Din framtid – står den skriven i stjärnorna?

Det är en oktobermorgon i den forntida staden Babylon. Från toppen av den jättelika zigguraten får prästen se ett viktigt tecken stiga upp över östhorisonten! Skorpionens stjärnbild visar sig en kort stund innan den långsamt bleknar bort i det allt starkare gryningsljuset.

FÖR de vidskepliga babylonierna var detta något synnerligen betydelsefullt. Deras stjärnskådare hade länge observerat att en viss konstellation av stjärnor liknade en skorpion med lång, ringlande stjärt. Den fick därför namnet girtab, eller Skorpionen. De trodde att denna stjärnbild verkligen hade samma egenskaper som en skorpion. Eftersom skorpionen är ett nattdjur, tycktes den vara en passande symbol av mörker. Dess korta framträdande vid soluppgången i oktober varje år var ett tecken på den annalkande vintern.

Doktor Michel Gauquelin förklarar detta i sin bok The Truth About Astrology: ”De projicerade den jordiska skorpionen på himlavalvet, och detta, i sin tur, ansågs påverka dem som föddes i denna stjärnbild. Detta slag av astrologisk invertering förekommer ännu i våra dagar. Moderna [astrologiska] handböcker hävdar att när solen befinner sig i skorpionens tecken vid tiden för födelsen, då överförs på det nyfödda barnet några av de egenskaper som är karakteristiska för skorpionen — en farlig, aggressiv och modig insekt [egentligen spindeldjur] med ett fruktansvärt sting.”

Är astrologin vetenskaplig?

Solen befinner sig inte längre i Skorpionens tecken i oktober. Under århundradenas lopp har jordens förhållande till de olika konstellationerna långsamt förändrats. I oktober befinner sig solen nu i stället i Libra, eller Vågens tecken, vilket sägs förläna sådana egenskaper som charm och sorglöshet. Helt annorlunda än Skorpionen!

Österländska astrologer har anpassat sin zodiak till dessa förändringar, medan de flesta av deras västerländska kolleger inte har gjort detta. De grundar således sina förutsägelser på en himlabild som är omkring 2.000 år gammal! Doktorerna H. J. Eysenck och D. K. B. Nias säger beträffande detta: ”Om västerländska astrologer har rätt i sina tolkningar, så har deras kolleger i Öst fel och vice versa. Ändå påstår båda parterna att deras tolkningar är ytterst trovärdiga!”

Enbart detta gör att astrologins tillförlitlighet starkt kan ifrågasättas. En psykolog studerade också register över giftermål och skilsmässor för 3.456 äkta par. Hade parternas samstämdhet i fråga om astrologiska tecken något att göra med om deras äktenskap lyckades eller misslyckades? Tidskriften Science 84 förklarar: ”Oförenliga tecken gifte sig — och skilde sig — lika ofta som de förenliga.”

Astrologerna bemöter detta genom att säga att soltecknet i sig självt är av föga betydelse och måste betraktas tillsammans med planeternas inflytande. Men detta skapar också problem, eftersom babylonierna endast trodde på fem planetariska gudomligheter — Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Med teleskopets hjälp har man emellertid upptäckt att det finns ytterligare tre planeter — Uranus, Neptunus och Pluto. Detta har skapat förvirring bland astrologer. ”Vissa astrologer”, skriver Louis MacNeice i sin bok Astrology, ”använde dessa som en ursäkt för sina föregångares brister; men andra ... hävdade att dessa nya planeter inte kunde påverka mänskliga varelser, eftersom de inte kunde ses med blotta ögat.” De flesta österländska astrologer ignorerar därför de yttre planeterna. Västerländska astrologer, däremot, tillmäter dem stor betydelse.

En annan fråga är vilken tidpunkt man skall välja som grundval för ett horoskop. De flesta astrologer använder födelseögonblicket. Men enligt genetikens lagar blir ärftliga drag vidarebefordrade till avkomman vid befruktningen, inte vid födelsen. Boken Astrologi: Vetenskap eller vidskepelse? förklarar att den forntida astrologen Ptolemaios ”kringgick problemet genom att helt enkelt hävda att konception [befruktning] och födelse äger rum under samma tecken, fastän det ju ingalunda finns någon anledning att anta detta”.

