Kommunicerandet inom familjen — varför har det brutit samman?

PÅ sir Stamford Raffles’ tid, hans som grundade den brittiska hamnstaden Singapore i Östasien, var det inte ovanligt att han fick vänta ett helt år på svar på en av sina depescher till London. Men det var på 1800-talet. I våra dagar gör sådana teknikens under som kommunikationssatelliter det möjligt att få ögonblicklig kontakt med praktiskt taget varje plats på jorden.

Men medan människan så lätt kan kommunicera med någon på en annan kontinent, kommer hon, ironiskt nog, ofta till korta när det gäller att kommunicera med medlemmarna av sin egen familj. Det skyhöga antalet skilsmässor är ett dystert vittnesbörd om detta faktum. Det är därför inte så underligt att forskare i en undersökning av ”lyckliga” och ”olyckliga” par drog följande slutsats: ”Det som främst krävs i många problemfyllda äktenskap är bättre kommunicerande makarna emellan.” Men hur många familjer är det som verkligen kommunicerar — det vill säga talar förtroligt ”med stort mentalt och andligt djup”, som ett uppslagsverk definierar ordet? Ofta förekommer föga eller inget utbyte av tankar, och ännu mindre av känslor. Vad kan då orsaken vara till detta sammanbrott?

Varför kommunicerandet bryter samman

Det är många faktorer som har bidragit till att familjelivet har försämrats. Före industrialismens genombrott var ”arbete” mer eller mindre en familjeangelägenhet, men nu är det inte längre så. I de flesta delar av världen måste mannen tillbringa många timmar med att arbeta utom hemmet för att tjäna sitt levebröd. Den vacklande världsekonomin har tvingat många kvinnor att göra detsamma. Barnen tas därför ofta om hand av betalda barnskötare eller lämnas att klara sig själva. Skolorna har tagit över hela arbetet med barnens utbildning — en uppgift som i forna dagar främst var föräldrarnas ansvar. Teknologin — samma redskap som i så hög grad har förbättrat kommunikationerna — har ibland bidragit till att försämra familjelivet.

Innan det fanns radio, TV, stereo, videobandspelare och TV-spel ägnade familjemedlemmarna ofta en hel del tid åt att tala med varandra. Men den uppsjö av sådana apparater som nu finns har nästan helt tagit död på konsten att samtala i somliga familjer. Nationella institutet för mental hälsa i USA har gett ut en rapport med titeln Television and Behavior, där det sägs: ”Förr samlades familjerna runt brasan eller runt middagsbordet, men nu tycks de i stället samlas framför TV-apparaten.” Något som var särskilt oroande var att man fann att amerikanska familjer ”ägnar omkring hälften av sin vakna tid i hemmet åt TV-tittande”. Och i många familjer är det sorgligt nog så att när TV-n kopplas på kopplas familjen av; samtalandet nedbringas till ett minimum.

Vad blir resultatet? Familjelivet blir ytligt. Gemenskapen försvinner, och familjemedlemmarna glider oundvikligen isär. Men om en familj skall vara fast sammansvetsad, förenad genom sådana band som kärlek och förståelse, måste det förekomma ett utbyte av tankar och känslor. Familjemedlemmar som åtnjuter ett sådant fritt tankeutbyte kan bygga upp varandra för att motstå påfrestningarna i ett stressat, problemfyllt samhälle. Hur kan då en familj uppodla en sådan känsla av samhörighet? Det finns många råd att tillgå från olika källor. Men de bästa råden finner vi i världens äldsta bok — bibeln! Låt oss se hur några av dess principer kan tillämpas på ett effektivt sätt.