Håll fred med din nästa

FÖR att kunna hålla fred med andra måste man först ha fred med sig själv. Detta är underförstått i de ord som Jesus Kristus yttrade: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) För att älska din nästa måste du älska dig själv. Inte därför att du är fullkomlig. Det vet du att du inte är. Du har brister, begår misstag, har skuldkänslor. Du vet allt detta. Men du vet också att du är ledsen över dina tillkortakommanden, ber om förlåtelse för dem, bestämmer dig för att bättra dig och på det sättet bli befriad från de plågsamma skuldkänslorna.

Det är av hjärtats överflöd vi talar och handlar. (Matteus 12:34, 35) Om vårt hjärta är fyllt av skuldkänslor och självanklagelser, kommer dessa negativa känslor att projiceras på andra genom ett kärlekslöst beteende. För att älska andra människor måste vi ha en viss känsla av egenvärde och självaktning, kunna acceptera oss själva sådana vi är — till och med kunna skratta åt oss själva. Den som på detta sätt älskar sig själv har inga inre konflikter som kan förbittra relationerna till andra människor. Med sådan självtillit känner man sig inte hotad av andra, utan kan vara vänlig och omtänksam mot dem. För att kunna trakta efter frid med andra måste man ha frid inom sig själv.

I den stress och det jäkt som råder i vår moderna värld är det emellertid svårt att känna sådan inre frid, och grannsämjans ädla konst håller på att försvinna. Människor betraktar varandra som sköldpaddor med indragna huvuden, som sitter där inne i sina trygga skal och kikar på varandra, rädda att sticka ut halsen. Avspänd och naturlig vänlighet har fått vika för fruktan och ensamhet. Det är beklagligt, men förståeligt med tanke på de farofyllda tider vi lever i. — 2 Timoteus 3:1—5.

Men om någon tar initiativet till att visa vänlighet, finner han vanligen att hans ansträngning får ett positivt gensvar. Att tala med en granne när man möts på trottoaren, att stanna upp och utbyta några ord med någon som arbetar i sin trädgård, att småprata vänligt med den som sitter bredvid en på parkbänken — sådana stunder kan vara ett trevligt avbrott i vardagsrutinen. Det finns vissa riktlinjer vi kan följa för att sådana tillfällen skall bli angenäma och bidra till friden oss människor emellan. Vi skall begrunda några få av dem.

Var en god lyssnare

Visa respekt. Se på den som talar med dig. Om dina ögon vandrar i väg åt annat håll, är det budskap du sänder ut: ”Jag är inte intresserad av dig eller av vad du har att säga.” Du menar förmodligen inte det. Lyssna därför på vad han säger och ge uttryckligt gensvar. Avbryt inte, såvida det inte sker för att be om detaljer eller ställa lämpliga frågor. ”Om någon ger svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom som oförnuft och skam.” (Ordspråksboken 18:13) Försök att lyssna så att du förstår honom, hans tankar, hans synsätt, hans känslor. Lyssna inte bara med öronen, utan också med hjärtat. Var ”snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede”. — Jakob 1:19.

Kommunicera, konversera

Att kommunicera innebär att ”förmedla upplysningar, tankar eller känslor så att dessa på ett tillfredsställande sätt mottas eller förstås”. Var klar och koncis, inte långrandig eller pladdrig. Förvissa dig om att den andre förstår vad du menar. Att konversera innebär ”att i tal utbyta tankar och åsikter”. En konversation är ingen föreläsning; det är ett utbyte. När du har sagt en sak, lyssna då till den andres svar. När någon berättar en erfarenhet eller redogör för något är du åhörare. I en konversation är du deltagare. Bidra till samtalet och låt andra göra detsamma. Var också flexibel, öppen för nya idéer. Ett dogmatiskt fasthållande vid förutfattade meningar förblindar dina ögon, dövar dina öron och förhärdar ditt hjärta. — Matteus 13:15.

Var vänlig, ärlig, omtänksam

Var inte blyg. Vidga ditt hjärta för andra människor. Din vänlighet kommer troligtvis att leda till ett liknande gensvar från deras sida. Känslor är smittsamma. Känn så som du önskar att andra skall känna. Uppför dig som du vill att andra skall uppföra sig. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Så det som du önskar skörda. Var dig själv. Var ärlig. Var uppriktigt intresserad av andra, bry dig om andra, var till nytta för andra.

Ägna andra uppmärksamhet

I en av sina romaner berättar Booth Tarkington om en grupp barn som lekte och stojade i trädgården. En av personerna, lille Orvie, som tyckte att han inte fick sin del av uppmärksamheten, började hoppa och springa och skrek: ”Titta på mig! Titta på mig!” Vuxna kanske inte visar det lika tydligt, men de vill också ha uppmärksamhet. Spädbarn och äldre människor kan rentav dö om de inte får uppmärksamhet. Iaktta därför människor, lyssna på dem, lägg märke till dem! Lär känna dina grannar, var vänlig, beundra deras hund, deras rosenbuske, deras nya klänning — men alltid av uppriktighet, aldrig av beräkning.

