Ungdomar frågar:

Kan en pojke och en flicka vara ”enbart vänner”?

SCOTT och Kelly säger att de inte har några romantiska känslor för varandra. Men Kelly, en tonårsflicka, säger: ”Scott är avgjort min bästa vän — den person som jag väljer att tillbringa min tid tillsammans med och den som jag anförtror mig åt. För honom berättar jag om sådant som är viktigt för mig.”

Vänskapsförhållanden mellan man och kvinna är inte alls ovanliga. Tidskriften Seventeen gjorde för en tid sedan en undersökning, och där framkom att 65 procent av de tonårsflickor som tillfrågades sade att de hade manliga vänner. I själva verket ansåg en grupp på 625 tonåringar, enligt en annan undersökning, att ”vänskapsförhållanden till någon av det motsatta könet” var viktigare än att ”vara mycket romantiskt engagerad i någon”.

Varför är då vänskapsförhållanden mellan individer av olika kön på modet? Boken Adolescence (Tonåren) framhåller: ”I det inledande skedet av tonåren är det troligare att pojkar och flickor väljer vänner bland dem som tillhör det egna könet. Men allteftersom ungdomarna känner sig säkrare på de kroppsliga förändringar som inträffar i samband med den sexuella mognaden, väljer de vänner från båda könen.”

Somliga ungdomar går emellertid längre än till att lära sig att på ett vänskapligt och angenämt sätt vara tillsammans med personer av det motsatta könet. De utvecklar ett nära vänskapsförhållande till någon av det motsatta könet — ett förhållande som de ofta hävdar är enbart ”platoniskt”.a Varför gör man så? Sjuttonårige Gregory hävdar: ”Det är lättare för mig att tala med flickor, eftersom de vanligen är mer förstående och känsligare. Om de upptäcker en svaghet hos en, så sätter de sig inte på en.” Detta är ungefär vad 17-åriga Cyndi säger om sin manlige vän: ”Jag kan berätta allt för honom. Man kan berätta saker och ting för en väninna, men på något sätt får alla reda på vad man sagt.” Andra ungdomar hävdar att sådana vänskapsförhållanden hjälper dem att utveckla en fullödigare personlighet.

Men är det så att en önskan att få en fullödig personlighet eller att få en pålitlig, förtrogen vän är den främsta drivkraften i ett vänskapsförhållande mellan en pojke och en flicka?

”Mera förrädiskt än något annat”

I bibeln sägs det i Jeremia 17:9, (NW): ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är förtvivlat. Vem kan känna det?” Ja, det är ofta svårt för oss att verkligen förstå våra egna känslor eller att veta varför vi gör vissa saker. Ungdomar kan följaktligen hävda att motiven till vänskapsförhållanden mellan pojkar och flickor är oskyldiga, samtidigt som det är tydligt att ungdomar ofta är glömska, när det gäller deras verkliga motiv till att odla sådana vänskapsförhållanden. ”När jag har problem”, förklarade Birgit, en tonårsflicka, ”vill jag verkligen gråta ut vid någons skuldra, någon som förstår mig på ett annat sätt än mina föräldrar gör, och någon som jag kan ha fysisk kontakt med.” ”Det är viktigt att ha någon som jag kan vara nära”, sade 17-årige Scott. ”Det hjälper en att känna att någon bryr sig om en”, medgav Debbie. Och en ung man sade: ”Alla andra har någon, och jag känner mig ensam.”

Många så kallade vänskapsförhållanden är därför i verkligheten romanser i förklädnad eller ett sätt att utan engagemang få uppmärksamhet från någon av det motsatta könet.

Men är det fel att ha vänner?

Inte nödvändigtvis. Ordspråksboken 18:24 (NW) säger att ”det finns kamrater som är benägna att krossa varandra, men det finns en vän som håller fast mera än en broder”. Det hebreiska ord som här översatts med ”kamrater” kan inbegripa en personlig vän som man delar förtroenden med och som man känner att man står mycket nära. Det är inte att undra på att bibeln säger: ”Ens väns [kamrats] kärlek består alltid, och en broder föds till hjälp i nöden.” — Ordspråksboken 17:17.

Men sökte Guds folk på bibelns tid efter sådana kamrater bland personer av det motsatta könet? Tänk på Jeftas dotter. När hon blev bedrövad till följd av ett löfte som hennes far hade gjort, grät hon då ut vid någon manlig kamrats skuldra? Nej, tvärtom sade hon till sin far: ”Uppfyll dock denna min begäran: ... att jag får ... begråta min jungfrudom med mina väninnor.” (Domarboken 11:37) Kom också ihåg Jesu liknelse om det borttappade drakmamyntet. Med vem skulle kvinnan som slutligen fann det dela sin glädje? Jesus sade: ”Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina väninnor och grannkvinnor.” (Lukas 15:9) På samma sätt var det med kung David. Det var en man som hette Husai som blev känd som ”Davids vän”. — 2 Samuelsboken 15:37.

