Den förlorade barndomen

”Barnen har praktiskt taget förlorat sin barndom”, heter det i londontidningen Daily Mail. ”De lär känna allting alltför snabbt, blir för mycket utsatta för allting, och det finns inte längre någon samhällelig kontroll som vägleder dem i deras uppförande.” Att man drar dessa slutsatser grundar sig på två rapporter: Den ena av AMMA (Assistant Masters and Mistresses Association, Storbritannien), en förening för lärare och lärarinnor, och den andra en amerikansk undersökning av Marie Winn, som publicerats i Storbritannien, Children Without Childhood: Growing Up Too Fast in the World of Sex and Drugs (Barn utan barndom: Växer upp alltför snabbt i en värld av sexualitet och narkotika).

Barn så unga som fem år blir mer och mer stridslystna, utan respekt för andra barns tillhörigheter. De saknar respekt för vuxna och använder ett oanständigt språk, enligt de många rapporter som kommer in. De flesta lärare som AMMA utfrågade anser att föräldrarna skämmer bort sina barn och att detta är grundorsaken till ökningen i fråga om barnens asociala uppförande. Av de lärare som tillfrågades lade 86 procent skulden på ”bristen på tydliga normer och förväntningar i hemmet”, och 82 procent pekade på en ”brist på föredöme från föräldrarnas sida” som boven i dramat.

Dessutom anfördes i de båda rapporterna upplösta hem, lärares dåliga föredöme och alltför mycket TV-tittande som skäl till barnens skrämmande manér. ”Alla är vi skyldiga”, bekänner man i Daily Mail. ”Vi har utformat ett samhälle som är helt olämpligt för fostran av barn. Genom att alltför lätt godta skilsmässa och samboförhållanden har vi fördärvat familjen. Genom att vara alltför släpphänta, när det gäller fostran, har vi avlägsnat alla hinder.”

Barn behöver hela tiden vänlig men fast tillrättavisning och tuktan. Den vise mannen Salomo konstaterade: ”Oförnuft häftar vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” Barn behöver också finna att deras föräldrar och lärare är goda föredömen i fråga om rätt uppförande, ty ”var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare”. — Ordspråksboken 22:15; Lukas 6:40.