Skulle du ge ditt barn en ”skorpion”?

”FILMEN innehåller också scener med ohygglig sadism, som kanske saknar jämförelse i nutida populär underhållning.” En ”konstgjord människovarelse krossar långsamt skallen på den människa som skapat honom”. En annan av personerna i filmen blir skjuten i bålen. ”Vi ser hur hon vrider sig våldsamt och dör.” En av huvudpersonerna ses sedan ”stoppa sitt finger i såret och slicka av hennes blod från fingret”.

Dessa beskrivningar är hämtade från en artikel i The New York Times, och i artikeln ställdes frågan om denna typ av filmvåld är en socialt destruktiv faktor. Beträffande filmen ”Blade Runner”a framhölls det: ”Den levande, blodiga skildringen och handlingens inriktning på aggressivt beteende tycks ytterligare förstärka en tendens som är tydlig i många av den senare tidens science fiction-filmer eller filmer från fantasins värld, vilka är inriktade på masspubliken och samlar stora ungdomliga anhängarskaror.” Det är här faran ligger — den yngre generationen håller på att bli hjärntvättad med meningslöst eller onödigt våld.

Artikeln fortsatte med följande konstaterande: ”Psykologer som intervjuats framhåller med eftertryck de skadliga effekterna av intensiva skildringar av aggression. ’Meningslös blodsutgjutelse och våld är farligt’, sade regissören för ’Blade Runner’. ’Jag tror att sådant verkligen inspirerar till våld. Barn måste bli påverkade av det. Det är oundvikligt.’”

Är det verkligen så att filmer som innehåller mycket våld och skräck påverkar barn? Enligt dr Leonard Berkowitz, professor i psykologi vid University of Wisconsin i USA, är den negativa inverkan på dem som tittar på detaljerade skildringar av våld väl dokumenterad. En rapport från National Institute of Mental Health (Nationalinstitutet för mental hälsa) i USA påpekar att ”överdrivet våld på TV direkt leder till aggression och våldsamt beteende bland barn och tonåringar”.

Doktor Berkowitz bekräftar att våld har en trefaldig effekt på tittare. ”För det första får det tittare i allmänhet att känna mindre förfäran över våld, och det gör dem mera likgiltiga inför det. För det andra kan tittare dra den lärdomen att våld är ett godkänt beteende. För det tredje kan somliga bli stimulerade av det.”

Science fiction-författaren Isaac Asimov konstaterade: ”Vi vänjer oss vid våld, och det är inte bra för vårt samhälle. En känsloavtrubbad befolkning är en farlig befolkning.” Vill du som förälder att ditt barn skall bli känsloavtrubbat och farligt?

Vem bör bestämma — filmmakare eller föräldrar?

En annan regissör, Nicholas Meyer, ”håller med om att många filmer är alltför bloddrypande. ’En mängd filmer är onödigt våldsbetonade. De är inriktade på publikfrieri — det är otvivelaktigt en form av pornografi.’” Sedan tillfrågades han om han brydde sig om att barn kunde bli uppskakade av skorpionscenen eller av åsynen av de blodiga liken i filmen ”Star Trek II: The Wrath of Khan” (Star Trek II: Khans vrede). Hans svar? ”Det är en barnförbjuden film. Jag trodde aldrig att vare sig ’Star Trek’ eller ’Time efter time’ skulle ses av barn. ... Man kan inte klandra filmmakaren för att föräldrar inte tar hänsyn till åldersgränsen för barnförbjudna filmer.” (I USA får barn se barnförbjudna filmer, om de åtföljs av föräldrar. Föräldrarna får då avgöra om filmen är lämplig för deras barn att se.)

Denna kommentar placerar ansvaret där det bör ligga — helt och hållet på föräldrarnas axlar. Ägnar du som förälder ett aktivt intresse åt vilka filmer dina barn tittar på, vare sig det rör sig om TV eller biograferna på din ort? Officiella klassificeringar av filmer tjänar till en viss del som vägledning i fråga om det moraliska innehållet i en film, även om värderingen sker enligt nuvarande låga normer. Filmkritik som publiceras i pressen är ett annat sätt att få veta om en film är lämplig näring för dina barn. Granskar du dessa bedömningar och recensionerna av TV-programmen, innan du låter ditt barn se en film?

En kärleksfull förälder ägnar speciell uppmärksamhet åt den mat som hans barn äter och förvissar sig om att ingenting dåligt eller giftigt ingår i måltiden. På samma sätt bör föräldrar ägna omsorg åt det slag av information och bildmaterial som ett barns sinne matas med. Nu för tiden ägnar man mycket uppmärksamhet åt att äga en sund kropp, men man ägnar relativt lite omsorg åt den betydelsefullare faktorn att ha ett sunt sinne. Till följd av detta blir hat, våld och fördomar lätt inrotade i den unges sinne.

Jesu illustration om en kärleksfull far är tillämplig i detta fall: ”Sannerligen, vilken är den far bland er som, ifall hans son ber om en fisk, skulle räcka honom en orm i stället för en fisk? Eller ifall han också ber om ett ägg, skulle räcka honom en skorpion?” (Lukas 11:11, 12) När det gäller att välja underhållning för dina barn, och även för dig själv, förvissar du dig då om att du inte har att göra med en ”orm” eller en ”skorpion”?

Kom ihåg att aposteln Paulus’ visa ord också är tillämpliga på vår underhållning: ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om, vadhelst som är väl omtalat, vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns, detta skall ni fortsätta att tänka på.” Eller som Nya testamentet på vår tids språk avslutar denna vers: ”Låt sådana ting uppfylla edra tankar.” — Filipperna 4:8.

Med ledning av denna definition på vad som är uppbyggande bör det inte finnas någon plats för onödigt våld och skräck i kristen underhållning. Att fatta beslut om man skall titta på sådana filmer eller inte bör vara lätt för det övade samvetet och för den samvetsgranne föräldern. — Hebréerna 5:14.

[Bild på sidan 27]

Livnär sig ditt barns sinne på våld och skräck?

[Fotnoter]