Varför får spädbarn lida och dö?

VILKEN belöning är inte en nyfödd baby efter månader av väntan och förberedelse och efter plågsamma värkar! Så här uttryckte en vis lärare det i forntiden: ”När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen.”a

Men många föräldrars stolthet över sitt ”kära lilla knyte” krossas snart. Barnet blir sjukt eller dör. De stackars föräldrarna blir förtvivlade. Till och med i länder med hög levnadsstandard finns det milliontals barn som lider av ett eller annat handikapp. I mindre utvecklade länder dör ännu fler millioner småbarn varje år. I vissa länder dör hälften av de barn som fötts, innan de har fyllt fem år.

Detta har fått människor att fråga: Varför låter Gud oskyldiga små barn få lida? Varför dör så många av dem?

Ett världsomfattande problem

På grund av ofullkomlighet i föräldrarnas könsceller föds vissa spädbarn missbildade eller psykiskt utvecklingsstörda. Genetisk försvagning leder till många sjukdomar, bland annat till spina bifida, som förorsakas av att barnets ryggrad inte utvecklas på rätt sätt i livmodern, och till anencefali, då större delen av hjärnan inte utvecklas. Dessa tillstånd har kallats ”kelternas förbannelse”, eftersom de förekommer så mycket i Skottland och Nordirland, där ett barn på 100 föds med en sådan defekt.

Ett annat vanligt problem är cerebral förlamning, som förorsakas av hjärnskada före, under eller efter förlossningen och som beräknas drabba ett spädbarn på 170 som föds levande.

I mindre utvecklade länder dör milliontals spädbarn av sådana sjukdomar som kwashiorkor, marasmus, mässlingen, lunginflammation och tuberkulos. I boken The Competent Infant heter det angående en av huvudorsakerna till dödliga sjukdomar: ”I de flesta delar av världen bär undernäring tidigt i livet direkt eller indirekt skulden för fler dödsfall bland barn än alla andra orsaker tillsammans.”

Vem bär skulden?

Bibeln upplyser oss om att när Gud skapade den förste mannen och den första kvinnan välsignade han dem och befallde dem att ”uppfylla jorden” med sin avkomma. Det var Guds uppsåt att de och deras barn skulle få leva för evigt, om de var lydiga mot honom. Men det första människoparet bröt uppsåtligt Guds lag och drog så över sig lidande och död. — 1 Moseboken 1:28; 2:16, 17; 3:6, 19.

De kunde inte vidarebefordra den fullkomlighet till sina barn som de själva inte längre hade. Enligt ärftlighetslagen skulle deras barn komma att födas ofullkomliga. Som bibeln säger: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” Man kan därför inte ge Gud skulden för att en del spädbarn föds med defekter, som leder till en förtidig död. Orsaken är som bibeln säger ”en enda människa”, den förste mannen, Adam, som drog död över sig själv och sin blivande avkomma. — Romarna 5:12.

Denna situation har förvärrats av snikenheten, okunnigheten och vårdslösheten hos människor i allmänhet. Det är nu väl känt att gravida kvinnor som tar aspirin eller lugnande medel löper större risk att få missbildade barn. Många kvinnor skadar också sin blivande avkomma genom rökning, vilket minskar tillförseln av syre till barnet i livmodern, och det leder ibland till att den nyfödde dör. Det är då vanligen fråga om vad man kallar plötslig spädbarnsdöd. De som dricker för mycket alkohol eller kaffe löper också större risk att få missbildade eller psykiskt utvecklingsstörda barn. När sådana mödrars spädbarn lider eller kanske rentav dör, är det då rimligt att ge Gud skulden för detta? Är det inte i stället en fråga om att man får skörda vad man har sått? — Galaterna 6:7.

På senare år har industrin lanserat 1900-talets sedvänja med flaskuppfödning i utvecklingsländerna, där kvinnorna förr mest ammade sina barn. Rapporter säger att millioner fler spädbarn dör varje år på grund av detta. Modersmjölken skänker en naturlig immunitet mot sådana sjukdomar som diarré — en vanlig orsak till lidande och död bland spädbarn. Somliga mödrar som använder torrmjölk blandar ut den med förorenat vatten eller späder ut den för mycket för att spara pengar. Resultatet blir en undernärd och sjuk baby. En tidning i södra Afrika skrev till exempel nyligen om ett sjukhus i Afrika: ”Det allmänna sjukhusets pediatrikavdelning var fullt av flaskuppfödda spädbarn som led av diarré.”

