Kan man göra något åt slöseriet?

HUR skulle du reagera om du såg att någon ägnade mycket tid och pengar åt att skaffa mat i en livsmedelsaffär och sedan gick raka vägen till soptunnan och kastade bort en del av maten? Även om du kanske skulle bli chockerad, är detta i själva verket vad som händer i många hushåll i USA i dag. Förhåller det sig på samma sätt i ditt hem?

Begrunda följande: I Tucson i Arizona i USA, en stad med ungefär 350.000 invånare, ledde en professor i antropologi vid stadens universitet en gruppundersökning för att utröna vad invånarna hade kastat bland sitt avfall. Man upptäckte att omkring 9.500 ton ätbar mat kastades bort varje år — tillräckligt för att livnära 4.000 familjer årligen! En annan undersökning visade att invånarna i en delstat årligen gjorde sig av med återanvändbart eller återvinningsbart material, metall, glas och papper, till ett värde av drygt två milliarder kronor, av vilket det mesta aldrig återvinns.

Förenta staterna, som är en av de största syndarna, är ändå inte det enda landet med detta problem. Andra industrinationer är också slösaktiga. Västtyskland och Storbritannien gör sig av med drygt 160 millioner ton avfall varje år. Och även om en del av Storbritanniens industriavfall återanvänds, återvinner man nästan ingenting av det tillgängliga hushållsavfallet. En japansk tidning uppgav att japanska hushåll gör sig av med 38.000 ton köksavfall dagligen. Sådana siffror återspeglar den rådande slösaktiga inställningen i samhället. En New York-bo sammanfattade detta på följande sätt: ”Vi lever i ett slit och slängsamhälle — vi får lära oss att kasta bort allting.”

Vilket avsteg detta är från den inställning som fanns hos många pionjärer som banade vägen i sådana länder som Förenta staterna! ”Den som spar han har” hörde till ordningen för dagen för dem. Och det är troligt att denna försiktiga inställning bidrog till att föra många människor i Förenta staterna in på en väg som ledde till relativt materiellt överflöd. Varför råder det då en så annorlunda inställning i våra dagar? Och kan vi som individer göra någonting åt slöseriet?

På överflödets vingar

Det är intressant att begrunda hur själva det överflöd som dessa sparsamma pionjärer åstadkom har producerat ett samhälle av slösare. När Förenta staterna började tillväxa och människor upptäckte landets överflödande rikedom, utvecklade man industrier för att framställa de nödvändiga tingen i livet. Så småningom blev det emellertid god tillgång på människors huvudsakliga nödvändighetsartiklar, och tillverkare övergick till att framställa lyxartiklar.

Tillverkarna insåg också att om de gjorde sina produkter så starka och hållbara som teknologin tillät, skulle dessa artiklar med tiden göra marknaden mättad, och kunderna skulle inte köpa så ofta. Somliga försökte därför tillverka undermåliga produkter, men den dåliga kvaliteten gjorde sig märkbar, och dessa företag förlorade kunder. Vad skulle industrierna nu göra för att försäkra sig om tillväxt?

Svaret var inbyggd otidsenlighet och påträngande reklam. Reklambyråer hjälpte många företag att inse att dessa i stället för att tillverka en undermålig produkt helt enkelt kunde fortsätta att förändra produkten, även om det bara gällde utseendet. Konsumenter kunde då övertygas om att deras gamla produkter inte längre var värdefulla eller önskvärda.

Produkterna var nu otidsenliga, omoderna, gammalmodiga! Reklambyråer började på så sätt att förvilla allmänheten och övertygade den om att allt som den för närvarande hade i sin ägo kunde ersättas av någonting mycket bättre. Människor fick veta att de skulle ha nytta av detta i materiellt avseende, att de skulle bli respekterade och beundrade och att de skulle uppnå en överlägsen livsstil genom att kasta bort det gamla och köpa det nya. Snart blev massorna omvända, och även om industrins tillväxt var säkrad, blev den nuvarande slösaktiga inställningen förhärskande. Dessutom framträdde andra allvarliga problem, som påverkar livskvaliteten för oss alla.

