Herpes och AIDS i rampljuset

”JAG känner mig som en spetälsk. Vem skulle vilja ha mig om jag talade om att jag har en obotlig sjukdom som kan överföras genom sexuellt umgänge?” Så yttrade sig ett av offren för den mycket omskrivna sjukdomen herpes genitalis. Den grasserar nu i Förenta staterna, Canada, Europa och Japan. Enbart i Förenta staterna beräknas mellan 200.000 och 500.000 personer drabbas varje år. En läkare beräknade att ”mellan 20.000 och 50.000 nya fall av herpes genitalis konstateras i Canada varje år”.

Vad är orsaken till allt detta lidande? Medicinsk expertis säger att det är en liten partikel, ett virus, som är en av de många medlemmarna av den stora ”herpesfamiljen”. Vattkoppor och bältros hör till de vanliga sjukdomar som orsakas av herpesvirus. Det virus som förorsakar herpes genitalis påminner om (och är ibland identiskt med) det virus som förorsakar vanligt munsår. Men när herpes drabbar könsorganen, har offret vanligtvis (men inte alltida) ådragit sig detta virus på ett speciellt sätt: genom sexuell kontakt med någon som redan drabbats av herpes.

Tre till sju dagar efter kontakten med herpessmittan erfar den smittade en brännande eller stickande känsla i området kring könsorganen — ett förebud om de smärtsamma, vätskefyllda blåsor som sedan framträder. Dessa sår fortsätter att plåga sitt offer i två till sex veckor innan de läks. Men sjukdomen försvinner inte. Läkarna säger att den bara tar till reträtten, via nervbanorna, till ganglier vid nedre delen av ryggmärgen. Där ligger den latent tills någonting (till exempel stress) utlöser en reaktivering av viruset. När det vaknat till liv igen, färdas det med nervbanorna tillbaka till huden, och så börjar det plågsamma kretsloppet om från början.

Det mest försåtliga med herpes är kanske den verkan den har på offrets känslor. Doktor Oscar Gillespie skriver: ”Det största problemet med herpes ligger inte så mycket i själva viruset som i det sätt varpå dess närvaro kan ge upphov åt fruktan, tvivel och oro i det dagliga livet.” Ett offer säger: ”Det är mycket svårt att beskriva de känslor av vrede, skuld och hjälplöshet man upplever när man har herpes. Det är någonting som jag tror att bara en som själv haft herpes kan dela och förstå.” Men denna känslomässiga oro förlänger bara lidandet, eftersom den ofta utlöser fler återfall av sjukdomen.

Varför den betraktas som obotlig

Varför tar då inte kroppens immunsystem helt enkelt kål på detta irriterande herpesvirus? Läkarna säger att herpesviruset undgår ett sådant öde genom att det sätter sig fast vid en cell, tränger igenom cellmembranen och gömmer sig där inne. När det väl kommit in, tar det snabbt kontroll över cellens ”hjärna” och förvandlar cellen till en veritabel herpesfabrik! Mellan 80.000 och 120.000 nya virus bildas inom tre till fem timmar. Därefter brister cellväggen och släpper ut en här av farliga partiklar som följer med blodströmmen och smittar ner ännu fler celler.

Det är således lätt att förstå varför läkare säger att det är så svårt att utrota herpes. Ett effektivt botemedel skulle på ett eller annat sätt behöva tränga in i de infekterade cellerna och döda viruset, eller också döda infekterade celler utan att förstöra de friska. Det är inte så underligt att läkarvetenskapen hittills gått bet på den uppgiften. (Se rutan.) På senare tid har det rapporterats att vaccin mot herpes håller på att testas, och det kanske kan ge en strimma av hopp. Sådana förebyggande åtgärder skulle kanske hjälpa millioner, men hur går det för de människor som redan drabbats?

AIDS — en ny STD-sjukdom?

”Under hela min läkarbana har jag aldrig mött en mer frustrerande och nedslående situation”, uttryckte sig dr Peter Mansell enligt tidskriften Newsweek. Han syftade på den sjukdom som har väckt uppmärksamhet världen utöver: AIDS (förkortning av Acquired Immune Deficiency Syndrome; på svenska: förvärvad immundefekt). Denna term har avseende på ett sammanbrott av kroppens immunsystem. Dess offer dukar därför under för sällsynta former av cancer och lunginflammation.

