När jag sökte efter dödens orsaker, fann jag livet
En patolog berättar
”JAG hyser ett hopp om att aldrig dö”, sade min vän. Jag log ironiskt åt detta. Men samtidigt framkallade det en intensiv nyfikenhet hos mig. Jag kände min vän mycket väl. Vi hade gått i skolan tillsammans, och han hade aldrig gett mig några skäl att betvivla hans förstånd. Som patolog var jag förtrogen med döden och med många av dess orsaker, men tanken på ett liv utan slut hade aldrig dykt upp i mitt sinne.
Efter samtalet gav han mig två böcker: Sanningen som leder till evigt liv och Är bibeln verkligen Guds ord? Detta var min första kontakt med det bibliska budskap som Jehovas vittnen predikar. Dessa två böcker skulle komma att innebära en stor förändring i mitt liv och till och med en förändrad inriktning i fråga om mitt medicinska forskningsarbete.
Jag hade ägnat många år åt att forska inom onkologi — studiet av tumörer. Som patolog var jag intresserad av ursprunget och orsaken till sjukdomar. Jag ställdes dagligen ansikte mot ansikte med de två konstanterna — livet och döden. Jag var fascinerad av livets mirakel och dödens mysterium. Och nu hade jag oväntat fått höra en person försäkra att han kanske aldrig skulle komma att dö, eftersom han väntade att Guds rike skulle komma under hans livstid. — Matteus 6:9, 10.
Min karriär inom läkarvetenskapen
Det hem jag växte upp i var inte särskilt religiöst. Min far, en intelligent man som läste mycket, hade kommit att känna till så mycket om de katolska religiösa ledarna i Spanien att han inte hade någon önskan att inskärpa deras uppfattningar hos oss. På den tiden var katolsk religiös undervisning obligatorisk i skolan. När jag uppnådde 15 års ålder och började dra slutsatser om den katolska läran, bestämde jag mig för att bryta med kyrkan.
En gång i tiden funderade jag på en militär karriär, men vid slutet av mina studier på gymnasiet hade valet kommit att stå mellan ingenjörsutbildning och läkarutbildning. Jag hade läst mycket om läkare och hade ofta hört min far tala uppskattande om framstående spanska läkare, till exempel Santiago Ramón y Cajal, nobelpristagare i medicin. Därför valde jag slutligen den fascinerande läkarvetenskapen.
Katolsk teolog försöker omvända mig
Allteftersom tiden gick blev jag mer oförsonlig i mitt motstånd mot katolicismen, och jag gick så långt att jag blev agnostiker. Jag hade ständigt argument att komma med mot sådana trosläror som treenigheten, helvetet och påvens ofelbarhet.
En dag, under en diskussion med några vänner i Nationalbiblioteket i Madrid, blev jag inbjuden av en av dem att träffa en känd katolsk teolog som, enligt vad jag fick veta, skulle kunna undanröja mina tvivel och vederlägga mina argument. Jag accepterade utmaningen, och redan samma dag besökte vi prästmannens hem.
När vi anlände, var han mycket förbindlig och sade att han hade hela eftermiddagen ledig för oss. Han skulle känna sig mycket glad om han kunde hjälpa mig att återvända till katolska kyrkan. Efter en halvtimmes samtal med argument och motargument kom han plötsligt ihåg att han hade en avtalad tid att passa! Min vän kände sig desillusionerad över att se sin teolog backa ur.
Jag kunde inte acceptera halvsanningar utsmyckade med falsk mänsklig filosofi, som ibland dristade sig att förvandla Gud från en person till en treenighet och framställa honom som en grym, ondskefull upphovsman till helvetets plågor, där människor kvarhölls för alltid. Jag kunde inte acceptera en sådan Gud.
Mitt intresse för medicinsk forskning
Åren gick fort, och jag fullbordade min läkarutbildning. Jag specialiserade mig på invärtes medicin och gick med entusiasm in för min karriär. Jag ville hjälpa sjuka människor. En dag blev jag anmodad att ta mig an en ung flicka som led av leukemi. Jag kände mig djupt berörd av detta fall — att tänka sig att hon snart måste dö. Jag blev besatt av denna fruktansvärda sjukdom, som alltför tidigt gör slut på så många liv.