Vetenskapsmännens reaktioner

Många vetenskapsmän har därför börjat bli oroliga över astrologins växande popularitet. År 1975 utfärdade 19 nobelpristagare och andra vetenskapsmän ett upprop med rubriken: ”Invändningar mot astrologin — ett uttalande av 192 ledande vetenskapsmän”. Det hette där:

”I äldre tider ... betraktade [människorna] himlakropparna som hemvist för eller budskap från gudarna och sålunda nära förbundna med vad som tilldrog sig här på jorden; de hade ingen uppfattning av de väldiga avstånd som skilde jorden från planeterna och stjärnorna. Nu när dessa avstånd kunnat mätas och beräknas, kan vi se hur oändligt litet det inflytande är, som utövas av de avlägsna planeterna och de än mer avlägsna stjärnorna. Det är ett misstag att tro, att stjärnor och planeter skulle ha kraft att i födelseögonblicket påverka vår framtid på något som helst sätt.”

Det är intressant att lägga märke till att det fanns ett forntida folk som inte behövde den moderna vetenskapen för att förstå att astrologin var ett misstag. För mer än 2.500 år sedan sade Jehova Gud till Israels nation: ”Lär er inte nationernas väg och frukta inte heller för himmelens tecken därför att nationerna fruktar för dem; ty nationernas bruk är vidskepelse.” (Jeremia 10:2, 3, Byington) Eller som Nya Världens översättning uttrycker det: ”Himlarnas tecken ... är ju blott en dunst.” Med andra ord: astrologiska tecken har inte mer substans än den luft som du andas ut från dina lungor.

”Men vad spelar det för roll om astrologin är ovetenskaplig?” kanske någon invänder. ”Kan den inte helt enkelt betraktas som ett oskyldigt nöje?”

[Infälld text på sidan 5]

”Moderna handböcker hävdar att när solen befinner sig i Skorpionens tecken vid tiden för födelsen, då överförs på det nyfödda barnet några av de egenskaper som är karakteristiska för skorpionen — en farlig, aggressiv och modig insekt med ett fruktansvärt sting.”

[Ruta på sidan 5]

Hur långt borta är stjärnorna?

Forntida stjärnskådare trodde att stjärnorna måste befinna sig mycket nära jorden — på sin höjd några mil — för att kunna utöva det mäktiga inflytande på människors liv som man föreställde sig att de hade. Men allteftersom teleskopet utvecklades blev det uppenbart att så knappast kunde vara fallet. För även om stjärnorna betraktades genom ett kraftigt teleskop, såg de fortfarande ut som små ljusprickar.

På 1830-talet kom emellertid den tyske astronomen Friedrich Bessel på ett sätt att räkna ut hur långt bort somliga av dessa stjärnor egentligen befinner sig. Med hjälp av enkel trigonometri kunde han räkna ut att den stjärna som kallas 61 Cygni (nummer 61 i stjärnhopen Svanen) befann sig på ett avstånd av mer än tio ljusår! (Ljuset färdas med en hastighet av 300.000 kilometer per sekund.) Ändå är 61 Cygni en av de närmast belägna stjärnorna!

Och trots att det kan se ut som om stjärnorna i en viss konstellation ligger nära varandra, kan de i själva verket befinna sig hundratals ljusår från varandra! ”Det är bara av en slump”, sägs det i boken Astrologi: Vetenskap eller vidskepelse?, ”som de för det mänskliga ögat ser ut att vara samlade i en klunga.” Anser du då att det är rimligt att tro att en stjärnbild, till exempel Skorpionen, skulle kunna påverka ditt liv?

[Bild på sidan 4]

Babylonisk stele med en avbildning av stjärnbilden Skorpionen, från Nationalmuseet i Frankrike