Föroreningar, förbrukande och motsättningar

1. Det första problemet var fruktansvärda föroreningar. Alla de kasserade artiklarna måste bortskaffas till något ställe, och snart begravdes man av berg av sopor.

Somliga trodde att lösningen var att gräva ner alla sopor och att dessa snart skulle brytas ner i sina naturliga beståndsdelar. Men tillverkarna utvecklade allt fler oförstörbara material, till exempel plaster och speciella metallegeringar, som inte bryts ner så lätt som en del av de äldre materialen gjorde. Åter ställdes människan inför utmaningen vad man skulle göra med alla sopor.

Somliga länder försöker återvinna dessa avfallsmaterial. Detta har emellertid haft begränsad framgång, i grund och botten beroende på att det är billigare och mindre besvärligt för de flesta tillverkare att använda råmaterial. På senare tid har man gjort framsteg i fråga om att använda en del av avfallet som bränsle, men också i detta avseende finns det problem.

Först och främst kan endast en viss procent av avfallet användas som bränsle; därför måste avfallet först bearbetas. Även om det finns teknologi som gör det möjligt att bränna avfall effektivt, finner många företag att de inte har det kapital som behöver satsas på den nödvändiga utrustningen. Trots människans ansträngningar i detta avseende har vi därför alltjämt växande problem med föroreningar.

2. En annan oroande sida av misshushållningen är att jordens tillgångar förbrukas. Det är uppenbart att en ökad återvinning av de minskande materiella tillgångarna skulle kunna vara till nytta. Men förutom de problem som nämnts tidigare har vi problemet med de förbrukade energitillgångarna — tillgångar som behövs för att upprätthålla tillverkningsprocesserna.

De tillgångar som nu är av största betydelse är olja och naturgas, de viktigaste bränslena i industrinationerna. De flesta av alternativen — till exempel sol- och atomenergi — är antingen alltför dyrbara för att komma i åtanke eller är ännu inte praktiskt användbara. Man tillgriper tillfälliga åtgärder i hopp om att göra nya upptäckter, men om inte människors slösaktiga inställning ändras, är svårigheter oundvikliga.

3. Ett tredje och kanske mindre påfallande problem som har blivit följden av den slösaktiga inställningen hos människor är de alltmer spända förhållandena mellan de materiellt förmögnare länderna och deras grannar bland utvecklingsländerna. Utvecklingsländerna ropar allt högre över att de får så lite hjälp att sörja för sina nödlidande befolkningar.

Under tiden tillåter de mera välbärgade länderna att boskap slaktas, att skördar förstörs och att matvaror får ligga och fördärvas i syfte att hålla priserna stabila. Utvecklingsländer har slutit sig samman för att representera vad många kallar den tredje världen. Och i somliga fall känner dessa länder ett behov av att spela ut en stormakt mot en annan för att få sådant som de saknar. Detta leder till motsättningar.

Vad kan du göra?

Vissa människor förutsåg många av de problem som vi nu står inför och gjorde stora ansträngningar för att upplysa andra om vad framtiden skulle föra med sig. Delvis på grund av dessa ansträngningar finns det nu lagar som reducerar mängden föroreningar och avfall i många länder, och det finns ett växande intresse för att bevara jordens tillgångar. Men fortfarande är den drivande kraften bakom slöseriet i vår tid människors önskan att ha det senaste och det bästa oberoende av konsekvenserna för människor i andra länder eller för följande generationer. Därför bör var och en av oss försöka kämpa emot de slösaktiga tendenser som har genomsyrat det nutida samhället.

