Kommer vi någonsin att få uppleva en värld utan våld
”LIVET är bara en fråga om att överleva”, sade kvinnan, medan det fullsatta tåget i hög fart närmade sig Bombay. Hon tittade ut på landskapet som mil efter mil vanpryddes av kåkstäder, som låg där översvämmade av de ständiga monsunregnen. ”Människor har inga värderingar nu för tiden”, fortsatte hon. ”Ingen bryr sig om någon annan än sig själv. Även traditionella värderingar har förlorat sin betydelse.”
Hennes iakttagelse återspeglar de millioner människors liv som lever utan något bestämt system av etiska värderingar. Vare sig de är rika eller fattiga, har de förkastat eller övergett också nedärvda moralnormer, därför att de har funnit dem antingen verkningslösa eller alltför restriktiva för det moderna livet. De har ersatt dem med en egen lag — lagen om överlevnad och självtillfredsställelse.
Utan några stabiliserande värderingar har många människor gripits av ångest eller förbittring. I en våldspräglad värld har självförsvar blivit en vanlig strategi. Och eftersom många anser att ”anfall är bästa försvar”, har det blivit så att våld föder våld, i både ord och gärning.
”Farofyllda tider”
Skaparen av hela mänskligheten förutsåg att det skulle bli en tid som denna — en tid när människor skulle förkasta gudagivna värderingar och sålunda gå sina egna vägar. Resultatet framställs för oss i visa ord som yttrades för nära två tusen år sedan: ”Men det skall du inse att i de yttersta dagarna kommer tiderna att bli mycket farliga. Människorna kommer att bli oerhört självupptagna, giriga efter pengar, fulla av stora ord. De kommer att vara stolta och oförskämda, utan någon respekt för vad deras föräldrar lärt dem. De kommer att vara i fullständig avsaknad av tacksamhet, vördnad och normala mänskliga känslor. ... De kommer att ha en yttre fasad av ’religion’, men deras liv förnekar sanningen i den.” — 2 Timoteus 3:1—5, The New Testament in Modern English, av J. B. Phillips.
Kan vi inte i vårt dagliga liv se hur sant detta yttrande är? Är inte världen för många en mycket kärlekslös plats, där människor saknar ”normala mänskliga känslor”? Människor misshandlas, fysiskt och psykiskt. Människors värdighet kränks i mycket stor skala. Handlingar av normal mänsklig vänlighet är ofta så sällsynta i dessa tider av jag-inriktad filosofi att när någon utför en vänlig, mänsklig handling betraktas den individen ofta som ett unikum!
Finns det något sätt att ändra på allt detta? Finns det någon makt eller kraft som skulle kunna utrota våldet från människornas hjärtan? Finns det någon verklig drivkraft till en förändring?
Att omskola hjärtat
Det har sagts att utbildning bör ha som mål att dana karaktären — och, skulle vi kunna tillägga, att skapa värderingar. Om icke-våld inte bara skall bli en vacker fras eller en klyscha, måste människor världen utöver omskolas till att i verklig mening älska Gud och sina medmänniskor. Denna undervisning skall inte bara nå det tänkande sinnet, utan, vad som är viktigare, det motiverande hjärtat.
Men skulle du acceptera en moralkodex från vem som helst? Naturligtvis inte. Du skulle kräva att den personen hade gott omdöme och en oförvitlig personlighet. Hans värderingar måste stå sig tiderna igenom och vara tillämpliga på människor av alla slag. Personer av alla nationaliteter och bakgrunder skulle behöva inbegripas. Framför allt skulle man behöva nå deras hjärtan.
Vem kan ge oss sådan vägledning i dessa farliga och bekymmersamma tider? Vem kan förse oss med en samling värderingar som kan hjälpa oss att leva vidare, hjälpa oss att leva med ett hopp i stället för i hopplöshet? Vem kan nå våra hjärtan och där inplanta fridsamhet och godhet i stället för våld och hat?
Historien visar att denna uppgift går utöver någon människas förmåga. Låt oss därför helt kort begrunda vad den åldrige och respekterade mannen Mose skrev om vår Skapare, Jehova Gud: ”Ty Herrens [Jehovas] namn vill jag förkunna. Ja, ge ära åt vår Gud. Vår klippa — ostraffliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.” Tänk på detta — en rättvis och fullkomlig Gud som också är trofast. — 5 Moseboken 32:3, 4.
Den forntida kung David skrev: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis. Påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig; Jehovas bud är rent och får ögonen att lysa.” (Psalm 19:8, 9, NW) Ja, Jehovas lagar och påminnelser kan tränga ner i hjärtat och förändra vårt tänkesätt och därigenom våra handlingar. Våldsamma människor kan bli fridsamma och godhjärtade.
Vilka är de fredstiftande?
För nära två tusen år sedan sade mänsklighetens mest kärleksfulle lärare, Jesus Kristus, till en folkskara på en bergssluttning: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden. ... Lyckliga är de fredstiftande, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matteus 5:5—9) Finns det ett sådant folk på jorden i våra dagar, ett folk som är fridsamt och milt till sinnes? Den krigsivrande kristenheten kan sannerligen inte sägas utgöra ett sådant folk.
Likväl finns det i alla delar av världen i våra dagar människor av alla nationaliteter som har ändrat sin tidigare våldspräglade inställning och har kommit att omfatta en ny samling gudagivna värderingar. De har blivit omskolade. Deras hjärtan har rörts, och de har villigt gett gensvar på följande inbjudan: ”’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, ... och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ ... Och han skall sannerligen avkunna dom bland nationerna och ställa allt till rätta beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” Enligt denna profetia skulle ett fridsamt folk visa sig ”i dagarnas slutskede”. Vilka är dessa människor? — Jesaja 2:2—4, NW.