Därmed är det inte sagt att vänskap med det andra könet skulle vara förbjuden. Aposteln Paulus var till exempel en ogift man som kunde glädja sig åt vänskap med ett antal kristna kvinnor. (Romarna 16:1, 3, 6, 12) När han skriver till filipperna, talar han faktiskt om två ”kvinnor som har kämpat sida vid sida med mig i förbindelse med de goda nyheterna”. (Filipperna 4:3) Jesus Kristus fann också glädje i ett balanserat, sunt förhållande till det motsatta könet. I bibeln sägs det i Johannes 11:5: ”Nu älskade Jesus Marta och hennes syster.” Vid många tillfällen fann han glädje i dessa kvinnors gästfrihet och i de samtal han hade med dem. — Lukas 10:38, 39.

Men kan du föreställa dig att Jesus skulle ha kunnat ta långa, romantiska promenader tillsammans med Maria eller Marta? Inte alls. Även om det fanns äkta tillgivenhet mellan Jesus och dessa kvinnor, så höll de ett betryggande avstånd i sitt förhållande till varandra. Dessutom var både Jesus och Paulus vuxna män, som hade kontroll över sina känslor och emotioner. De var inte sårbara ungdomar, som behövde någon att ”hålla i handen”.

”Fyllda av svårigheter”

En bok som heter The Challenge of Being Single (Utmaningen att vara ogift) hävdar: ”I motsats till den populära mytbildningen är platoniska vänskapsförhållanden verkligen möjliga.” Det är naturligtvis också ”möjligt” att överleva en flygplanskrasch. Frågan är hur praktiskt eller förståndigt det är att uppodla ett nära kamratskap med någon av det motsatta könet. Det är inte alls förståndigt. En undersökning i Sovjetunionen konstaterade att vänskapsförhållanden mellan man och kvinna är ”fyllda av svårigheter”. Varför är det så?

Först och främst är sexualdriften en mycket stark kraft. Som ung håller du som bäst på att lära dig att bemästra den. Och även om sex till en början kanske inte tycks vara en faktor i ett vänskapsförhållande mellan pojkar och flickor, hur blir det då längre fram? Det är av intresse att ungdomar i den ovan nämnda undersökningen fick följande fråga: ”Är sann vänskap enligt din mening möjlig mellan pojkar och flickor utan att man är kär?” Sjuttiofem procent sade ja. ”Med stigande ålder”, påpekade forskarna, ”ökar emellertid osäkerheten i detta avseende så mycket att drygt hälften av de [äldre männen] gav ett nekande svar.” Genom egna erfarenheter har kanske somliga ungdomar erfarit den vishet som finns i Ordspråksboken 6:27: ”Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck, utan att hans kläder blir förbrända?”

En ung man som heter Wayne påpekar till exempel: ”Några av dem jag känner har en partner som de ’går ut med’. Det rör sig då om två ungdomar som dansar eller ser bra ut tillsammans. Det börjar med att de bara är goda vänner, att de har någon att anförtro sig åt. Men sedan börjar de tillbringa mer och mer tid tillsammans. Människor drar den slutsatsen att de ’har sällskap’, och så småningom har de det.” Men att ”ha sällskap”, när man inte är beredd att gifta sig, är ett bergsäkert sätt att bli ”förbränd”. Det kan väckas starka känslor och önskningar som inte kan tillfredsställas. Vad blir följden? Besvikelse eller otukt.

Andra ungdomar blir ”förbrända”, när ensidiga romantiska känslor utvecklas. Bibeln berättar om en ung man som hette Amnon som fattade ”kärlek” till sin halvsyster Tamar, men hon kände inte på samma sätt när det gällde honom. Bibeln säger: ”Amnon kom för sin syster Tamars skull i en sådan vånda att han blev sjuk.” (2 Samuelsboken 13:1, 2) Det är sant att det inte finns några bevis för att Tamar uppmuntrade Amnon på något sätt. Men skulle du vilja göra dig skyldig till — eller vilja uppleva — en sådan sinnesrörelse? Ett alltför nära vänskapsförhållande till en person av det motsatta könet gör att du lämnar dörren vidöppen för en katastrof.

”Låt grämelse vika”

Salomo gav följande råd till ungdomar: ”Låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp.” (Predikaren 11:10) Visa vänskap mot andra som tillhör det motsatta könet, men iaktta tillbörlig försiktighet. Håll sådan vänskap inom rimliga gränser. Att handla annorlunda är att inbjuda till grämelse.

Men finns det andra faror? Och hur kan en ung människa finna sann vänskap? I ett kommande nummer kommer dessa frågor att undersökas.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 13]

Jesus fann glädje i vänskapen med kvinnor men var noga med att inte ha romantiska förbindelser

[Bild på sidan 14]

Så kallade platoniska förhållanden slutar ofta med hjärtesorg