I de förmögnare länderna kan till exempel så mycket som 15 procent av den ätbara maten kastas bort som avfall, vilket representerar en årlig förlust av många millioner kronor även i en stad av medelstorlek (300.000—400.000 invånare). Kan du undvika slöseri med mat i ditt hem? Kanske minska portionerna och undvika mat som inte är omtyckt. Att ta till vara mat som blir över vid en måltid och servera den vid nästa är också ett värdefullt tips. Vid University of Southern California i USA ”kunde en medlem i en studentförening införa förändringar av de matvanor som man hade i föreningshuset, så att man gjorde besparingar på nästan 8.000 kronor om året”.

Att enbart vara medveten om behovet av hushållning hjälper en hel del. Men vi kommer också att åstadkomma mycket, om vi helt enkelt inser att allt det vi har inte är värdelöst bara därför att det har kommit någonting nytt. Ett antal tidskrifter och böcker som nu har getts ut kan hjälpa oss att lära oss att reparera bilar, hus, möbler och apparater. Sådana reparationer ger ofta mycket större värdemässigt utbyte av de investeringar man företar än vad nyinköp skulle göra.

Naturligtvis måste vi inse att i somliga fall är reparationskostnaden för en sak mycket högre än kostnaden för att byta ut den; och saker och ting blir faktiskt utslitna och uttjänta. När detta inträffar, är det vanligen förnuftigare att byta ut dem. Det händer också ibland att vissa väsentliga förbättringar görs på nya modeller för att öka pressandan. Men i många fall är det så att om vi gör bruk av de artiklar vi redan har i stället för att försöka hålla oss med det senaste, kommer detta att föra med sig ett enklare och mindre otillfredsställande levnadssätt. Något som är ännu viktigare är att om var och en av oss ser allvarligt på slöseriet, kommer de problem vi har begrundat att minska.

Den bästa lösningen

Utan tvivel bryr sig många inte om att ändra sina slösaktiga vanor. De kanske hävdar att själva ekonomin i vissa nationer är beroende av människors slöseri. Det är sant att den rådande politiska och kommersiella strukturen inte skulle kunna tåla en större förändring. Men är inte mänsklighetens framtida hälsa och lycka viktigare än att för all framtid bevara ett system som befrämjar girighet och misshushållning? Jo, verkligen! Låt oss därför i korthet begrunda alternativet — ett styre under Guds ledning!

För att kunna uppskatta visheten i detta behöver vi bara granska de naturliga kretsloppen på jorden. Betrakta först vattnets kretslopp. Vattnet faller till marken, och människan gör bruk av det på ett antal sätt. Det blir ändå inte förbrukat utan renas i vattendragen och genom avdunstning, så att det på nytt kan börja sitt kretslopp.

Sedan har vi också födoämneskedjan. De ämnen som växter och djur lever på återgår kontinuerligt till marken och blir till nytta för kommande generationer.

Dessutom har Gud också sörjt för ett mycket effektivt utnyttjande av den energi som jorden erhåller från solen. Det är inte enbart så att dess strålning gör jorden till en behaglig plats för människan, utan denna strålning utnyttjas av växtligheten till att frambringa ved och fossila bränslen, som människan senare kan använda sig av. Det är endast jordens Skapare och Formgivare som kan upprätthålla ett tillstånd som sörjer så väl för mänskligheten.

Gud har i själva verket lovat att han snart kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Genom att avlägsna dem som envist håller fast vid en slösaktig inställning och genom att undervisa dem som godtar hans styre kommer han att upprätta ett rent samhälle, som är fritt från föroreningar och slöseri. Detta samhälle kommer att existera under hans rikes styre. — Matteus 6:9, 10; Daniel 2:44.

[Bild på sidan 25]

Hanteringen av berg av sopor utgör ett växande problem

[Ruta på sidan 27]

”Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra som en lilja. Vatten skall bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. Av förbränt land skall bli en sjö och av torr mark vattenkällor.” — Jesaja 35:1, 6, 7.