De är kända som Jehovas vittnen, och de uppgår till några millioner och finns över hela världen. Du har förmodligen sett dem i det samhälle där du bor. De är ett fridsamt folk som går från hus till hus och berättar för andra om Jehovas rättfärdiga vägar. De tar inte till vapen i någon nation. De tar inte del i politiken och dess våldsgärningar. De är i sanning ett fredsälskande, gudfruktigt och fridsamt folk. De förespråkar Guds rikes regering genom Kristus som lösningen på mänsklighetens problem. De vet att Guds rike snart kommer att avlägsna från jorden allt våld och dem som utövar det. Deras liv bär vittnesbörd om att icke-våld inte bara är ett ideal, utan också en verklighet. — Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 21:3, 4.
Jehovas vittnen vet att bibeln säger att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Därför respekterar de att alla människor, män, kvinnor och barn, har sin värdighet, oavsett social bakgrund eller hudfärg. Inget klass- eller kastsystem splittrar deras broderskap.
Längtar du efter rättvisa?
Hur förhåller det sig med dig? Är du ett av diskrimineringens tysta offer? Gråter du i ditt hjärta över de orättvisor du ser och upplever? Längtar du efter rättvisa och opartiskhet? Hör du till dem som ”suckar och jämrar sig över alla styggelser” som begås i religionens namn? Var då förvissad om att Gud är medveten om dina behov. — Hesekiel 9:4.
Under gudomlig inspiration skrev psalmisten i bibeln: ”De ödmjukas längtan hör du, Herre [Jehova]. Du gör deras hjärtan ståndaktiga, du låter ditt öra ge akt.” Är du villig att nu låta Jehova omskola ditt hjärta för en ny tingens ordning utan våld som snart skall komma? Om så är, uppmanar vi dig att kontakta utgivarna av denna tidskrift eller vem som helst bland Jehovas vittnen. De kommer med glädje att hjälpa dig att förstå hur Guds rike snart kommer att göra icke-våld till en realitet över hela jorden. — Psalm 10:17.
[Ruta/Bild på sidan 12]
Livet genom en ”oberörbars” ögon
Rukhmani är 40 år gammal. Hon talar marathi. Du finner henne vid trottoarkanten i Bombays myllrande basarer, där hon sitter och säljer grönsaker.
”Jag är född hindu”, förklarar hon. ”Vi tillhörde harijan [guden Visjnus folk], som betraktas som en lägre klass människor bland hinduerna. Som liten flicka undrade jag varför jag inte fick leka med andra flickor i min ålder. Min far berättade att det berodde på att vi tillhörde en lägre kast än de. Jag kände mig mycket sårad, för även i skolan var vi harijanbarn tvungna att sitta på en särskild bänk. De andra eleverna varken såg på oss eller talade till oss. Vi fick inte ens gå in i hinduiska tempel eller hämta vatten ur brunnar som tillhörde hinduer av de högre kasterna. Vi var kastlösa, ’oberörbara’, och detta ledde till fattigdom och elände för mig och min familj.
För att få ett bättre liv började Rukhmani och hennes familj följa en hinduisk reformivrare, dr Ambedkar. År 1956 uppmanade han hela harijansamhället att omvända sig till buddismen. Inte heller efter sin omvändelse var Rukhmani lycklig. Varför inte det? Hon säger: ”Även om hinduer och buddister betraktar varandra som jämlikar, är det inte så i praktiken. Vi kunde inte gifta oss med hinduer, eftersom vi fortfarande betraktades som underlägsna.”
Med tiden övergav Rukhmani sin tillbedjan av Buddha och började tillbe den avlidne dr Ambedkar. Hon var förvirrad och sorgsen. ”Nu hade jag börjat tillbe en människa. Varje dag köpte jag en blomsterkrans till hans porträtt och tillbad framför det.” Men gjorde detta Rukhmani lycklig? ”Nej. I mitt hjärta var jag inte lycklig. Jag hade ingen framtid. Jag sökte efter den rätta vägledningen i mitt liv men kunde inte finna någon hjälp.
Men så en dag kom en granne och erbjöd oss en broschyr som hette Finns det en Gud som bryr sig om oss? Hon förklarade att hon tillhörde en ren organisation av människor som tillber den sanne Guden, Jehova. Jag visade intresse för detta budskap och började studera broschyren tillsammans med bibeln. Hela min inställning förändrades. Snart gjorde jag mig av med buddhabilderna och porträttet av dr Ambedkar. Jag började besöka Jehovas vittnens möten i Rikets sal här på platsen. Föreställ dig hur jag kände det, när jag höll mitt första fem minuter långa bibliska framförande inför publik! Där stod jag, en kastlös, och höll ett framförande i församlingen av Jehovas vittnen!”
Vad var det som gjorde att Rukhmani kände sig dragen till vittnena? ”Den kärlek och endräkt som rådde bland dem”, svarar hon. ”Det finns inga kastskillnader i denna religion. Det var så viktigt för mig, eftersom jag i åratal i det tysta lidit på grund av sådan diskriminering. Bland vittnena är jag inte längre en ’oberörbar’ — jag är en syster! Jag gläds varje dag över att känna denne gode Gud, Jehova.”
[Bild på sidan 11]
Snart kommer våld, orättvisa och fattigdom att för alltid höra till det förgångna