Vilken utbredning har AIDS fått? Hittills har över 4.000 fallb rapporterats enbart i Förenta staterna. I Sverige var vid årsskiftet sjutton fall kända. Från åtminstone 32 andra länder kommer också rapporter om fall av sjukdomen. Också länder som hittills varit relativt förskonade, till exempel Japan, har rustat sig för att bekämpa den — för säkerhets skull.

Dödligheten för AIDS tycks vara oerhört hög. I över 60 procent av de fall som först konstaterades har patienten dött inom ett år. Somliga fruktar emellertid att alla AIDS-offer så småningom kommer att dö av sjukdomen. Ändå börjar den nog så oskyldigt med influensaliknande symptom, trötthet och viktminskning. Det förhåller sig olyckligtvis så som dr Frederick P. Siegal konstaterar: ”När läkaren får se AIDS-patienten, är i de flesta fall spelet redan över.”

Enligt CDC (Centers for Disease Control, Centraler för sjukdomskontroll) löper aktiva homosexuella (med flera partner) den största risken att ådra sig AIDS. Blödarsjuka och missbrukare av intravenösa droger är också stora riskgrupper.c Men eftersom cirka 70 procent av alla AIDS-offer är homosexuella personer, misstänker man starkt att sjukdomen i de flesta fall överförs genom sexuellt umgänge.

AIDS-skräcken

”Rädslan sprider sig mycket snabbare än sjukdomen”, sades det i tidskriften Discover. Tidningsrubriker som ”Beröring kan räcka för att sprida AIDS” har utan tvivel underblåst denna rädsla:

● Sjukhuspersonal har vägrat att behandla AIDS-patienter.d

● Begravningsentreprenörer har varit ovilliga att balsamera AIDS-offrens kroppar.

● Polisen i San Francisco har utrustats med syrgasmasker och gummihandskar för att undvika AIDS-smitta medan de ger första hjälpen.

● Tekniker vägrade att koppla in en mikrofon för ett AIDS-offer som skulle intervjuas i ett TV-program. Vad var då syftet med programmet? Att minska rädslan för AIDS.

● Telefonlinjer för AIDS-information ”har blivit nedringda av människor som frågat om man kan ådra sig sjukdomen genom att hålla i stroppar på tunnelbanan eller använda toaletter som används av homosexuella”.

De starkaste verkningarna har emellertid kommit till synes inom de homosexuella grupperna. Homosexuella barer och badanläggningar har rapporterat en nedgång i verksamheten på grund av människors fruktan för att ådra sig AIDS. Och eftersom homosexuella med flera partner löper den största risken, har somliga till och med gjort drastiska förändringar i sitt levnadssätt. Få, om ens några, har genom sin rädsla blivit heterosexuella. Men somliga har börjat undvika anonyma sexuella kontakter och etablerat ”monogama” förhållanden.

Det är emellertid AIDS-patienterna själva som får utstå den verkliga våndan. Behandlade som utstötta av grannar och arbetskamrater och försmådda av älskare måste de också bära den tunga bördan av att ha en obotlig sjukdom. ”Det hänger hela tiden över ens huvud”, sade en AIDS-patient. ”Man känner ständigt en allt överskuggande farhåga att man vilken dag som helst kan drabbas av något nytt som ens försvagade immunsystem inte kan stå emot.”

Så även om allmänhetens reaktion i viss mån kan anses vara överdriven, är rädslan för AIDS ingalunda ogrundad. AIDS är en lömsk dråpare. Och rapporter om att den kan sprida sig till den stora allmänheten genom blodtransfusioner har i ytterligare utsträckning väckt fruktan och förtrytelse. (Se rutan på sidan 9.)e Homosexuella personer finner således att de inte bara blir fientligt bemötta, utan att de också för en farofylld tillvaro.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 10]

Doktor Frederick P. Siegal konstaterar: ”När läkaren får se AIDS-patienten, är i de flesta fall spelet redan över.”