När jag återvände hem samma dag, gick jag till min studiekammare, tog fram alla böcker och publikationer i ämnet och började studera det intensivt. Jag ville finna grundorsaken till sjukdomen för att på så sätt kunna finna botemedlet. Jag studerade hela natten igenom.
Framåt gryningen var jag helt begeistrad, eftersom jag hade utarbetat en fullständig teori om de möjliga orsakerna till leukemi. Jag var fast besluten att publicera min teori. Men jag kom ihåg ett råd från Santiago Ramón y Cajal: Det är en sak att teoretisera; en annan sak är att demonstrera teorin. Teorin i sig själv var inte tillräcklig. Jag måste genomföra experimentell forskning för att verkligen bevisa den. Vad blev slutresultatet? Jag beslöt att jag skulle ägna mitt liv åt medicinsk forskning. Jag beslöt följaktligen att specialisera mig på onkologi, patologisk anatomi och andra grenar inom patologin.
Jag gjorde så goda framsteg inom min forskning att jag blev anmodad att tillämpa resultaten av mina djurexperiment på cancerpatienter. Jag vägrade att göra detta, eftersom jag enbart hade experimenterat med en enda typ av tumörer. Jag ville först experimentera med en annan typ som jag också kände till väl. Jag var övertygad om att varje typ av tumör kräver speciell immunisering.
Jag blev engagerad i mina experiment och åtnjöt förmånen att få årliga anslag från ett spanskt cancersällskap och från Världshälsoorganisationen. Sedan inträffade något fullständigt oväntat. Jag underrättades om att jag, för att i fortsättningen kunna få sådana anslag, skulle bli tvungen att överlämna mina forskningsresultat till en annan forskningsavdelning, som inte stod under mitt överinseende. Jag var inte villig att följa detta tillvägagångssätt. På grund av denna medicinalpolitik blev jag tvungen att upphöra med mitt forskningsarbete.
Ett nytt forskningsfält
Detta var min situation, när jag först mötte min vän som var ett vittne. Min hustru och jag hade nyligen skaffat oss en bibel, och jag hade läst en del av ”Nya testamentet”. Mitt intresse för andliga ämnen väcktes på nytt. Samma kväll började jag läsa boken Sanningen som leder till evigt liv.
Det höll på att dagas när jag — efter en lugn, djupgående och samtidigt spännande läsning — nästan hade läst ut boken. Jag var tvungen att få lite sömn. Men först bad jag till Gud med stor glädje, respekt och djup rörelse. Jag uttryckte min tacksamhet över vad jag hade fått veta om honom denna natt, inte bara som Skapare, utan också som en levande Gud med de underbara egenskaperna kärlek, vishet, rättvisa och makt. Detta var en Gud som jag kunde respektera och tillbe.
Jag läste denna bok och boken Är bibeln verkligen Guds ord? på två dagar. Nästa dag ringde jag till vittnena och bad att de skulle skicka mig flera böcker som man annonserade om. De sände dessa inom kort tillsammans med en bok om evolutionen. Jag slukade dem och kom till den slutsatsen att det enbart var Jehovas vittnen som hade sanningen om hur man tillber och tjänar den sanne Guden, Jehova. Jag hade aldrig läst någonting liknande detta i några religiösa skrifter förut — detta var ett koncentrat av enkelhet och klarhet.
Eftersom jag var van att läsa vetenskapliga avhandlingar med deras omfattande bibliografier, blev jag imponerad av den höga standard som vittnena hade. I deras publikation Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? fanns en litteraturförteckning med 248 hänvisningar till ett stort antal källor! Det var tydligt att det låg mycket forskning bakom denna bok.
Jag talade med min hustru om mina slutsatser beträffande bibeln och vittnena. Hon läste därefter Sanningsboken själv och samtyckte till att delta i ett systematiskt bibelstudium tillsammans med vittnena. Vi använde två biblar, den katolska Nácar-Colunga och vittnenas Traducción del Nuevo Mundo (Nya Världens översättning). Under någon period studerade vi tre gånger i veckan. Snart började vi vara med vid mötena i Rikets sal i Madrid.
