 1919. Presidenten och kongressen i Förenta staterna anslog snabbt 135 millioner dollar (omkring 1 milliard kronor) till att anskaffa fritt serum åt alla. Det blev ingen epidemi.

Samma år var det nära att smittkopporna — detta mänsklighetens gissel som medför vanställdhet, blindhet och död — undanröjdes från jorden. WHO (Världshälsoorganisationen) uppgav att man i september bara kände till sju personer i avlägsna ökenbyar i Etiopien som hade smittkoppor. Enligt WHO hade smittkopporna bara nio år tidigare angripit 10 till 15 millioner människor, och 2 millioner hade dött i 43 länder. År 1980 kunde organisationen förtröstansfullt tillkännage: ”Smittkopporna har försvunnit!”

Kan andra stora dråpare också besegras?

År 1977 satte Förenta staterna upp som mål att utrota sju smittosamma barnsjukdomar. Offensiven sattes i gång genom den landsomfattande kampanjen Initiativet för immunisering av barn. Under de följande fem åren rapporterade CDC att åtminstone 90 procent av nationens barn hade immuniserats. Den 7 maj 1982 tillkännagav CDC avsevärda framgångar: Antalet sjukdomsfall av mässlingen hade sjunkit med 77 procent, påssjukan med 45 procent, polio med 25 procent, röda hund med 47 procent och stelkramp med 37 procent; difteri och kikhosta hade också sjunkit till en nästan rekordlåg nivå.

Inom många områden ingav läkarvetenskapen mänskligheten förhoppningar. Nya antibiotika och vacciner och nya droger mot mentala störningar; nya behandlingsmetoder — proteskirurgi (ersättande av kroppsdelar), mikrokirurgi och organtransplantationer — läkarvetenskapens framsteg gav löfte om att man kunde förlänga livet och höja livskvaliteten i en utsträckning som man aldrig hade drömt om några år tidigare.

”För tjugo år sedan”, berättade dr T. Albert Farmer j:r vid University of Maryland år 1981, ”var överlevnadstalet under en femårsperiod för barn under 15 år som led av leukemi mindre än 1 procent; i dag kan mer än hälften botas. För femton år sedan innebar cancer i äggstockarna ett dödstal på 100 procent; i dag ligger antalet botade fall på nästan 100 procent”.

Han tillade: ”I mitten av 1960-talet hade vi praktiskt taget eliminerat polio; vi introducerade psykoaktiva droger, som gjorde det möjligt för oss att låta ett stort antal människor slippa institutioner.”

Det var alltså i många avseenden som förutsägelsen av vetenskapsmannen vid Sloan-Kettering tycktes hålla streck. Men hur förhöll det sig med de andra stora dråparna? Fanns det inte anledning att dela dr Goods förtröstansfulla försäkran om att ”samma vetenskapliga revolution ... kommer att avlägsna sådana sjukdomar som slaganfall, hjärtsjukdomar, cancer och de sjukdomar som orsakas av bakterier, virus och fosterskador”?

Människans triumf över sjukdomarna — är detta äntligen i sikte?

[Infälld text på sidan 4]

”Jag känner inte till några medicinska problem som vi inte kommer att kunna lösa inom den närmaste framtiden.”