Många spädbarn drabbas av kwashiorkor, en sjukdom som beror på proteinbrist. I södra Afrika får många småbarn den här sjukdomen därför att de, när de blir avvanda, lever på majsgröt som bara innehåller omkring 9 procent protein som dessutom är undermåligt. Marasmus däremot är en sjukdom som drabbar spädbarn som har blivit tidigt avvanda och som matas med dåliga ersättningsmedel. På grund av att de inte kan tillgodogöra sig födan på rätt sätt, lider de av både kalori- och proteinbrist.

Spädbarn som överlever dessa allvarliga slag av undernäring får lida under resten av sitt liv. Angående detta heter det i boken The Competent Infant: ”De intellektuella färdigheterna hos barn som har repat sig efter ... protein-kaloriundernäring är genomgående sämre än hos dem som får tillräcklig näring under de tidiga barnaåren.” Författarna säger att ”det kan finnas ett samband mellan nedsatt intellektuell utveckling” och mindre allvarliga slag av undernäring.

Man kan inte ge Skaparen skulden för undernäring. Jorden kan förse alla med mer än nog av hälsosam mat. Kommersiell snikenhet och fattigdom är huvudorsakerna till undernäring bland spädbarn. Fakta visar att människan måste bära ansvaret för spädbarns lidande och död.

Skaparen vill att alla skall få åtnjuta liv

Jehova Gud kunde ha tillintetgjort Adam och Eva omedelbart efter det att de hade syndat. Varför lät han dem då få avkomma innan de dog? Det var därför att han ville att vi skulle få tillfälle att genom vår lydnad visa vår uppskattning av hans kärleksfulla anordningar och göra det med utsikten att få leva för evigt. Om Gud hade tillintetgjort det första människoparet omedelbart när de hade syndat, skulle vi aldrig ha fötts.

Vad tycker då människans Skapare om att spädbarn får lida på grund av nedärvd synd? Som svar på detta kan vi begrunda hur han betraktar till och med onda människor: ”Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, Herren [Jehova], och inte snarare till att han vänder om från sin väg och får leva?” (Hesekiel 18:23) Om Skaparen inte ens har lust att se en ond människa dö, så är det uppenbart att det inte är hans vilja att millioner spädbarn skall lida och dö.

Sann tröst från Guds ord

Ibland när ett litet barn dör ”tröstar” prästerna föräldrar med att säga: ”Gud valde ert barn, eftersom han önskade ännu en vacker blomma i himmelen.” Sådana uttryck är ingenting annat än lögner. Genom sådana uttalanden vilseleds människor till att tro att Gud är ansvarig för spädbarns lidande och död, då sanningen i stället är den att mänskligheten själv har ådragit sig dessa ting genom att göra uppror mot Gud och hans styre.

Jehova har kärleksfullt vidtagit åtgärder för att utplåna alla de skadliga verkningarna av nedärvd synd och död. Han har gett sin himmelske Son, Jesus Kristus, ett rike, en regering, som skall styra den här jorden i tusen år. Enligt bibelns profetior är den tusenåriga regeringen nu mycket nära. Under den tiden kommer de döda, även spädbarn, att uppväckas. Bibeln framställer en profetisk förhandssyn av detta och säger: ”Havet gav igen de döda som var i det, och döden och hades [graven] gav igen de döda som var i dem. ... Och han [Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 20:6, 13; 21:3, 4.

När Jesus var på jorden visade han att uppståndelsen kommer att inbegripa barn. Han uppväckte en 12-årig flicka som hade blivit sjuk och dött. Förståeligt nog var hennes föräldrar ”utom sig av stor hänryckning”. (Markus 5:42) Och i en nära framtid kommer många millioner föräldrar att bli hänförda, när Jesus från sin himmelska tron uppväcker alla som är i hades, mänsklighetens gemensamma grav. Tänk vilken glädje gudfruktiga föräldrars ansikten kommer att utstråla, när de får tillbaka sina spädbarn friska, med utsikten att få leva för evigt i fullkomliga omgivningar!

Hur tacksamma kan vi inte vara mot vår kärleksfulle Skapare över att hans uppsåt inbegriper en sådan kärleksfull anordning!

[Fotnoter]