Man har lovsjungit freden men förhärligat kriget

— Vad har följden blivit?

DET var december 1914. I Europa rasade första världskriget. I stridslinjen låg trupperna mitt emot varandra i sina skyttegravar med ett ingenmansland mellan dem. Men så på juldagen, den 25 december, inträffade något märkligt.

Boken The War in the Trenches visar ett fotografi av soldater från båda sidor i vänskapligt umgänge med varandra, och bildtexten lyder: ”Förbrödring mellan brittiska och tyska trupper, julen 1914.” Författaren, Alan Lloyd, förklarar att trupperna ”faktiskt träffades i Ingenmansland för att utbyta souvenirer.

’Det var som i pausen mellan ronderna i en boxningsmatch’, berättade en av de deltagande. ... ’Alla pratade, skrattade och jagade souvenirer.’”

Varför detta avbrott i striderna? Därför att dessa brittiska och tyska soldater hade fått lära sig att Kristus, Fridsfursten, föddes den 25 december. Och hade inte änglarna vid hans födelse sjungit: ”Frid på jorden bland människor, till vilka han [Gud] har behag”? (Lukas 2:14, 1917) Då var det verkligen inte passande för sådana som menade sig vara Kristi efterföljare att döda varandra vid en tidpunkt som denna!

Men det var inte alla som hade en positiv inställning till denna julefrid. ”När den andra julen lägrade sig över västfronten”, förklarade Lloyd, ”blev det ett nytt utbrott av förbrödring i Ingenmansland, trots uttryckliga order mot ett sådant handlingssätt. Minst två av de deltagande officerarna ställdes inför krigsrätt.”

Kyrkornas ståndpunkt

Hur reagerade kyrkorna när deras medlemmar drog ut i krig mot sina trosbröder i andra länder? Vid jultiden upprepade prästerna pliktskyldigast det fredsbudskap som änglarna hade förkunnat vid Kristi födelse och lovsjöng Jesus som Fridsfursten. (Jesaja 9:6) Men de hade inget att invända när deras medlemmar dödade personer som tillhörde precis samma religion i skyttegravarna på andra sidan stridslinjen, vare sig på julen eller någon annan dag på året!

Kyrkohistorikern Roland H. Bainton beskriver hur situationen var när Förenta staterna trädde in i första världskriget: ”Amerikanska prästmän från alla samfund har aldrig varit så överens med varandra och med nationens inställning. Detta var ett heligt krig. Jesus var klädd i kaki och avbildades siktande med ett gevär. Tyskarna var barbarer. Att döda dem var att rensa jorden från odjur.” — Christian Attitudes Toward War and Peace, sidorna 209, 210.

Ja, kyrkorna ägnade freden läpparnas tjänst. Men samtidigt blev predikstolarna värvningscentraler för nationens krigsinsatser. Den brittiske brigadgeneralen Frank P. Crozier sade beträffande situationen under första världskriget: ”De kristna kyrkorna är de bästa skapare av blodtörst vi äger, och vi begagnade dem i stor utsträckning.”

Att kyrkornas inställning verkligen var skrymtaktig erkändes av den framlidne protestantiske prästen Harry Emerson Fosdick. Han medgav: ”Västerlandets historia handlar om det ena kriget efter det andra. Vi har fött människor för kriget, övat människor för kriget; vi har förhärligat kriget; vi har gjort krigare till våra hjältar, och till och med i våra kyrkor har vi satt upp fälttecken och fanor. ... I samma andetag som vi lovsjungit Fridsfursten har vi förhärligat kriget.”

Situationen förändrades inte under andra världskriget. Läs den tidningsartikel från krigets första månad som finns återgiven på denna sida. Den understryker det som Friedrich Heer, en romersk-katolsk professor i historia vid universitetet i Wien, senare erkänner i sin bok Gottes erste Liebe (Guds första kärlek):

”Enligt den tyska historiens kalla fakta kom korset och hakkorset allt närmare varandra, tills hakkorset förkunnade sitt segerbudskap från de tyska katedralernas torn, hakkorsflaggor sattes upp runt altarna och katolska och protestantiska teologer, pastorer, kyrkomän och statsmän välkomnade alliansen med Hitler.” — Sidan 247.

