Den förvridna moralen i dagens underhållning
”Allting går an.
Världen är galen i dag
Det goda är ont i dag
Det svarta är vitt i dag
Och dagen är natt i dag
... Allting går an.”
— Av den amerikanske textförfattaren Cole Porter, 1934.
”Ve dem som kallar det onda gott,
och det goda ont,
dem som gör mörker till ljus,
och ljus till mörker.”
— Av den israelitiske profeten Jesaja, 732 f.v.t. — Jesaja 5:20.
MER än 26 århundraden skiljer ovanstående citat åt. De skrevs för olika syften, det ena för att underhålla publiken på Broadway, det andra för att gå till rätta med laglösheten bland invånarna i det forntida Juda land. Ändå är båda tillämpliga på vårt decennium. I dag, när begreppen rätt och fel ständigt förändras, kan det tyckas att ”allting går an”.
Ingenstans är kanske detta så uppenbart som i den vändning underhållningen har tagit. Underhållning är en del av kulturen, och kultur är det karakteristiska sätt varpå ett samhälle har lärt sig att handla, tänka och känna. Den har med ett folks hela levnadssätt att göra. Ett samhälles moralbegrepp kommer därför till synes i dess kultur.
Förmodligen har ingen annan konstart vuxit så fort under detta århundrade eller blivit så populär och inflytelserik som filmen och televisionen. Somliga säger att filmen är en spegelbild av livet. Men eftersom filmstjärnorna blir moderna folkhjältar, kan filmen samtidigt förstärka, bemyndiga och sanktionera nya moralvanor. Filmindustrin har insett vilken oerhört stark styrande kraft detta är. Dess ”produktionsföreskrifter” säger: ”Underhållningen kan vara av en karaktär som antingen är NYTTIG eller SKADLIG för människor.” Vad säger den moderna underhållningen dig om världens moral och människans framtid?
År 1939 användes i den prisbelönta filmen ”Borta med vinden” ett så kallat runt ord som chockerade många. I dag skulle ingen ens höja på ögonbrynen. Underhållningen har, på några få decennier, förändrats från att ha varit en oskyldig familjetillställning till att bli ”barnförbjuden”. Somliga rättfärdigar denna dramatiska utveckling som oskyldig verklighetsflykt. Men är det så? Faktum är att tre ting har berövat det mesta av den moderna underhållningen varje slag av moraliskt värde den tidigare kan ha haft — narkotikamissbruk, brutalt våld och sex.
Knark, blod och skräck
I årtionden har människor matats med ”tvåloperor” i radion och televisionen. Nu har det kommit ”knarkoperor”. På scenen, på vita duken och i TV framställs den lavinartade ökningen av den illegala narkotikahanteringen inom det etablerade samhället som något normalt, en del av det dagliga livet. De som brukar och säljer narkotika uppfattas inte längre automatiskt som förlorare, misslyckade individer eller skurkar. I stället är de nu ofta hjältarna, vinnarna, stjärnorna, som både gamla och unga söker efterlikna. Och producenterna skjuter skulden för denna förändring på publiken och säger: ”Vi ger dem det de vill ha!”
Inom underhållningsbranschen frossar man också i ”blod- och skräckoperor”. Aldrig tidigare i filmens historia har våldet skildrats så oförblommerat eller så känslokallt. Formliga blodbad spelas upp inför biopublikens ögon. Motorsågar sliter av kroppsdelar, borrar körs in i offrens huvud så att blodet sprutar, man hör ljudet av ett blodtörstigt mumsande på kroppsdelar. Ofta är någon form av erotik inblandad i detta vederstyggliga slaktande. Sådana scener som dessa, och till och med ännu mer motbjudande, är vad många människor nu kräver i fråga om underhållning.
Nu för tiden behöver folk inte ens gå på bio för att se detta slag av skräckfilmer. Om de har en video där hemma, kan de själva hyra eller köpa sådana filmer. En videofilm annonserades som ”92 minuter av våldtäkt och massaker”! Efterfrågan på sådana nedbrytande våldsfilmer ökar snabbt. Efter att ha beskrivit en av de nya videoskräckfilmerna, där offren hackas ihjäl, förutsade till exempel en brittisk facktidskrift för videofilmer: ”Ett måste för varje detaljist. Denna film kommer inte att stå länge på hyllorna.”
Vilken uppfattning om livet kan de som regelbundet ser på dessa ”blod- och skräckoperor” få om inte denna: att det normala livet är fyllt av upprepat och rutinmässigt våld? Är det då så underligt att våld i det verkliga livet har blivit mer och mer accepterat av allt fler människor? Denna typ av underhållning är, kort sagt, våldspräglad pornografi.
