Hungersnöd — ett tecken på vad?

SOM en del av ”tecknet” på det som bibeln kallar avslutningen på tingens ordning sade Jesus att ”hungersnöd” skulle inträffa ”på den ena orten efter den andra”. Han gav oss emellertid en orsak till hopp, då han förklarade att hungersnöden skulle vara ett bevis på att vår ”befrielse närmar sig”. — Se Lukas 21:7, 11, 28.

Är den hungersnöd som skulle vara tecken på vår snara befrielse verkligen uppenbar i våra dagar? Många människor är av den uppfattningen. Är du det?

Begrunda fakta

Krig är en av de främsta orsakerna till hungersnöd, och det var därför bara att vänta att den första konflikten av global omfattning, första världskriget, skulle följas av allvarlig hungersnöd. Så skedde också. Andra världskriget var ännu mer katastrofalt, och likaså den hungersnöd det vållade.

Vid slutet av andra världskriget var problemet i själva verket så allvarligt att Förenta nationerna år 1945 bildade sitt första permanenta fackorgan, FAO (Livsmedels- och jordbruksorganisationen). Det hade till syfte att lindra världssvälten och uträttade mycket gott under de 20 första åren av sin verksamhet. Men som det framhålls i Britannica Book of the Year 1966 förändrades inte situationen i stort. Vi läser:

”Den bedömning som år 1965 gjordes av Livsmedels- och jordbruksorganisationen beträffande den ökande klyftan mellan världsbefolkningen och dess förmåga att livnära sig uppenbarade en situation som av många betraktas som allvarlig, för att inte säga alarmerande. ... Senator George McGovern i South Dakota kallade denna klyfta ’det största problemet under 1900-talets sista tredjedel’.”

År 1978, mer än tio år senare, fanns problemet fortfarande kvar. Det höll i själva verket på att förvärras (se tabellen), vilket föranledde den dåvarande presidenten, Carter, att bilda en kommission bestående av 20 medlemmar för att undersöka världssvälten. Dess syfte var att söka fastställa hur problemet med världssvälten skulle kunna vara avlägsnat vid slutet av århundradet. Ett utmärkt mål, men skulle det kunna uppnås?

Vad är orsaken till problemet?

Det skulle vara vilseledande att lägga hela skulden på överbefolkningen. Problemet är egentligen mycket mer komplicerat. Den vetenskapliga tidskriften Bild der Wissenschaft ger följande kommentar: ”Den avgörande faktorn tycks inte vara befolkningsökningen i sig själv, utan regeringarnas uraktlåtenhet att driva en adekvat jordbrukspolitik.”

Något som inte heller får förbises är de så kallade naturliga orsakerna, till exempel torka och översvämning, vilka år 1981 ledde till att man tvingades införa ransoneringsbestämmelser för uppskattningsvis 14 millioner kineser. Politiska omvälvningar och oro på arbetsmarknaden kan också ge upphov åt matköer, vilket i själva verket skedde i vissa östeuropeiska nationer samma år.

En annan orsak kan bäst exemplifieras i Afrika. Om denna kontinent, kanske världens hungrigaste, där 23 av de 29 länder som FAO nyligen ansåg ha ”enorm livsmedelsbrist” är belägna, skriver tidskriften New African:

”Innan kolonialismen började göra sitt inflytande gällande, var Afrika självförsörjande i fråga om livsmedel. Det fanns överskott som man handlade med inom kontinenten. Men när de europeiska stormakterna delade upp Afrika, tvingade de de afrikanska samhällena att börja producera avsalugrödor.

Denna förskjutning har accelererat sedan slutet av andra världskriget. Afrika har ’utvecklats’ som producent av avsalugrödor för västvärlden. ... Lyxgrödor, till exempel blommor, te, kaffe och kakao, och industrigrödor, till exempel gummi, bomull och sisal.”

Dessa och många andra faktorer har bidragit till att göra hungersnöden till ett omfattande problem. Hur många millioner till skall dö innan det kan lösas?

Utsikter för 1980-talet

Världslivsmedelsrådets konferens, som hölls i Arusha i Tanzania år 1980, publicerade en rapport där det sades att utsikterna för utvecklingsländerna aldrig hade verkat så dystra. Den förutsade att 1980-talet mycket väl kunde visa sig bli ”hungersnödens årtionde”. Rådets verkställande direktör, Maurice Williams, kände sig föranledd att säga: ”Jag önskar att jag kunde säga att jag kände hopp inför framtiden, men jag fruktar att vi är på väg mot en period av permanent livsmedelskris i Afrika.”

Människans framgångar när det gäller att förhindra orsakerna till hungersnöd — torka, krig, politiska omvälvningar, sjukdomar eller skadeinsekter, naturkatastrofer — är i bästa fall begränsade. Politisk opportunism, dålig administration, flaskhalsar i transportväsendet, byråkratiska labyrinter, kortsynthet och girighet gör dessutom problemet ännu svårare att bemästra. Gordon Taylor, författare till Domedagsboken, säger att problemet ingalunda kommer att lösas, utan ”krisen ... kommer att bli allt mer överhängande när vi närmar oss seklets slut”.

Den av president Carter tillsatta kommissionen kom till ett liknande resultat. Tidskriften Time rapporterar om detta: ”Hungerproblemet är i dag helt annorlunda än i gångna tider, då periodiskt återkommande farsoter dödade millioner. Nu finns det så lite föda i så många delar av världen, år efter år, att minst 25 % av jordens befolkning är hungrig eller undernärd, och var åttonde person är försvagad på grund av bristfällig kost. ... Rapporten förutsäger att omfattande livsmedelsbrist kan komma att råda under de närmaste 20 åren — med katastrofala följder.” — Kursiverat av oss.

Vad visar då, i korthet, dessa fakta? Att den nuvarande hungersnöden påverkar fler människor nu än någonsin tidigare i historien, att den, i stället för att som förr vara av tillfällig natur, nu håller på att bli ett permanent drag i dagens värld och att ingen mänsklig lösning tycks vara att vänta, trots vetenskapliga framsteg. Dessa fakta gör detta fenomen till något nytt, precis vad vi skulle kunna förvänta i uppfyllelse av Jesu ”tecken”.

Men glöm inte att Jesus sade att när ”hungersnöd” inträffade ”på den ena orten efter den andra”, skulle detta vara ett tydligt tecken på att vår ”befrielse närmar sig”. Jehovas vittnen kommer med glädje att hjälpa dig att få veta mer om denna fantastiska framtidsutsikt.

[Tabell/Bild på sidan 13]

(För ombruten text, se publikationen)

VÄRLDSSVÄLTEN

I MILLIONER UNDERNÄRDA

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1.000

1970 360 1977 428 1981 800

(ENLIGT UPPGIFTER FRÅN FAO)