Vad följden har blivit

Ett resultat av kyrkornas helhjärtade stöd av nationernas krig är att kristendomen av millioner människor i icke-kristna länder betraktas som en krigisk religion, som de inte vill ha någonting att göra med. Att det finns verklighetsunderlag för deras uppfattning är uppenbart, inte bara genom kyrkornas stöd av tidigare krig, utan även genom deras nuvarande inställning till krig. Tidskriften The Christian Century rapporterar:

”En undersökning av människors inställning till krig under 20 års tid avslöjar att kristna i Förenta staterna, Canada och Västtyskland tenderar att vara mer välvilligt inställda till krig än icke-kristna. ... Bland de kristna i dessa länder, visar undersökningen, är de som menar sig hålla strängt på den kristna tron mer benägna att ha en positiv inställning till krig än de som intar en liberalare hållning.” — 31 december 1980, sidan 1289.

Hur tror du kyrkornas inställning till krig har påverkat många människor också i de så kallade kristna nationerna? Reo M. Christenson, professor i statskunskap, dryftade detta i The Christian Century. ”Att de kristna, samtidigt som de hyllat den fridsamme Frälsarens lära, gett sitt helhjärtade stöd åt religiösa eller nationalistiska krig”, skriver han, ”har i hög grad bidragit till att skada tron och befrämja den cyniska inställning till religion som i århundraden präglat tänkande människor.” — 25 maj 1983.

Denna cyniska inställning till religion kommer ibland till synes på ett mycket drastiskt sätt. När till exempel en amerikansk marinsoldat förra året inte ville åka till Libanon, eftersom han var muslim och inte ville döda andra muslimer, fällde kolumnisten Mike Royko några träffande kommentarer. Han skrev att marinsoldaten ”försökte trassla till de gamla hävdvunna reglerna för krigföring”, eftersom de kristna aldrig har ”varit så granntyckta när det gällt att föra krig mot andra kristna”. Han tillade: ”Om de hade varit det, skulle de flesta av Europas hetaste krig aldrig ha utkämpats.”

Royko pekar på historiska fakta och fortsätter: ”I Tyskland finns det massor av kristna av alla trosåskådningar. Men allt som oftast känner detta land behov av att tränga in i Frankrike, Polen och andra kristna nationer. Under Napoleons glansdagar tvekade inte Frankrike att trampa fram över andra kristna i Europa.

Snarare har tron ibland ytterligare bidragit till att deras blod kommit i svallning, även om det inte är troligt att Kristus menade att hans budskap skulle användas på det sättet. ... Om alla tänkte som den där marinsoldaten, skulle första och andra världskriget, då de kristna satte alla tiders rekord i att döda varandra, aldrig ha kunnat inträffa. ...”

”I själva verket”, tillägger Royko ironiskt, ”finns det fördelar med att föra krig mot människor av samma tro. För det första har man, om man blir tillfångatagen och dör, i alla fall en chans att få en kristen begravning, vilket ju alltid är trevligare än att kastas ut med soporna. Och på religiösa helgdagar kanske fångvaktarna blidkas av högtidsstämningen och ger en en spark mindre.”

Det råder ingen tvekan om sarkasmen i denna kommentar. Men kan du förneka att den är sann? Och håller du inte med om att kyrkorna förtjänar sådant åtlöje, då de skrymtaktigt påstår sig representera Fridsfursten, Jesus Kristus?