Ju mer jag studerade bibeln, desto mera insåg jag att läkarvetenskapen aldrig skulle komma att finna den verkliga lösningen på människans problem. Vi kan kanske göra en del framsteg beträffande vissa sjukdomar, men som läkare ställdes jag alltid inför det ouppnåeliga: att få döden på knä. Ingen gren inom läkarvetenskapen skulle kunna yttra de kraftfulla ord som finns i bibeln: ”Döden är uppslukad för alltid” och: ”Döden skall inte vara mer.” Eftersom det är ”omöjligt för Gud att ljuga”, är det bara han som kan garantera uppfyllelsen av detta hopp, som är efterlängtat av så många. — 1 Korintierna 15:54; Uppenbarelseboken 21:4; Hebréerna 6:18.
Till följd av min förändrade världsåskådning beslöt jag att lämna cancerforskningen, och jag accepterade en befattning som chef för Patologiska anatomikliniken i staden Orense i nordvästra Spanien. Jämfört med forskningsarbete föreföll detta vara en prestigeförlust inom den medicinska världen. Men en annan faktor som påverkade mitt beslut var att jag visste att församlingen av Jehovas vittnen i Orense behövde hjälp. Senare, den 29 maj 1971, blev vi döpta i Orense som kristna vittnen för Jehova.
Att vittna för en drottning
Sedan dess har jag haft många privilegier i förbindelse med församlingen. Jag har varit äldste i många år och har också haft ansvaret för första hjälp-avdelningen vid många sammankomster och konvent. Som läkare och patolog har jag — via radio, TV och press — försvarat Jehovas vittnens ståndpunkt mot bruket av blodtransfusioner. Våra bibliska skäl är hållbara, och det framkommer allt fler bevis inom medicinens värld som talar för återhållsamhet inom detta område. — 1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 17:14; Apostlagärningarna 15:28, 29.
År 1978 fick jag en inbjudan att hålla ett föredrag över ämnet ”Blodet, läkarvetenskapen och Guds lag” vid Överstyrelsen för vetenskaplig forskning i Madrid. Nio år tidigare hade jag hållit ett föredrag om cancerforskning precis på denna plats. Vilken kontrast! Nu hade jag ett auditorium som bestod av läkare och prästmän tillsammans med drottning Sophia av Spanien, som deltog som humaniststuderande. Talet var planerat att pågå en timme. I själva verket fortsatte diskussionen nästan tre timmar. Jag kunde besvara många frågor, och som avslutning lyckönskade drottning Sophia mig vänligt. Jag var glad att jag kunde avge ett vittnesbörd till Jehovas ära.
När jag nu sitter och tittar i mitt mikroskop för att utforska orsakerna till sjukdom och död, känner jag mig också förpliktad att prisa Jehova Gud för den underbara komplexiteten i den mikroskopiska världen. Livets mirakel fortsätter att vara en källa till hänförelse och förundran, och dödens gåta har nu fått sitt konkreta svar — döden är den lön som synden betalar ut. — Romarna 6:23.
Jag har genom mitt studium av bibeln funnit att det sanna hoppet för de döda består i den uppståndelse som Jesus undervisade om. Han sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” — Johannes 5:28, 29.
Jag är mycket tacksam mot Jehova för min kunskap om sanningen och över att veta att hälsa och liv snart kommer att återinföras för människor som visar lydnad. Som läkare och patolog kommer jag att bli utan arbete, för ingen kommer då att säga: ”Jag är sjuk”; ja, ”döden skall inte vara mer”. (Jesaja 33:24, NW; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Men jag kommer att vara lycklig över att förlora denna verksamhetsgren. Följaktligen hyser jag nu, i likhet med min vän som jag nämnde i inledningen till min berättelse, ett hopp om att aldrig behöva dö! — Berättat av dr Salvador González.
[Infälld text på sidan 26]
Jag var fascinerad av livets mirakel och dödens mysterium
[Infälld text på sidan 27]
Ett annorlunda mål i livet