Videorockvåld
Särskilt i Förenta staterna har det nu blivit populärt med ”videorockoperor”. I allt fler städer är det nu möjligt för personer som har kabel-TV att inte bara lyssna på hårdrockmusik med dess utmanande rytm, utan också samtidigt titta på våld i TV-rutan. Videorock kan köpas på kassett eller ses på stora bildskärmar i rockklubbar.
En tittare, som var chockad över det videorockprogram han sett, beskriver det i The Wall Street Journal som ”den vidrigaste och mest motbjudande framställning av sadism jag någonsin sett”. Tidningsartikeln fortsätter: ”Inströdda mellan rocknumren visades korta vinjetter, till exempel en med en hysteriskt skrikande kvinna som tvingades äta en död råtta.” Mycket få tittare klagar.
Eftersom musik kan påverka människors känslor, kan denna nya form av rockmusik förstärka en förvrängd livssyn. Varför det? Därför att två av människans sinnen direkt är inbegripna — hörseln och synen. När en person lyssnar på musik, gör han sig själv en föreställning om vad musiken handlar om. Genom att kombinera musik och videofilm har personen förlorat sin egen föreställningsförmåga och kommer under en annans inflytande — hans som har skapat videorockprogrammet. Tidskriften Newsweek ger följande kommentar: ”En av musikens mest fantastiska egenskaper är dess förmåga att väcka djupa, obeskrivbara känslor — en verkan som varierar från den ene lyssnaren till den andre. Videon bestämmer vad du skall uppleva och fäster det på bildskärmen varje gång sången spelas.”
Pornografi
En annan form av tarvlig förströelse är ”sexoperor”. Pornografi är inte något nytt — det nya ligger i den moderna marknadsföringen. De murar som hindrade pornografin från att nå vanliga människors ögon började rasa på 1960-talet, då Danmark som det första landet i världen legaliserade alla former av pornografi. Sedan dess har pornografin, likt var som sipprar upp ur en infekterad böld, spritt sin elakartade smitta över hela världen.
I somliga länder är pornografi fortfarande en fördold, om än lukrativ, företeelse. I andra länder är den på ett påfallande sätt tillgänglig för alla — även de unga. Detaljerade och depraverade sexscener har ökat explosionsartat i romaner, tidskrifter, filmer och TV. Folk söker sig ofta till filmer av det slaget som flugor till en gödselhög.
Spanska tidningskiosker är till exempel fulla av erotiska publikationer. Och i en del spanska tidningar finner man pornografiska annonser som till exempel: ”Sex, depravation och perversiteter i en film som tycks vara gjord av djävulen.” I Storbritannien rapporterar tidskriften Daily Telegraph: ”Faktum är att sexbutiker nästan är den enda lönsamma näringsgrenen i det moderna Storbritannien.” Och i Japan ”är pornografin en ständigt växande industri”, rapporterar tidskriften Mainichi Daily News. ”Den erbjuder mer och mer perversa tjänster.” Förra året beräknades pornografin ha inbringat sammanlagt mer än 50 milliarder kronor enbart i Förenta staterna!
Varför är pornografin en så blomstrande affär? På grund av den urgamla lagen om tillgång och efterfrågan. Enligt tidskriften The Manchester Guardian Weekly pekade en fransk f. d. filmstjärna i pornografiska filmer på en förklaring: ”Pornografin har, oavsett hur slätstruken den är, en framtid på grund av den rådande efterfrågan.” Och nu kan det klientel som skulle känna sig generade om någon såg dem gå in på en pornografisk film bli trogna kunder via videokassetter i sitt eget hems avskildhet. Det verkar därför som om tillgången motiveras av efterfrågan.
Den sexuella dekadansen snärjer även de unga — från småbarn till tonåringar. ”Sexuella handlingar med småbarn ända ner till åtta månaders ålder filmas och fotograferas av illegala agenter som levererar materialet till en växande barnpornografisk subkultur”, rapporterar New York-tidningen Daily News. Samma källa tillägger att i Förenta staterna ”beräknar man att 50.000 barn årligen försvinner och aldrig kommer till rätta”. Många tvingas in i sexuell exploatering och pornografi. Pornografiska filmer sänds till skandinaviska länder för att kopieras och spridas över hela världen för att tillfredsställa ett allt större antal perversa människors förvända smak.
Så vare sig underhållningen nu skildrar grova sexuella handlingar mellan vuxna eller barn eller den skildrar brutalt våld, får den på detta sätt det ”onda”, det fördärvade, att framstå som ”gott”, acceptabelt.
Kan denna tingens ordning överleva, när sådant nedbrytande inflytande undergräver dess grundvalar? ”Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck, utan att hans kläder blir förbrända?” (Ordspråksboken 6:27) Vart leder den nya moralen egentligen världen?