”Men det går inte att leva efter Kristi läror i denna moderna värld”, kanske prästerna protesterar. Men beträffande en sådan invändning skrev professor Christenson i den tidigare nämnda artikeln: ”Jag anser att det inte skulle vara ur vägen att tillämpa det vi känner till om Jesu lära och exempel med avseende på krigföring — i synnerhet modern krigföring.

Kan någon på allvar föreställa sig Jesus kasta handgranater på sina fiender, använda ett maskingevär, hantera en eldkastare, fälla atombomber eller avfyra en interkontinental ballistisk robot som skulle döda eller lemlästa tusentals mödrar och barn? Frågan är så absurd att den knappast behöver besvaras. Om Jesus inte kunde göra detta och vara sin personlighet trogen, hur kan då vi göra det och vara trogna mot honom?”

Om du uppriktigt tar ställning till sådana frågor, förstår du varför religionsskribenten i The Toronto Star en julafton nyligen gjorde följande kommentar: ”Det är ett hån mot julen att inte inse att den nuvarande, fullkomligt vansinniga, kärnvapenkapprustningen mellan Förenta staterna och Sovjetunionen är en hädelse av grövsta slag mot Kristus och mänskligheten.”

Samtidigt måste det medges att de problem som världen står inför är mycket komplicerade. Betyder detta att det aldrig kommer att bli verklig fred på jorden? Är uppfyllelsen av änglarnas budskap om frid på jorden verkligen bara en dröm? Eller finns det någon säker grundval för att tro att människor av alla raser och nationaliteter kan leva tillsammans i fred, utan att någonsin mer behöva uppleva krigets fasor?

[Ruta på sidan 5]

THE NEW YORK TIMES

Måndagen den 25 september 1939.

Protestanter och katoliker eggar för att nå seger och rättvis fred

Radiotelegram till THE NEW YORK TIMES.

FRANKFURT AM MAIN, Tyskland, den 24 sept. — Tyska protestantiska och katolska kyrkotidningar innehåller nu många eggande artiklar som förklarar soldaternas plikt att kämpa till försvar för sitt land och som manar de tyska soldaterna att kämpa i sankt Mikaels anda för en tysk seger och en rättvis fred.

På första sidan i katolska tidningar utmålas ärkeängeln svingande ett svärd och med en helig lans som han genomborrar en drake med.

I de västra och södra katolska stiften i Tyskland är prästerna, ledda av ärkebiskopen och andra biskopar, aktivt engagerade i arbetet med att ta hand om flyktingar som evakuerats från de västra frontavsnitten. Många kloster har förvandlats till sjukhus, och munkarna och nunnorna arbetar under Röda korsets ledning.

De katolska biskoparna i Tyskland har sänt ut ett pastoralbrev med lydelsen:

”I denna avgörande stund uppmanar vi våra katolska soldater att göra sin plikt i lydnad för Führern och att vara redo att offra hela sin individualitet.

Vi vädjar till de trogna att förena sig i glödande böner om att Guds, den Allsmäktiges, försyn skall leda detta krig till en välsignad framgång och till fred för vårt fädernesland och vår nation.”

Dessutom har varje biskop sänt ut ett särskilt budskap till sitt eget stift, även biskopen i Rottenburg i Württemberg, som avstängdes från sitt stift förra året för att han vägrade att rösta i ett nationalsocialistiskt val.

Kardinalen och ärkebiskopen Bertram, den främste bland de tyska katolska biskoparna, har på liknande sätt sänt ut ett patriotiskt budskap till sin hjord och manat alla: ”Var starka i hjärtat, alla ni som litar på Gud, den Allsmäktige.”

[Bild på sidan 4]

Präster lovsjunger Fridsfursten men välsignar krig

[Bildkälla]

El Comercio, Quito, Ecuador

[Bilder på sidan 6]

”Om Jesus inte kunde göra detta och vara sin personlighet trogen, hur kan då vi göra det och vara trogna mot honom?”

[Bildkälla]

Foto: U.S. Army

[Bildkälla på sidan 3]

Efter foton från U.S. Army