De stora fiskarna i Argungu
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nigeria
Argungu är redan fullt av besökare. Dragplåstret är dock inte denna lilla stad i Nigeria, utan det evenemang som skall börja påföljande dag: Fiskefestivalen i Argungu.
”Vad är det?” frågar du. Jo, den började 1934 som en fisketävling till ära för sultanen av Sokoto. Tävlingen blev så populär att den gjordes till ett årligen återkommande evenemang! Andra inslag tillkom senare, och 1970 inbegreps också en jordbruks- och boskapsmässa. Vanligen planeras den till i februari, men 1983 års festival hölls i mars.
En svår harmattansäsong gjorde det nödvändigt att hålla festivalen senare. Harmattan är en sval, torr och ofta dammbemängd vind som blåser mot sydväst från Sahara under månaderna december till och med februari. Medan vi färdas mot Argungu, är det fortfarande kraftiga vindar som river upp damm från marken i det öppna landskapet och sveper det med sig som en tjock, brun vinddriven dimma. Våra läppar och näsborrar blir såriga av den torra vinden. Män i fladdrande mantlar högt uppe i sina kamelsadlar drar upp bakpartiet på sina turbaner och täcker mun och näsa, så att bara ögonen kikar fram. Motorfordon kryper fram tills vinden avtar. Men snart kommer det strömmar av folk ivriga att få se festivalen börja.
Den börjar med en utställning som visar bedrifter inom jordbruk och boskapsskötsel. Låt oss ta en titt på en tävling i att flå getkroppar. På en given signal skär var och en av de tävlande av ett bakben på sitt slaktade djur och sticker in en liten ihålig cylinder mellan skinnet och köttet. Med hjälp av den blåser han upp hela djuret, vilket gör det lättare att skilja skinnet från kroppen. Vinnaren lyckas ta av en oskadad gethud inom loppet av endast tre minuter!
Vid stranden
Fredagens och lördagens huvudnummer utspelas vid stranden. De börjar med Kabanciuppvisningarna — ett antal tävlingar i vattnet i den lilla floden Matan Fada nära staden. Flodbankarna utgör bekväma sluttande plan där åskådarna kan stå och se det hela. Flickor tävlar i fiske med handredskap och i kapprodd med kanoter av urholkade palmträd. Män tävlar i liknande och även andra grenar, bland annat en där det gäller att stanna längst under vattnet och hålla andan. De tävlande sticker upp huvudet en efter en och blir besvikna när de ser att andra kunnat hålla andan längre. Vinnaren får tiden 4/2 minuter och skulle ha stannat nere ännu längre om inte hans oroliga medarbetare hade hindrat honom.
De stora fiskarna
Lördagens program innehåller höjdpunkten, Argungus fisketävling. Den rytmiska musiken från trummor och sångare ger bakgrundsstämning åt tilldragelsen. Hopar av fiskare trängs på båda sidor om floden utrustade med väldiga kalebasser och triangulära fisknät. Kalebassen har en öppning i ena änden och används dels som en boj som fiskaren kan flyta på och dels som en behållare för fisken.
Spänningen stiger hos publiken som sträcker på halsarna. Många undrar om årets segrare skall göra en fångst som är större än den 98 kilo tunga fisk som fångades 1979. Sedan förra årets festival har inget fiske varit tillåtet i den här delen av floden. Vattnet har blivit ganska grunt under den torrperiod som varit, och där är nu säkert fullt av fisk.
Vid ljudet av ett bösskott börjar fiskarnas anstormning. Våg efter våg av män med sina kalebasser och fisknät strömmar nedför flodbankarna. Inom några minuter översvämmas det grunda, rökgråa vattnet av män. Ett tjut hörs — den första fångsten har gjorts!
Så snart någon får en fisk i nätet kommer andra tävlande och hjälper honom. Män i en patrullerande båt tar hand om fisken för att väga och märka den. Takten ökar i invägningen, men få fångster överstiger 30 kilo. Många får fiskar som inte är större än en sardin. Plötsligt fångas en som väger mer än 40 kilo! Eftersom de flesta fiskarna redan lämnat vattnet, tror den här fiskaren att han är vinnaren och gör en segergest. Men några stycken fortsätter att fiska i hopp om att kunna fånga något större. Uthålligheten ger lön. Innan timmen är slut kommer ett triumfrop! Det är en 1,3 meter lång ”bukuiki”, som den kallas på hausaspråket. Med sina 50 kilo väger den mycket mindre än rekordfångsten från 1979, men den ger i alla fall segern för året.
Tredagarsfestivalen vid Argungu är snart slut. Nu kommer snart majregnen och ger den torra marken ett täcke av grönt gräs för en tid med färgrikt blommande slingerväxter och buskar. Floden kommer att fyllas med vatten igen — och fisk. Och fiskarna kommer att låta den vara orörd i väntan på att nästa år få en chans att fånga en av de stora fiskarna i Argungu.