Från våra läsare

Överbeskyddande föräldrar

Tack för er serie ”Ungdomar frågar”. Jag hänsyftar särskilt på artikeln ”Varför är mina föräldrar överbeskyddande?” (8 maj 1985) När vi är unga, förstår vi inte alltid skälet till detta. Nu när jag är vuxen, är jag tacksam för att min mor var beskyddande, för jag räddades från många bittra erfarenheter, och nu lever jag ett lyckligt liv som gift.

L. R., Italien

Att vara enbart vänner

Jag vill uppriktigt tacka er för era tidsenliga ansträngningar att forma de ungas sinne. Min uppmärksamhet drogs till er artikel ”Ungdomar frågar: Kan en pojke och en flicka vara ’enbart vänner’?” (22 oktober 1985) Jag har en längre tid haft detta ämne i tankarna. Med hjälp av era tidsenliga råd har jag satt stopp för detta uppförande, och jag har hjälpt de flesta av mina vänner att ha en balanserad syn på denna fråga. Jag kommer att fortsätta att understödja er tidskrift och använda den till att hjälpa alla mina vänner och även andra.

J. C. O., Nigeria

Jag har just läst igenom artikeln ”Ungdomar frågar: Kan en pojke och en flicka vara ’enbart vänner’?” Upplysningarna var utomordentligt bra, särskilt för unga ogifta människor. Genom den här artikeln drog jag mig till minnes något som jag har sett vid mer än ett tillfälle. Situationen tycks vara en triangel, som består av ett mycket nära förhållande mellan en man, en hustru och hustruns bästa väninna. Ligger det inte en lika stor möjlig fara i att mannen och hustruns bästa väninna använder så mycken tid i varandras sällskap, även om hustrun också är närvarande, som det gör för unga ogifta människor att söka ett platoniskt förhållande?

K. B., New York

Det är sant att det kan vara fara för ett känslomässigt engagemang där det förekommer ett triangelförhållande med endera hustruns bästa väninna eller mannens bäste vän. Det kan också vara en liknande fara när två par alltid är mycket nära förbundna med varandra, vare sig det gäller arbete, sällskapsliv eller semestrar. Om en gift person av något skäl har utvecklat en nära, förtrolig och välvillig vänskap med en annan person än sin äktenskapspartner, skulle det kunna leda till katastrof och mycken sorg. — RED.

Med barn utan att vara gift

Beträffande er artikel ”Ungdomar frågar: Med barn utan att vara gift — skulle det kunna hända mig?” (8 december 1985) skulle jag ha velat föreslå att ni hade kallat den ”Blivande förälder utan att vara gift”. Ni skulle ha betonat mera i artikeln de misstag som både manliga och kvinnliga tonåringar begår. Jag tror att ni borde ha lagt mera eftertryck vid båda parternas moraliska ansvar och sagt mera om problemet med mannens inställning till sexualitet före äktenskapet, som på liknande vis leder till havandeskap bland tonåringar.

L. K. N., England

Vi instämmer i att unga mäns ansvar och de moraliska följderna för dem också behöver betonas. Artikeln i fråga var särskilt riktad till unga ogifta kvinnor, även om de tre sista styckena var riktade till unga människor av båda könen. Det kommer att bli andra artiklar under rubriken ”Ungdomar frågar” som kommer att handla om olika aspekter på detta problem, vilka också kommer att inbegripa särskilda råd till unga män. — RED.

Yrkesvägledning

Som skolinspektör blev jag nyligen inbjuden av skoldirektören vid ett provinsiellt gymnasium att ta del i en serie vägledande tal i samband med val av yrke, som yrkesmän inom regionen höll för 40 ungdomar, vilka skall börja grundkursen i november och som nu befinner sig i den svåra perioden när det gäller att välja levnadsbana. Till mitt tal, som var lite längre än en timme, fick jag alla upplysningar från fyra nummer av Vakna!, särskilt artiklarna ”Universitetsutbildning ... eller yrkesutbildning?” (22 februari 1985) och ”Ungdomar frågar: Hur väljer jag livskurs?” (8 augusti 1985) Jag fick beröm av lärarna och skoldirektören på grund av den klara och tydliga utläggningen och på grund av att budskapet var praktiskt. Men jag anser att äran bör gå till er tidskrift, som verkligen upplyser och lär.

J. E. C., Honduras