[Infälld text på sidan 10]

Chocken över att ha ådragit sig en sexuellt överförd sjukdom har fått många att betrakta promiskuiteten i nytt ljus

[Ruta på sidan 8]

Ett botemedel mot herpes?

Verkningslösa botemedel mot herpes har inte bara väckt falska förhoppningar, säger läkare, utan har faktiskt i vissa fall förvärrat ett redan dåligt tillstånd. Några av de behandlingsformer som CDC betraktar som ineffektiva är vacciner, medel som stimulerar immunförsvaret, C-, E- och B-2-vitaminer, speciell diet, zinkpreparat, acidofilustabletter, hormonsalvor och ljusterapi.

Men varför anser så många att de fått lindring genom dessa ”kurer”? Läkare påminner oss om vad som tycks utlösa återfall av herpes — stress och oro. Nästan vad som helst som gör en person lugn och får honom att känna sig mindre orolig kan till synes bota sjukdomen — för tillfället. Det är emellertid bara en tidsfråga när det latenta herpesviruset, som fortfarande ligger gömt inne i cellerna, beslutar sig för att gå till angrepp igen. Det råder naturligtvis delade meningar beträffande vissa av dessa behandlingsformer, men det är förståndigt att undersöka en behandling noggrant innan man går med på den.

Det enda den medicinska expertisen för närvarande kan göra är egentligen att lindra symptomen. Läkemedlet acyclovir har till exempel godkänts för användning i Förenta staterna och tycks påskynda läkningen av herpessår. Men tyvärr hindrar det inte återfall!

Läkare ger vissa enkla, förnuftiga råd till herpespatienter som också kan ge en viss lindring. Vila, varma bad, kompresser, isinpackningar och att hålla såren torra anses vara till en viss hjälp, även om detta långt ifrån är några botemedel.

[Ruta på sidan 9]

AIDS och blod

Först var det de blödarsjuka. Det medel som används mot deras sjukdom (koaguleringsfaktor VIII) utvinns ur blod från hundratals blodgivare. När flera blödarsjuka ådrog sig AIDS, riktades därför genast misstankar mot blodet. Senare fick ett spädbarn, som hade fått blod från en person som hade AIDS, också denna sjukdom. Även om risken att få AIDS genom blodtransfusion tycktes mycket liten, utfärdade likväl CDC en varning för att ”medlemmar av de stora riskgrupperna när det gäller AIDS [i första hand de homosexuella] borde avhålla sig från att ge plasma och/eller blod”.

Att få blodgivarna att frivilligt medverka till detta har emellertid varit lättare sagt än gjort. Homosexuella grupper har svarat ”Diskriminering!” på förslaget att de bör hindras från att bli blodgivare. Europeiska läkare har därför talat om att förbjuda import av amerikanska blodprodukter, och somliga patienter har vägrat att ta emot blodtransfusioner!

Fruktan för att bli smittad av AIDS genom användning av samma injektionsnålar har även skapat tillfällig panik bland blodgivare. En talesman för en blodgivarcentral i New York berättade för Vakna! att blodgivningen gick ner med 25 procent under juli 1983. Och detta trots att de nålar som används steriliseras och tillsluts hermetiskt före användandet och därefter bryts sönder och kastas bort.

Den nyligen aviserade testmetoden kan visserligen komma att skydda blodbankerna från AIDS-smitta, men rädslan för AIDS har tjänat till att påminna allmänheten om att blodtransfusioner är något som för med sig allvarliga risker.

[Diagram på sidan 7]

(För formaterad text, se publikationen)

Steg 1: Herpesviruset sätter sig fast vid cellen och tränger igenom cellmembranen.

CELLMEMBRAN

CELLKÄRNA

CELL-DNA

HERPES-VIRUS

VIRUS-DNA

Steg 2: Viruset tar över cellens kärna och börjar producera herpesvirus i tusental.

FÖRSTÖRD CELLKÄRNA

VIRUS-KÄRNA

NYTT VIRUS

VIRUS-DNA

Steg 3: Cellmembranen brister och släpper ut tiotusentals virus.

CELLMEMBRAN