Undvik att kritisera

Det är alltid meningslöst. Det sårar stoltheten och väcker förbittring. Människor tar det som ett angrepp och intar försvarsställning. De söker bara rättfärdiga sig själva och hämnas på dig. Att kritisera är som att försöka gå på ägg. Tänk på att människor ofta är mer känslomässiga än logiska, i synnerhet när de attackeras — och det är så de betraktar kritik. Försök att förstå i stället för att fördöma. Uppmuntrande ord kan uträtta underverk. Se deras goda sidor i stället för att stirra dig blind på deras fel och brister. ”Att överse med fel är en människas ära.” — Ordspråksboken 19:11, The New English Bible.

Att ge råd

Var varmhjärtad, vänlig, kärleksfull. Låt den andre tala ut ordentligt först. Ta reda på varför han tänker eller handlar som han gör. Visa förståelse för hans önskemål. Se saken ur hans synvinkel. Försök att urskilja de känslomässiga skälen till hans uppförande. Låt honom veta att du också begår misstag, att ni båda är ofullkomliga. Försök sedan ”föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad”. (Galaterna 6:1) Begränsa din rådgivning till det aktuella spörsmålet. Anpassa den efter individen i fråga, hjälp honom vänligt att förstå vad saken gäller och tala taktfullt. ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kolosserna 4:6) Var positiv och uppbyggande, beröm eventuella framsteg.

Visa empati

Detta innebär att du måste kunna sätta dig in i den andra personens situation. Försök att urskilja hans behov. Känn som han känner det. Hur skulle du vilja bli behandlad om du var i hans ställe? Allt detta måste du veta om du skall kunna följa den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Detta är inte lätt. I vissa fall är det omöjligt att med ord uttrycka sina känslor av empati — det kan bara göras med tårar. Aposteln Paulus rekommenderade sådan empati när han sade: ”Gläd er med dem som gläder sig; gråt med dem som gråter.” — Romarna 12:15.

När Lasarus hade dött kom Maria till Jesus. Berättelsen fortsätter: ”När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd; och han sade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade till honom: ’Herre, kom och se.’ Jesus brast i tårar.” (Johannes 11:33—35) Jesus visste vad som sedan skulle ske, men när han såg deras sorg blev han ändå så rörd att han grät tillsammans med dem. Han visade empati.

Återgälda inte ont med ont

Du skall inte ”göra mot andra som de gör mot dig” — så förvränger somliga lydelsen av den gyllene regeln. Återgälda ingen med ont för ont, utan övervinn det onda med det goda. Jehovas kärlek till oss driver oss att älska honom. Vi älskar ”därför att han först har älskat oss”. (1 Johannes 4:19) Detta är inte något opraktiskt teoretiserande; det är människans natur. Ett mjukt svar stillar vrede. Att vända andra sidan till kan förhindra våldsamheter. Liksom de glödande kolen i antikens ugnar smälte fram metallen ur malmen, kan också dina goda gärningar mjuka upp din fiendes vrede och övervinna den genom att få den att smälta bort. Det kan naturligtvis hända att du också i fortsättningen får lida av hans onda gärningar, men du har i alla fall gjort vad du kan för att främja friden. Du har också varit dig själv och dina principer trogen. Ogärningsmannen har inte fått dig att begå onda gärningar. — Romarna 12:17—21.

Trakta efter frid, så långt det beror på dig

Du bör på ett aktivt sätt ”trakta efter frid med alla”. (Hebréerna 12:14) Frid kommer inte automatiskt. Den är inte alltid möjlig att uppnå. I vissa fall måste du ge upp dina försök att stifta frid. ”Ge dig inte i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarstucken man.” (Ordspråksboken 22:24) Men ”om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor”. — Romarna 12:18.

Det grekiska ordet för det slag av kärlek som Jesus sade att vi skulle försöka hysa till våra medmänniskor är agaʹpe. Aposteln Paulus’ definition av denna egenskap, agaʹpe, uttrycker i några få ord de riktlinjer vi bör följa om vi vill hålla frid med vår nästa: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” — 1 Korintierna 13:4—8.

[Ruta på sidan 5]

Riktlinjer för mänskliga förhållanden hämtade från Ordspråksboken i bibeln, kapitel och vers

”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” — 15:1.

”Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.” — 16:23.

”Milda ord är honungskakor — de är ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.” — 16:24.

”Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.” — 17:9.

”Att börja träta är att släppa ett vattenflöde löst. Håll därför inne, innan kivet har brutit ut.” — 17:14.

”Den som har vett, han spar sina ord, och lugn till sinnes är en man med förstånd.” — 17:27.

”Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att förlåta vad någon har brutit.” — 19:11.

”Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, men den oförnuftige söker alltid strid.” — 20:3.

”Planerna i en mans hjärta är som ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.” — 20:5.

”Utför din egen sak mot din motpart, men uppenbara inte en annans hemlighet.” — 25:9.

”Låt din fot inte för ofta komma i din väns hus, så att han ej blir mätt på dig och får motvilja mot dig.” — 25:17.

”Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.” — 29:20.